Ni som haft moderkaksavlossning men fött syskon efter det

Vill oxå puffa på dena tråden lite då jag oxå förlora min son i moderkaksavlossningen den 5 augusti i år i v 39+6.
Den ända information jag har fått är att det blir specialist mvc nästa gång och att jag antingen kommer bli igångsattt eller få planerat snitt. Men inte i vilka vecka de gör det i så fall.
Snälla är det någon som vet?

Hej!

Vill börja med att beklaga förlusten av era små! Det gör mig ont att vi som mist barn bara blir fler och fler..

I februari-06 förlorade vi vår son i sk. tyst moderkaksavlossning. Jag var då i v.36+4.
I juni i år föddes hans lillebror efter igångsättning i v.37+2.
I mitt fall så fann de ingen orsak till att min moderkaka lossnade.
Efter en massa provtagningar så visade det sig att jag är APC-resistens, jag har en ärftligt ökad risk för att bilda proppar. Men det kan enligt läkaren inte sägas att avlossningen berodde på det. Men för att vara på den säkra sidan så har jag gått under medicinsk behandling under graviditeten, från v.5 ätit Trombyl och från v.20 tagit Inohepp-injektioner. Jag har gått på täta kontroller både på vanliga MVC och på specialistmödravården. Flera tidiga ul och ett tidigt planeringsamtal med min läkare. 
Från v. 32 gick jag på regelbundna tillväxt-ul och flödesmätningar.
Jag fick från första början av graviditeten löfte om igångsättning, men inte något exakt datum utan det bedömdes efter hand när jag gick på tillväxt-ul. Från början så trodde jag inte att jag skulle orka att gå över den dag i graviditeten då vår pojke dog, men ju längre jag kom och med alla täta kontroller så kände jag mig trygg. När jag gått 37 fulla veckor( då är bebis fullgången) så gjordes bedömning om att en igångsättning var gynnsam.
Efter en mycket smidig förlossning föddes vår pojke, 3320 gram och 50 cm lång.

Undrar ni över något så är det bara att fråga!

Hej!

Tack för ditt utförliga svar. Hoppas fler vill svara som gått igenom samma sak. Det är så roligt att höra att nästa graviditet kan gå bra och att man faktiskt får åka hem från BB med en liten levande bebis! Jättegrattis till din lilla pojke. Jag har också fått tagit blodprov för att se om ev koagulationsrubbning men jag har ej fått svar än. Blev du erbjuden kejsarsnitt eller var det hela tiden bara tal om vaginal förlossning ? Om jag blir gravid igen skulle jag helst vilja föda vaginalt då jag hade en bra förlossning med Linnea men jag är så rädd att något ska hända under förlossningen och att dom då inte hinner ta ut barnet i tid därför är jag lite inne på snitt nästa gång ? Hur kände du dig psykiskt dagarna innan förlossningen ? Kände du dig helt lugn med en vaginal förlossning?

Hej igen!

Vi diskuterade aldrig snitt, och det var inget jag ville heller. Jag har gått igenom flera vaginala förlossningar tidigare så just det skrämde mig inte. Då var jag mer rädd för att bli snittad.
Psykiskt mådde jag ok under graviditeten, oron började ju längre tiden gick. Jag pratade mycket om min oro med läkaren och sa att jag inte ville gå längre än till v.36+4, den dagen i graviditeten vår son dog. Men läkaren sa hela tiden att det är bra om barnet får stanna i magen så länge som möjligt för mognadens skull, men hon sa också att min psykiska hälsa vägte tungt, jag blev erbjuden att bli inlagd sista veckan innan igångsättning om jag hade känt mig tryggare med att vara på sjukhuset. Men jag stannade kvar hemma. Jag var på kontroll när jag var i v.36+4 och allt såg ok ut så då kände jag att jag skulle orka vänta hemma några dagar till. Jag hade ju hela tiden möjligheten att åka in om jag kände att det blev för mycket. 
Jag blev inlagd för igångsättning på em, fick då ett vaginalt piller som skulle få livmodertappen att mogna. Fick mycket molvärk och sammandragningar av den, men öppnade mig ingentling. Fick sömntablett för att sova några timmar på natten och det gjorde nog susen för tidigt på morgonen hade jag regelbundna sd med 8-10 min intervall.
9.30 var jag öppen tre cm. och då tog de hål på fosterhinnorna, då körde det igång ordentligt. Klockan 13.59 föddes vår son, så förlossningen gick mycket lätt och smidigt.
De hade x-tra bevakning på mig och barnet under hela förlossningen, så jag kände mig lugn och trygg.

Vill oxå tacka för era svar precis som ts har gjort för det har hjälpt mig, rädd för att skaffa fler är jag inte

Hej,
Vårt första barn dog i min mage pga en liten ful moderkaka med flera proppar i. Den lossnade till slut delvis (partiell moderkaksavlossning), och då klarade hon sig inte. Hon var även tillväxthämmad.

En mängd prover togs, alla normala. Och jag uppfyllde inget av riskkriterierna för moderkaksavlossning heller. Slumpen eller otur....jag vet inte.

Jag har sedan fått två barn till. Under båda de graviditeterna har jag ätit Trombyl för att försöka förhindra proppar i moderkakan. Jag har även gått på täta tillväxtultraljud på spec.mvc där man kollat flöde i navelsträngen. Båda barnen är födda med planerat kejsarsnitt, 14 resp. 12 dagar före BF. (Jag hade dock fått föda vaginalt om jag hade velat. Kejsarsnitten var min egen önskan.)

Psykiskt sett så var det urjobbigt. Jag var så rädd för att moderkakan skulle lossna, och tolkade varenda liten smärta som katastrof. Men det gick bra, och båda pojkarna hade stora fina moderkakor och var inte tillväxthämmade heller.

Ang. sjukskrivning så var jag sjukskriven stora delar av båda graviditeterna. Under nummer 2 pga svår foglossning, stark oro och högriskgraviditet, och under nummer 3 pga svår foglossning.

Jag fick inga speciella förhållningsregler, förutom att omedelbart ta kontakt med förlossningen vid blödning eller ihållande smärta.

Är ledsen för att du förlorat din dotter och jag önskar dig allt gott i framtiden. Min erfarenhet är att man får bra stöd och hjälp under nästkommande graviditeter.

Kram, Lina