Varför är det så lätt (för mannen) att prioritera annat än familjen?

Mycket är väl personliga olikheter, uppfostran ,bakggrund osv. Men jag är väl en biologist i det avseendet att jag inte tror att alla könsskillnader i beteende är en följd av uppfostran. Jag tror vi är olika såväl på insidan som på utsidan precis som alla andra däggdjur har beteendeskillnader mellan könen, och att vissa delar i manliga och kvinnliga hjärnan aktiveras i olika utsträckning i olika situationer.

OM papporna kunde va föräldralediga i samma utsträckning som mammorna så tro och hoppas jag att dom skulle prioritera familjen framför allt annat.
Som det är nu så har dom ingen aning om vilken tid de små grynen behöver och tar sig Samt hur viktigt det är att man faktiskt har respekt för den förälder som är hemma och inte tjänar pengar men gör det viktigaste jobbet i livet!!!

Klart de kan vara föräldrarlediga i samma utsträckning, om man bara prioriterar detta..

Tyvärr inte i vårat fall...
Jag la ner min firma och han har flera anställda.
Det märks oxå i hans prioriteringar..

Men varför la du ner din firma? P.g.a. att ni fick barn?

Jag känner igen det där! Men jag tror, precis som tidigare talare, att det inte är biologiskt. Jag tror att deth andlar om erfarenheter. Skulle alla män vara hemma med sina barn lika mycket så skulle de inse att de är tvungna att offra vissa saker för att få sitt barn nöjt och glatt. De skulle förstå att de inte kan sitta och fibbla med fjärren och förvänta sig ett nöjt och tillfreds litet barn. Om barnet har en mamma som ger det all uppmärksamhet och en pappa som inte bryr sig nämnvärt så vänder sig ju barnet till mamma eftersom det vet att det får ett leende tillbaka. och kanske vägrar närma sig pappan för att det vet att det inte får samma ömhet.
Jag kan säga att i princip alla pappor jag har sett som är hemma med sina barn har en jättefin kontakt med varandra och får lika mycket uppmärksamhet och bekräftelse från båda föräldrarna! Både bland vänner men även bland okända som jag ser i parken där vi hänger varje dag.

Ja, det var därför.

Men GUD så mitt i prick. PRECIS så gör min man också...

Men hur kom det sig? Jag hade t.ex. inte kunnat ge upp hela min karriär p.g.a. att jag fick barn..

Jag hade en firma med inbokad kunder dagarna i ända och jag kunda ALDRIG vara sjuk, det var bara att jobba på ändå.
Efter att ha varit borta i 2 år så skulle det vara som att starta om på nytt igen, från grunden med kundunderlag och allt vad det innebär så det har vi deffenitivt inte råd med.
Sen vill jag kunna ha ordentlig semester vilket jag inte hade på 6 år och näää..det var dax att prova på nått nytt helt enkelt som passar min nya livs stil med småbarn.

Ah då förstår jag, men då är det ju inte enbart p.g.a. att ni fick barn!

Hade jag inte fått barn, hade jag nog fortsatt med firman.. som jag verkligen trivdes med trots allt ansvar.
Men det var inte det som var andemeningen med detta.
Jag ÖNSKAR att ALLA pappor fick/kunde va föräldralediga så dom förstår vidden och bredden av förälra skapet så att dom skulle prioritera familjen framför allt som de flesta mammor gör!

Min firma var inte "min karriär i livet"