Jag har inte läst alla svar så jag kanske upprepar ngt men givetvis ska du söka hjälp, ring vc redan idag. Du kanske kan få komma till en kurator.
Jag blev utbränd för flera år sedan o jag känner igen mycket av det du beskriver. Tänk på att ju längre du väntar ju svårare blir det att komma tillbaka.
Själv har jag jobbat mycket med mindfulness vilket har hjälp mig o även basal kroppskännedom är bra mot stress.
Mindfulness är samma sak som "Här o Nu". Du måste lära dig att leva i nuet, fokusera dina tankar, de ska vara där du befinner dig just nu, inte vad du ska göra om fem minuter, en timme el imorgon. Njut av varje tugga, andas in den friska luften, njut av den lena huden då du ger dina barn en klapp osv.
Oftast far vi fram som vildar, vi befinner oss oftast någon annanstans o stressen gör att vi klantar till. Oftast går saker o ting fortare om vi inte stressar.
Läs gärna på www.mindfulnesscenter.se.
Jag blir i min tur tårögd när jag läser det du skriver, "att du vill gå ut i skogen o gräva ned dig under en sten." Så var det för mig också när jag mådde som sämst men jag sa alltid att jag skulle flytta ut i skogen o bo i en koja.
På den tiden gjorde jag allt på lånad tid, satt jag vid datorn var det under stress, på nåder. Hade konstant dåligt samvete över det jag inte hann med. Nu har jag lärt mig att se o uppskatta det jag gör istället. Ingen dör av lite damm i hörnen o ingen är perfekt, glöm inte det.
Du måste försöka varva ned och som sagt var sök hjälp, jag tror inte du håller på att gå in i väggen, du har redan gjort det.
Ring vc redan imorgon, skriv gärna o berätta hur det går.
Om du inte redan har en utmattningsdepression så är den på god väg o du måste ta ditt mående på allvar. Kroppen skriker till dig, att ngt är fel...eller hur?
Det är som ngn skrev, kroppen som säger ifrån först. Ont i magen, hjärtklappning, ömma käkar, huvudvärk, ömma muskler, tunga ben osv. Listan kan göras lång.
Har du ringt till vårdcentralen idag? Kom ihåg att betona hur dåligt du mår när du pratar med dem. Säg inte att du kanske mår lite dåligt utan du mår jättedåligt osv.
Jag har gått fr att må som dig till att kunna leva ett ganska lugnt o harmoniskt liv men det hade aldrig gått utan hjälp o det tar tid.
Jag tror du tänker rätt, det är ju inte bara pga av din son som du mår dåligt. Nej, du måste nog få hjälp att ändra ditt beteende, omvärdera dina tankar osv. Hjälp finns det ju förhoppningsvis att få.
Jag vet inte hur det är för dig men när jag mådde som sämst så var jag en riktig ragata här hemma, sur o grinig. Den hemska mamman o sambon finns inte längre.
Hoppas du lyckas ringa på måndag.
Lycka till!
För er egen skull, försök komma till skott o sök hjälp. Livet är alldeles för kort för att man ska stressa o må dåligt av det.
Finns det ingen i er närhet som kan ringa åt er om ni tycker det är jobbigt att ringa själva?
Kram
Hur går det för dig? Har du varit i kontakt med vården?