Ärlig

Äldre 5 Sep 11:46

95 svar

"Du borde tänkt på att det fanns barn..." En styvmammas tankar

...innan du lämnar ditt förhållande?

Att din man troligen kommer gå vidare, träffa en ny kvinna och skaffa barn med henne är ingen nyhet.
Det är heller ingen nyhet att alla kvinnor inte tycker om att ha en annan kvinnas barn i sitt hem och långt ifrån kommer älska ditt barn. Det är heller inte säkert att den nya kvinnan är "vuxen" nog att förstå vad det innebär att ha barn av den enkla anledningen att hon inte hade några sedan innan.

Ändå på något sätt, så vinklas det nästan alltid här på FL till att den nya kvinnan "ska" "behöver" "måste" "förväntas" vara
någon form av styvmamma som välkomnar med öppna armar och omvärderar sitt liv och sätter ditt barn i fokus.

Det finns massor av kvinnor som lyckas med denna bedrift.
Och så finns det dem som inte gör det, jag är en av dem.

Men, ditt barn hade inte hamnat i den situation som det sistnämnda ifallet ifall ni inte gått isär.
Visst kan det vara mannen som lämnar, visst kan det finnas extremfall att man går isär, men att kräva att sådana som jag ska fokusera på barnet och bita ihop för ditt barns skull och foga mig för att inte förstöra uppväxten för denne känns... Märkligt.
Jag ska alltså göra något som du SJÄLV inte ens gjort för ditt barn??? *kliar mig i huvudet*

"Du borde tänkt på det när du går in i ett förhållande där det finns barn med i bilden sedan innan vad som krävs av dig"-frasen till nya och gamla styvmammor känns lika siande som "Du borde tänkt på att du utsätter ditt barn för en risk att känna sig rotlös och inte helt välkommen i pappans nya familj ifall ni separerar"

Vilket kom först, hönan eller ägget?

Ärlig

Äldre 5 Sep 12:07

#7

...men vänta lite nu... Så ironiskt
Ett "du borde vetat bättre"-inlägg, det hade jag faktiskt inte förväntat mig då det är det tråden handlar om, att hur sjutton ska man veta?

Jag hade ingen aning om hur jobbigt det kunde vara, hur skulle jag veta det????
Jag har känt min man i 6 år och vi har varit tillsammans i 4 kanske, barnet har varit hos oss varannan vecka sedan, ja vad kan det vara... 3 år kanske.
Livet är inte HOPPLÖST bara för att barnet finns, jag har andra saker som mitt liv kretsar runt så lämna min man bara pga en sådan liten del av mitt liv känns olustigt men överlevnadsbart.

Jag har inte tagit hela paketet, jag har plockat ut presenten som jag önskade mig men lade inte stor vikt i emballaget bara.

Jag anser att man inte kan gå på en "styvmamma" utan får isf gå på fadern som uppenbarligen inte sätter fokus på sitt barn.
Men visst, är det en vuxen som är elak mot ett barn så hade jag kanske inte direkt skickat veckans ros, snarare tvärtom.

Men bara för att man inte tar till sig någon annans barn utan så är inte det samma sak som att man är elak för det.

Ärlig

Äldre 5 Sep 12:08

#8

annbom skrev 2008-09-05 12:03:00 följande:

Du undrade vilket som kom först. Naturligtvis barnen, du har ju kommit in i bilden senare.Att skylla biomamman för att du inte klarar av att ha bonusbarn är väl ändå att ta i. Det finns massor med skäl till en separation och det är knappast alltid mammans fel. Sedan är det inte alls märkligt att kräva att du ska bete dig på ett vettigt sätt mot barnet. Du vet faktiskt vad du ger dig in i och det är frivilligt, ingen tvingar dig.

Jag är äldre, hur vänder och vrider man på det?

Ärlig

Äldre 5 Sep 12:17

#11

annbom skrev 2008-09-05 12:11:25 följande:

[citat]
enkelt.Barnet fanns i pappans liv för dig.

Så det är turordning med andra ord.
Så vårat gemensamma barn på 6 månader faller helt naturligt på en 3:dje plats?
Ifall vi nu skulle vara petiga, för han är ju faktiskt sist in i pappans liv, så han skall uppfostras med att halvbrorsan helt naturligt går först i resten av sitt liv, sedan kommer jag och SEDAN kan vårat barn få en syl i vädret....
Ja, det låter ju helt logiskt. Inte.

Känns inte som om turordning gäller nu helt plötsligt va?

Ärlig

Äldre 5 Sep 12:29

#13

Anonym (frågande) skrev 2008-09-05 12:12:49 följande:

Men det är ju det som är grejen - träffar man nån med barn så kan man inte välja att bara ta en del, det är ett helt paket och i "presenten" ingår allt, barnet är inte emballage om man nu vill vara metaforisk, utan en del av det man får. Sen vet jag inte om det var mitt inlägg du avsåg som "du borde veta bättre-inlägg" för jag kan inte riktigt se att jag uttryckt mig så, utan bara pekat på barnperspektiv, barns behov och MIN syn på MIN relation där jag är bonusmamma. Jag vet inte om jag tycker att du borde veta bättre, jag känner ju inte dig så jag kan inte avgöra det , men jag tycker definitivt att barnperspektivet är något som måste finnas med när man går in i en relation där barn är inblandade.

Jag riktade mig till dig, hängde kanske upp mig på din spontana tanke, att om det nu är ett problem för mig borde jag inte vara tillsammans med någon som har barn sedan innan.
Men jag visste inte att det var ett problem förrän efter vi blivit ett par och bott ihop ett par år.
Trodde i min enfald att allt skulle "vävas samman" på något sätt men det har det inte gjort.

Jag anser att barn bör anpassa sig till de vuxna och inte tvärtom även om det finns en hel del undantag.
Klart att barnet ska göra sin röst hörd och få viljan igenom ibland precis som alla andra, men att låta världen kretsa runt barnet
-nej.
Mina handlingar och förhållningar utgår inte ifrån barnets sätt att se på det (självklart med undantag här med) utan jag ser det så att världen och vuxna är formen och barnet är massan, inte tvärtom.

Nu blev jag OT, ber om ursäkt ifall jag svävade iväg

Ärlig

Äldre 5 Sep 12:45

#14

Anonym skrev 2008-09-05 12:20:01 följande:

Barnen är ALLTID nummer ett. Hans barn och ert gemensamma är nummer ett för honom. Ert gemensamma är nummer ett för dig och därefter får ni bry er om varandra.

...är det riktat till mig?

Jag motsade mig bara då ett inlägg sa att jag är den som ska rätta mig för att barnet fanns FÖRE mig.
Ville bara få denne att se hur dumt det blev ifall man tänkte så.

Ärlig

Äldre 6 Sep 14:02

#21

Zaria skrev 2008-09-06 12:23:00 följande:

Jag förstår inte vad det svåra är,går man in i ett förhållande med någon som har barn så vet man från start att det alltid kommer att finnas någon som kommer att ha prio nr 1,dvs barnet.Man vet också med sig att det finns ännu en förälder till barnet dvs hans ex.

..."du borde veta bättre" menar du?
Ironiskt, hur kan det sitta så djupt inpräntat hos så många att man som barnoerfaren ska man veta ifrån start hur det kan vara känlomässigt.
Klart att man i ord vet att det finns barn. Man kan räkna ut med lillfingern att det finns en kvinna någonstans som har nån historisk plats hos killen/mannen, fast dessa människor finns endast i pereferin på något sätt.

MEN!!! Tror att de flesta, inklusive mig, inte kan förstå förrän man är där, man tror att ett barn inte tar sån tid eller plats och man bortser nog från barnets mors inflytande på sitt eget liv.

Kontenta:

ATT VETA INNAN GÅR INTE! Har man inte barn själv sedan innan och inte umgåtts med familjer i samma sits så är det svårt.
Ledsen att jag skriker men det verkar inte som om det går in att MAN KAN INTE VETA INNAN ifall jag på något sätt var otydlig.

Ärlig

Äldre 7 Sep 11:49

#25

Zaria skrev 2008-09-06 15:07:52 följande:

I så fall får man väl ta reda på det,innan det blir seriöst. Jag menar de allra flesta vet inte fråg dag 1 om de kommer att gifta sig,flytta ihop och hela paketet innan det gått ett tag.Precis som man får lära känna killen innan får man även lära känna hans "liv innan, dvs barnen innan man vet om man orkar med att ha någon seriös relation.Dessutom har man ju varit barn själv,har någon kompis med delade föräldrar,en arbetskamrat som berättar en kompis som har bonusbarn eller dyl,där borde man få lite hum om vad det gäller.

Problemet kanske inte finns innan det har blivit seriöst.
Som det var för mig och jag tror inte att jag är den enda som drabbats.
Men som vanligt räknas det som att styvmammor ska sia och biomammor kräva.

Ärlig

Äldre 10 Sep 14:35

#35

jennypennypannkaka skrev 2008-09-10 12:07:51 följande:

Det låter tyvärr som att TS träffat fel man för henne.Blir man tillsammans med någon som har barn sedan tidigare så får man dessvärre "bita ihop" ibland. Barnet kommer alltid att gå före dig och dina behov. Om det inte passar... Som sagt. Då har man träffat fel partner.

Intressant.

På vilket sätt har jag träffat fel man?

Och tro mig, jag biter ihop, jag låter ju barnet vara här varannan vecka, DET kallar jag stort hjärta, jag gör det för min mans skull för att jag älskar honom.
Jag t.o.m tvättar barnets kläder, men bara för att det inte tar så stor plats och hänger med allt annat, hade tagit längre tid att plocka bort hans kläder.

Så tro mig, jag biter ihop hälften av tiden och kommer så göra i ca 10 år till, allt för min mans skull.
Och min man tar ansvar för sitt barn sedan innan för min skull för att han älskar mig.

Jag vet inte hur det blev så att han är fel man för att vi har hittat ett förhållningsätt som fungerar gällande situationen...

Och nej, barnet går inte alltid före.
Vi gör så det fungerar för alla, kommer aldrig tillåta att ett barn alltid går före bara för att det råkar vara ett barn, inte ens mitt eget, vad sänder det ut för signaler?

Ärlig

Äldre 10 Sep 17:48

#37

Marsflickan78 skrev 2008-09-10 15:21:37 följande:

Känns som om du har en jobbig situation ärlig. Det behöver inte "gå in" hos alla att man inte kan veta innan. Hos dig gjorde det ju inte det, andra kanske har förmågan att kunna föreställa sig det innan. Den här tråden behöver ju inte vara så att man ska försöka övertyga alla att tycka som du. Är det så att du fått höra av många att du bara MÅSTE tycka om din partners barn? Har ju inte jag med att göra iofs men som sagt; det låter som om du har det jobbigt och mår dåligt. Ofta är det ju så att när man mår dåligt så vill man bara att någon ska bekräfta det man själv tycker, så kan det vara för mig ibland och säkert också för många andra här inne.

Du är skärpt, bra iakktagelse.
Visst har du rätt och jag vill visa att man kan vinkla på situationen, är väldigt trött på att man i min sits ofta behöver förklara sig på något sätt, jag exempelvis är varken psykopat (som jag fått höra) eller är elak mot min mans barn bara för att jag känner som jag gör inom mig.
Är uppriktigt sagt trött på att vara "syndabocken" ii andras ögon, jag ser det inte så, jag ser det åt andra hållet, jag har inte skapat barnet och jag har träffat en man jag älskar.
Jag har inte tagit "hela paketet", ser inte barnet som någon bonus utan som last men jag står ut.
Situationen hade varit annorlunda om jag hade haft facit i hand men nu är det som det är och jag och min man har ett underbart gemensamt barn och jag tänker inte förstöra det vi har pga min mans historia.
Visst är det jobbigt de veckor barnet är här men tiden går framåt även de veckorna även ifall det inte alltid känns så just då och jag lever för de veckor då bara min familj är hemma.
Ja, min familj, hans barn sedan innan ser jag inte som min familj, han är en människa som vi tar hand om varannan vecka.

Självklart är det skönt ifall det finns de som bekräftar det jag känner, men jag vill att folk även ska få chansen att se att man inte alltid behöver tänka som alla andra, man kan vinkla på ting beroende på hur man vill se det.

Ärlig

Äldre 10 Sep 18:43

#40

tezzziz skrev 2008-09-10 18:17:00 följande:

Och tro mig, jag biter ihop, jag låter ju barnet vara här varannan vecka, DET kallar jag stort hjärta, jag gör det för min mans skull för att jag älskar honom.Jag t.o.m tvättar barnets kläder, men bara för att det inte tar så stor plats och hänger med allt annat, hade tagit längre tid att plocka bort hans kläder.du LÅTER ju barnet bo hos er varannan vecka , och det kallar du stort hjärta.måste fråga. vet din man att du upplever det så, som du skriver?

Han vet att jag inte ser det som en fördel att han har ett barn sedan tidigare och att jag inte ser fram emot de veckor han är här, däremot vet han att jag anstränger mig att få det att fungera trots att jag känner så och han uppsakttar det.

Ärlig

Äldre 10 Sep 23:24

#42

Marsflickan78 skrev 2008-09-10 22:23:23 följande:

Var det där sarkastiskt menat eller?! För övrigt tror jag att folk redan vet att man inte behöver tänka som alla andra och att man kan vinkla på ting beroende på hur man vill se det har ju du redan gjort. Du ser ju på saken ur ditt perspektiv redan och det finns de som håller med dig och andra som inte gör det.

Nej, då hade jag skrivit att du verkar inte vara skärpt.
Jag tycker ärligt talat du slog huvudet på spiken och tyckte att det inte var mer än rätt att ge dig cred för att vara så klarsynt.
Jag menade inte att på något sätt att vara sarkastisk.

För övrigt så tror jag att många tänker som många andra för de inte har intresse av att se en större helhet med olika vinklar, det verkar ske per automatik att styvmammor som inte tycker om styvbarnen borde tänkt sig för innan.
Jag hade inga problem med min mans barn innan.
Innan vi bott ihop under en längre tid.
Innan jag förstod vad det innebär att ha att göra med ett barn som inte direkt blev lättare med åren.
Innan vi själva skaffade barn.

Alltså kunde jag inte veta, jag kan heller inte sia morgondagens lottorad eller hur gammal jag kommer bli.

Men många, per automatik svarar "du borde tänkt dig för innan"... du hittade mannen i ditt liv, du blev lycklig, har skrattat och gråtit med varandra att allt kan förändras?

Jag vill inte vara syndabock, jag vill inte vara den "som borde tänkt sig för"
Jag anser att det är bioföräldrarna som borde tänkt sig för, det är de som är roten till situationen.
Utan deras beteende hade situationen aldrig behövt uppstå, hade de bara hängt ihop efter att de uppenbarligen blev tvungna att skaffa barn så hade situationen aldrig funnits, då hade vi barnlösa kunnat famla i blindo och skaffat en partner som inte heller har barn så kan vi få ha våran kärnfamilj och låta våran mognad gällande barn få växa i den takt tsom det gör för biologiska föräldrar, inte kastas på ett barn som redan firat åtskilliga födelsedagar.
Min åsikt.

Ärlig

Äldre 12 Sep 11:11

#46

Marsflickan78 skrev 2008-09-11 13:15:16 följande:

Låter lite hårt att säga att bioföräldrarna borde tänka sig för, de kan ju lika lite veta hur framtiden ska bli för dem som du kan veta nästa veckas lottorad eller hur gammal du ska bli. Det är ju lite samma sak anser jag. Grejen är ju att vi inte kan veta hur saker och ting ska bli och jag tror inte att din man och hans ex trodde att de skulle gå skilda vägar och kanske var det det bästa för dem och deras familj. Men jag kan ju inte veta säkert för jag känner dem inte. Sen tror jag inte att det är bra för barn att se mamma och pappa hänga ihop med varandra bara för att de skaffat barn ihop. Har föräldrarna gjort allt i sin makt för att hålla ihop sitt förhållande men att det inte funkar till slut, ja då är det bättre att gå skilda vägar. Ingen mår ju bra av att befinna sig i en olycklig situation och barn är väldigt skärpta och märker sånt. Kanske blir svårt för barnen att lära sig empati, kommunikation etc om föräldrarna håller ihop bara för sakens skull. Barn gör ju bekant som vuxna gör och inte som de säger.Jag förstår att du tycker allt detta är jobbigt! Det finns ju alltid människor som tror att de vet allt men det är ju klart, de kanske inte befinner sig i samma situation som du. Jag kan inte säga att jag förstår hur du känner dig men jag kan föreställa mig. Har du någon att prata med om detta, jag menar professionellt? Ursäkta att jag blev personlig där men jag tror att vi är bortom personligt i detta stadium.Styrkekramar!

Äntligen!!!

Någon som förstår att man kan inte "veta" innan, det är det hela tråden går ut på.
Du är den enda som förstått det tror jag, konstigt att det skulle ta 4 sidor innan någon reagerade på det. *eloge* (nej, jag är INTE sarkastisk)

INGEN kan veta innan hur det kommer bli, ingen kan säga till någon annan "du borde tänkt dig för" för det HADE ju kunnat bli bra?
Det blir det ju för vissa, man fasar in i varann och ser varann som familj hur banden än är knutna.

Nej, jag har inte pratat med någon professionell, tror inte de kan hjälpa mig då jag är hopplöst knuten till kärnfamiljer uppenbarligen, trodde att jag var mer flexibel men icke, ett flertal år och ansträngningar har bevisat att jag inte är en som helt kan acceptera en annan kvinnas barn i mitt hem.
Defenitivt inte som har min man som genetisk pappa.

Men tiden går framåt och jag koncentrerar mig på min familj, mig min man och vårat barn, resten passerar förbi i pereferin med vissa undantag.
Det fungerar för mig men med facit i hand önskar jag att jag faktiskt VAR synsk och visste innan hur jag skulle känna, hade då aldrig någonsin låtit mig falla för en man med ett så omfattande bagage.
Men nu är det som det är och de veckor barnet inte är här lever jag det liv jag vill ha, de andra veckorna anstränger jag mig för att få allt att fungera trots att han är hos mig och min man och vårat barn.

Ärlig

Äldre 24 Sep 12:25

#60

lydig skrev 2008-09-24 12:21:51 följande:

Hoppas att många av er styvföräldrar med små bonusbarn låter er frustration gå ut här på nätet och inte på barnen som verkligen inte är skyldiga på något sätt. Vuxna med alla sina problem ställer hela tiden till det för barn som verkligen lever för dagen. Om du är liten yngre än skolålder och går igenom en skillmässa är det fruktansvärt jobbigt ett tag men sedan är det vardagen som barn är så bra på att fixa. Jag som själv är skillmässobarn och fick en bonusförälder som inte var snäll och mötte mig med respekt när jag gjorde allt för att gå till mötes, hoppas att inte fler barn skall mötas av detta. Om du/ni har problem som ni inte kan ta hand om ta kontakt med någon utomstående och ta reda på varför ni känner ovilja mot barnen. Om jag som har två barn skulle träffa en man som inte visade mina barn respekt skulle det innebära slutet på det förhållandet. Kanske ni/de som har problem med bonusbarn egentligen är fruktansvärt avundsjuka på det faktum att ni aldrig kommer att vara lika viktiga personer i er sambos liv som barnen! Kanske det är det som man inte förstår innan man har egna barn.

Skulle jag vara tillsammans med en man som rangordnade familjemedlemmar hade han åkt ut med huvudet före.
Ingen är viktigare än den andre, punkt.

Ärlig

Äldre 24 Sep 18:20

#63

lydig skrev 2008-09-24 15:57:57 följande:

AnnanannaJag hoppas att du verkligen har rätt. Jag förstår också att det är viktigt att få allting kring förhållandet att fungera samt att det är komplext. Jag har inte kunskap nog att gå in på det ämnet. Däremot vill jag fortsätta trycka på att barn inte skall behandlas illa för att styv/bonus föräldrar har problem. Barn är barn om de behandlas med värme, intresse och kärlek så kommer man att få det tillbaka också. Små barn är mycket tacksamma att lära känna. Läsa fler trådar och se att många retar sig på små barns beteende.

...men små barn kan vara rätt irriterande

Fast det får man bara skriva i biotrådarna, gäller det styvbarn är man en häxa.
Inte sant?

Ärlig

Äldre 25 Sep 21:06

#82

nika skrev 2008-09-25 20:06:25 följande:

Nej, jag förstår dig inte alls. För mig är det bara självutplånande människor som resonerar att någon i en familj ständigt ska komma i andra hand. Det lustiga är att det uppseende ofta är skillsmässobarns föräldrars partners som förväntas ha denna B-lagsposition. Mängder med skyldigheter, inga rättigheter och absolut inget utrymme för att beklaga sig för då är det bara att flytta från sin frivilligt valda situation. B-lag är inte rättvisande för det finns inte nog med bokstäver i alfabetet för att beskriva en sådan position!Föräldrarna skiljde sig INTE för barnens bästa. De skiljde sig för sitt eget bästa. Inga barn mår per se bättre av att ha föräldrar på två håll och kuska mellan dem. De skiljde sig för att de själva var färdiga med varandra eller åtminstone den ena med den andre och resonerar att man själv måste må bra för att kunna vara en bra förälder. Visst, sure, fine. Det köper jag. MEN denna vårda-dig-själv syn för allas bästa tycks inte kunna gälla en bonusförälder. Istället förväntas denna särskilda ras åsidosätta alla sina behov till barnens fördel och acceptera att alltid komma i andra hand.Nej, jag kommer aldrig att kalla mig själv för lydig när så undergrävande order ges.

WORD!!!

Ärlig

Äldre 4 Oct 23:09

#85

sandra1978 skrev 2008-10-04 19:45:17 följande:

Är det inte precis det DU gör????

Alla tolererar olika ting och jag har aldrig sagt att jag inte prioriterar mitt eget barn.
Men jag hade aldrig kunnat leva med en man som favoriserar sitt ena barn framför det andra.
Jag prioriterar mitt barn av den anledningen att det barnet är mitt, men han har två och hade jag känt att våran gemensamma hade fått mindre engagemang så hade jag blivit helt vansinnig.
Han har valt att sätta två barn till världen, jag har valt att sätta ett barn till världen.

"Du borde tänkt på att det fanns barn..." En styvmammas tankar

INNEHÅLL