pratar i tysk ordföljd

Logopederna brukar rekommendera att man upprepar meningen med rätt ordföljd.
Tex:
Hon säger "Jag vill en glass ha". Då säger du.
"Vill du ha en glass".

Att man inte tragglar övningar utan att man bara säger den rätta meningen efter barnet.

Bara man inte "rättar" så här -Nej inte så, och sen bygger på en mening. Då kan barnet sluta prata helt och bli väldigt osäker..

Sedan finns det andra språkvetare som säger att det kommer av sig själv, bara barnet får tillräcklig språkstimulans. Se till att hon hör svenska ofta.
Om ni är i Sverige på semester så kommer du nog märka att hon bara suger i sig språket och utvecklingen går framåt i några gigantiska steg.

Det finns också vissa rön som säger att rättelser inte har någon nämnvärd effekt. Barn leker med språket och försöker se mönstren och generaliserar - ibland blir det fel och ibland rätt. När de tvåspråkiga barnen är små så generaliserar de också reglerna över båda språken och även där gäller att ibland blir det rätt och ibland (oftare) blir det fel.

Öva hennes svenska gör du bäst genom att "utsätta" henne för språket: se till att hon har flera att prata svenska med, läs för henne, låt henne se svenska filmer, sjung, lek, lär henne rim och ramsor, lyssna på svensk musik,...

Jag skulle inte oroa mig. Min treàring blandar ocksà lite med franska, men jag upprepar bara pà rätt sätt. Efter bara nàgra dagar i Sverige sà pratar hon helt plötsligt bättre svenska än franska... Med Lisa har det alltid gàtt i vàgor, ibland är det ena spràket starkare än det andra.
Läs sagor, titta pà svenska filmer lite dà och dà, sjung sànger...

Samma här, vår dotter pratar med greksik ordföljd eller översätter direkt från grekiska, låter ganska kul i bland. Jag rättar inte utan ibland så som pappatilltwins. Jag är helt säker på att det kmmer så småningom. Vi hade besök av en kompis från sverige, helsvensk exakt samma ålder, och hon pratade inte heller med rätt ordföljd alla ggn

Nu är visserligen inte min tjej tvåspråkig, men ordföljden är ändå hej kom o hjälp mig :)
Ofta när hon säger fel så brukar jag göra som Pappatilltwins säger ovan. Rättar inte henne, utan säger saken rätt och lägger inte mer vikt vid det om du förstår vad jag menar.

Det kommer, det kommer!

Jag ar ingen expert pa tvasprakighet, men ar iaf lite insatt; studerade detta under min sprakvetar-utbildning.

Bra att tanka pa:
*** ratta barnet genom att upprepa det korrekta sasom manga redan kommenterat. Var i overlag positiv! Detta ar ratt instinktivt for de flesta foraldrar sa man gor det liksom automatiskt.
*** manga barn i tvasprakiga familjer borjar tala lite senare an de flesta ensprakiga. Precis som ensprakiga, gar tvasprakiga barn igenom olika stadier, olika faser, i sin sprakutveckling
*** En fas ar "overgeneralisering", dvs de lar sig en regel (som kan galla enbart i det ena spraket) & anvander denna regel i bada spraken. Det kan vara detta som din dotter gor just nu: tysk ordfoljd pa svenska
*** En annan fas ar ordval: att blanda ord fran bada spraken i samma mening. "I want godis", tex pa Engelska/Svenska
*** Det kan ta lite tid, men sa smaningom rattar detta ut sig & barnet skiljer pa spraken. Det kommer, det kommer!
*** Anvand "ditt" sprak, alltsa svenska, sa mycket som mojligt! Barn maste ha en riktig anledning for att "ha" svenskan som ett av tva inre sprak. Bocker, DVD etc ar jattefint & mysigt men racker inte. Om svenskan bara ar ett bok-sprak blir det inte ett levande sprak som barnet anvander i framtiden, utan enbart ett sprak i literatur/kultur; ett sprak man konsumerar men inte blir del av.
*** Var konsekvent! Anvand BARA svenska, aldrig det andra spraket, i din kommunikation med barnet. Det kan lata hart, men studier visar pa att om man ar flexibel med detta & later barnet valja mellan de tva spraken ar det latt att ett sprak "tar over", blir mer dominant, hos barnet. Och per definition ar barnet da inte langre tvasprakigt. Manga familjer anvander "mamma/pappa metoden" : mamma pratar sprak1 (tex svenska) pappa pratar sprak2 (tex tyska) och barnet anvander enbart dessa sprak, resp, i son kommunikation med sin foraldrar. Det funkar allra bast, fran barnets sprakutvecklings-synvinkel. Men, och detta ar ett stort men i min mening: det funkar bara om bada foraldrar talar/forstar bada spraken..

Hoppas inte detta blev for flummigt... Ville inte skriva i akademiker-prat!!

Min DS ar bara 14man men jag kommer att gora mitt allra basta for att han blir tvasprakig! Kampa pa!! :)

Min son på 2.5 har skum ordföljd, växlar hej vilt mellan språken och blandar.
Men det är ok. Det löser sig!

Oroa dig inte Jag växte själv upp tvåspråkig, och min mamma säger att det var perioder då jag pratade jätteroligt.

Min tjej ar 4 nu och hon pratar fortfarande engelska med svensk ordfoljd och om det ar ord som hon bara kan pa ett sprak sa gor hon en engelsk alternativt svensk version av det ordet och stoppar in i meningen. Det kommer med tiden. Jag brukar precis som det namns i traden upprepa meningen med ratt ordfoljd eller ord. Det tar lite tid att fa allt ratt i huvudet. Ett sprak ar ju alltid starkare an det andra.

Hur har era barn det med det svenska uttalet??? Min son (3,5 år) har väldigt svårt att uttala konsonanterna i början på många ord (t.e.x f, g och r). Han är tysk/svensk, och vi bor i Sverige.

Jag tror det är väldigt olika. Min son har mycket bra uttal pa bada spraken (tysk-svensk). Dessutom var han tidig och mycket tydlig i talet i bada spraken. Min son hade tysk ordföljd emmellanat, men det pastar iofs min syster att jag ocksa har fatt efter 10 ar här!

Innan vi akte hem till Sverige i somras hade min son (han blev 3 i juli)lagt ner svenskan helt, alltsa pratade nästan aldrig svenska med mig. Dag 2 i Sverige babblade han svenska som om han aldrig hade talat tyska. Och än sa länge haller bada spraken i sig igen. Vi far se hur det fortsätter!