Tecken på att man blivit utnyttjad som barn?

Jag är (nästan) ointresserad av sex, så jag har också funderat på om jag blivit sexuellt utnyttjad som liten. Första halvåret tycker jag det är skönt och vill ha sex ofta. Upp till ett år vill jag ha sex. Sen är det slut. Kan inte få orgasm. Tycker bara det är jobbigt, kletigt, trist...

Kan detta vara tecken?

Jag vill vara anonym, för jag tycker det är ett känsligt ämne.

Till Anonym(undraren):

Jag har också en väldigt svag sexlust och jag är helt säker på att jag inte blivit utsatt för några övergrepp. Jag tror hellre att det har med arv att göra (mina föräldrar verkar inte heller ha så stark lust) eller eventuellt med mediciner och kost. Tror inte du ska oroa dig så mycket över att du inte är så sugen. Det finns annat trevligt i livet. :)

är oxå rädd att ha varit utnyttjad.

jag är livrädd för män över 50 år. så fort de råkar röra vid mig så får jag ångest. nu menar jag inte tex om de bara nuddar när de går förbi utan tex klappar mig på axeln. jag får även en enormt stor ångest när folk rör vid min hals. tex när nån sätter på mig halsband eller liknande så får jag nästan nära-döden-upplevelse. vad kan detta vara? hur får jag reda på om nåt har hänt??

Vet inte heller om jag blivit utnyttjad som liten. Får en konstig känsla när jag är i närheten av min pappa. Vågar inte riktigt vara själv med honom,vill inte ha en kram av honom eller nått. Mår dåligt så fort han närmar sig. Varje gång jag ska hälsa på honom åker jag dit om nån av mina syskon ska dit,aldrig själv. Kan inte somna ordentligt heller när jag är där. Det är fruktansvärt jobbigt och nu har jag bestämt mig för att aldrig åka till honom mera.Får väl hälsa på honom när han ska till farmor.

sen ska man vara försiktig med att lura sig själv....

jag vet många som lurat sig att tro att det var just DOM som blivit utsatt för något... men obehagskänslan hörde istället ihop med att det var kusinen, bästisen, grannen, skolkamraten som blivit utnyttjad... att hans/hennes upplevelser projicerades på en själv...

tanken på att tex en farbror utnyttjat en kusin kan sätta djupa o svåra sår i en själv... så man TROR att JAG blivit utnyttjad... fast man tagit skada av själva händelsen, att man fått veta vad som hände någon annan närstående o blivit mycket illa berörd...

dåligt exempel kanske men typ: "anna" går i en mörk gränd o blir överfallen... kompisen "berit" går hädanefter aldrig i mörka gränder o som vuxen undrar hon om det var HON som blev överfallen... eftersom hon inte vågar gå i mörka gränder...

så som någon ovan skrev: man kan ha SETT något, HÖRT något eller fått VETA något... man behöver alltså inte själv ha upplevt det.... för att sen må dåligt senare i livet....

nyfiken gul:

som sagt, jag är inte ute efter någon som inte finns. jag frågade efter tecken på det bara. I vissa fall kan det ju faktiskt vara så att man blivit utnyttjad, medan det i andra fall inte alls är så .

jag försöker inte lura mig själv, jag hade en fundering bara.

mer amatörpsykoloig...

glöm inte heller att även bestraffningar som barn kan sätta djupa spår...

tex att man som vuxen har cellskräck kan bottna i att man som barn blev bestraffad av en elak förälder/vuxen/syskon av att tex bli inlåst i en garderob, inne på toan osv...

så bara för att man känner att något nån gång SKULLE kunna ha hänt.. så betyder det _inte alls_ att det har att göra med övergrepp...

mycket konstigheter kan hända under barnåren utan att fördenskull vara av sexuell natur...

Jag började misstänka att jag varit utsatt som barn några år efter jag flyttat hemifrån. Det började med att min dåvarande pojkvän ville att jag skulle fundera om jag varit utsatt för jag var så livrädd för sex. Det satte igång en jätteprocess och jag frossade i böcker om sexuellt utnyttjade. Vände mig en gång till en psykolog som avfärdade det helt, tog upp frågan med min mamma som neka, hade svårt att möta min pappa ensam.
Gick till en rosenterapeft som ställde mycket ledande frågor och det höll på att ta knäcken på mig. Hon la på mig troligtvis sin historia har jag förstått i efterhand. Mötet med rosenterapin (som säkert är bra om man får hjälp av en kunnig) gjorde till stor grad att jag inte kunde lägga tanken på att ha blivit utnyttjad som barn åt sidan förren flera år sedan då jag bearbetade det hela igen men med hela kroppen. Kursledarn sa ödmjukt till mig att jag kunde släppa alla ideer om utnyttjande och det var som om en jättesten fallit från hjärtat.
Jag blev fri från min fantasi- än idag vet jag inte om det har hänt något eller inte- men det viktiga är att må bra.
Jag rekomenderar dig inte att göra någon stor process av dina tankar(om det nu är det du funderar på), för även om de kanske skulle vara sanna, hur bra tror du att du kommer må?
Tag hjälp till att bli kvitt dina sexuella problem istället(om sådana är fallet) Det hjälpte mig på min resa genom livet.
Önskar dig all lycka till.Kram

Jag undrar om inte min bror gjorde saker mot mig när jag var liten. Jag har en vag minnesbild av att vi gnuggade bara kön mot varandra, och att jag mådde jättedåligt och försökte duscha av mig snusket. Hoppas verkligen inte att den stoppades in.
Sen hade han små lekar som innebar att han skulle massera rumpan.

Jag började onanera som 11-åring, och tyckte att det var jätteskönt, men ändå mådde jag jättedåligt efteråt och hade dåligt samvete ch tyckte att det var fel.

Nu för tiden har jag släppt alla samvetskvalen och jag vet egentligen inte om de sakerna har hänt. Jag umgås mycket med min bror och tycker inget illa om honom, men jag drar mig för att tex krama honom. Det känns bara fel. Däremot tycker jag inte att det är jobbigt om vi råkar nudda varandra.

Det enda som jag hoppas är att om detta nu är sant, så hoppas jag att han har glömt det.

anonym:

hur gammal är din bror?
det kan ju ha varit så att ni var nyfikna på varann?

min bror är fem år äldre och jag kom ihåg att när jag var 4-5 år så visste jag inte hur en snopp såg ut. Jag ville så gärna veta att jag gick till hans säng när han sov och försökte dra ner kalsongerna på honom.
Ganska oskyldigt men skulle kunna uppfattas väldigt fel... men jag ville ju bara veta hur en snopp ser ut och jag visste ju att han hade en sådan.

Nu hoppar jag in sådär från ingenstans, men har man blivit utnyttjad
så kommer man väll ihåg det? Eller?

Till moderator muminmy

Här kommer en fråga ifrån mig som jag gick och tänkte på nu
Varför är det så att man inte får vara anonym alla gånger?
Bara nyfiken.

xtinaa:

Inte nödvändigtvis. Mitt första minne är från 3-årsåldern.

Då vet jag, beror ju kanske iochförsig på hur gammal man var när det ska ha skett.
Jag har faktiskt inga direkta minnen sådär, utan har alltid tyckt att min
pappa varit ganska obehaglig att vara runt. Kanske mest beroende på att han
alltid varit ganska "agressiv" men det behöver ju inte betyda att något hänt kanske.

Nej det behöver det ju inte. Jag har också alltid upplevt min pappa som mycket obehaglig men det är samma där, han var aggressiv och oberäknelig. Att han rört mig så tror jag inte...

Jag har också undrat i många år. Vet nu i efterhand att det inte handlade om mig själv, men har fortfarande svårt att säga helt säkert att det aldrig hänt. När jag gick på mellanstadiet berättade en av mina bästa vänner på väg hem från skolan att hon blivit utnyttjad och våldtagen hos sin dagmamma av dennes då 20-åriga son. Vi kanske var runt elva år när hon i detalj berättade om detta. Jag förstod ju ingenting mer än att det var väldigt fel och att jag bar på en stor hemlighet. Sedan växte vi upp ihop. Jag fanns där för henne när hon skulle springa ut på stora vägen för att ta livet av sig, när hon ville hoppa från balkongen, när hon stortjöt mot min axel på rasterna i skolan. Det höll på tills vi gick i åttan. På högstadiet valde hon att berätta för killen hon var kär i och de populäraste tjejerna som då tog hand om henne och hon fick bli en del av dem. Men i många år fanns jag där så fort hon behövde, hon var med mig överallt och grät alltid hysteriskt. Jag försökte nog berätta för mamma någon gång men tror aldrig hon förstod. Gympaläraren och ssk i skolan fick veta så småningom och ringde hennes föräldrar. De gjorde ingenting! Pappan är advokat?!

Jag undrar än idag om det var dagmmammans son eller någn närmare i hennes familj, han undrat många gånger om det var hennes pappa. Mycket konstig känsla i den familjen. Dagmammans yngre son gick i vår klass, han hörde säöker rykten tills lut. hemskt!

Det jag ska komma fram till är att det här senare blev ett projekt för mig som tog mycket av min tankeverksamhet. Jag skrev flera arbeten i skolan om detta under högstadiet och gymnasiet. Läste böcker och såg filmer. Jag hade full information om sexuella övergrepp redan när jag gick i åttan. Jag hade svårt att se män tillsammans med barn, tanken dök alltid upp. Hur tar han på henne? Så småningom började jag undra om jag själv varit utsatt. Så mycket känslor inombords! Jag gick igenom hela vår släkt, vår bekanstkapskrets och t.o.m min egen pappa dök upp i tanken. Jag hade också nogrann koll på min lillebror så inget hände honom. När jag senare läste till socionom och vi skulle rannsaka oss själva om orsaken kom det upp så mycket ångest i mig att jag fick avbryta mina studier.

Nu i efterhand kan jag nog se att jag bar omkring på min kompis känslor i många år. jag har hört att barn som bär på en sdåan hemlighet behöver lika mycket hjälp som den som varit utsatt. Jag sörjer idag att jag förmodligen inte hade en naturlig närhet till min pappa under flera år. Jag har fått släppa tanken när jag flyttade in hos min man som är en "nakenfis" helt naturligt här hemma och kunde laga gröt naken även om barnen var hemma. Jag har aldrig sett min pappa naken tror jag.

Jag har alltid njutit mycket, mycket av sex. Inga konstigheter där alls. Så summan är väl att jag aldrig varit utsatt. jag var ju dessutom oskuld med en stor bit av mödomshinnan kavr första gången jag hade sex med min dpvarande pojkvän. Men usch vad det är kämpigt att fundera över när man inte har koll på sitt eget psyke!