Yep..har det jättejobbigt med sonen! Han är snart 13 månader och har blivit ett litet "monster"..min tidigare "snälla" pojke har blivit som förbytt! Han skriker och kråmar sig..blir förbannad på småsaker..vägrar äta vissa dagar..han har tänder på gång..kindtänder! Är det det som spökar eller? Kollade öronen i fredags för han är där och pillar hela tiden men inget var konstigt..
hmm??
någon???
visst kan det vara tänderna. min 1,5åring tappar också tålamodet när hon har ont nånstans eller är sjuk. vägra äta/peta i maten hör till åldern men även trots.
jag förstår det som frustration över saker, att de inte kan göra det de vill eller att något jobbigt händer som de inte förstår, och det kan man ju fatta. det är ju inte lätt att vara liten och så är de inte utrustade med en vuxens tålamod.
ta det med jämnmod och oroa dig inte för mycket! låt honom vara lite jobbig helt enkelt...
ps. du har alltid tillgång till en barnpsykolog via bvc. det är inte så många som vet det. de är experter på barns utveckling och kan hjälpa dig att förstå dig på ditt barn bättre. jag har utnyttjat den möjligheten rätt mycket och det har faktiskt funkat! har nog gjort mig till en mycket lugnare förälder.
här är en till som helt plötsligt har fått ett sjuhelsikeshumör...Förstår inte var han fått det ifårn,jag har ju MITT kvar...=)
Hehe, jepp, definitivt trotsålder vid den tiden! haha, i alla fall om man kollar på min dotter! Nu är hon 16 månader och det är ännu värre, fantastiskt!! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, haha, men försöker hålla mig neutral! =)
Idag blev hon "mindre glad" när jag stängde badrumsdörren för jag tyckte hon hade lekt klart med vattnet. Det resulterade i att hon ställde sig vid vår säng och skrek helt sjukt i nästan 30 minuter. jag satt på golvet tre meter bort och väntade ut henne. Vill ju bara plcoka upp henne o kramas, men jag rider ut stormen! She'll come around! När hon är helt slutskriken och slut i hela kroppen så kommer hon. Då kan man mysa! =)
Känner absolut igen det där... 14mnd och världens starkaste vilja helt plötsligt.
Skriker HÖGT så fort han inte får som han vill. Jag antar att det bara är å komma sig igenom det. Släpper man efter på "reglerna" nu så blir det ju bara värre senare. Jag tycker helt klart att det är en trotsålder, men andra man diskuterar med säger att dom inte har det så tidigt...
Som tur är så går ju attackerna fort över ialla fall. Eller rättare sagt jag kan fortfarande distrahera honom med nått annat om han blir sur när jag inte låter han ha tex fjärrkontrollen till TV'n som han lyckats hitta...
Nej, det är ingen trotsålder. Däremot börjar personligheten att utvecklas, och så har barnet en inbyggd drift att försöka bli självständig. Eftersom det fortfarande finns så mycket som barnet inte kan eller får göra själv, så blir utbrotten många och jobbiga - för både barnet och föräldrarna. 1-åringen har inte heller lärt sig konsten att behärska sig, utan känslorna kommer ut helt ocencurerade! 
..
Jag tycker också det är häftigt jag! Känns bra att hon har en egen vilja och VILL få igenom den. Så får man testa sig rejält i sin föräldra-roll! =) Jag troooor jag löser det på ett bra sätt då jag sätter mig på golvet och "väntar" på henne, så hon får bli "klar" med sitt urbrott istället för att man förminskar henne genom att lyfta upp o ge nappen etc. Jag tror personligen att hon behöver få ha den tid det tar för henne att komma över det och att sedan självmant komma till mig när hon vill komma upp eller bli tröstad.
Nej, trots är det inte, dom är inte tillräckligt medvetna för att trotsa ännu, första trotsen brukar komma runt 2 års åldern. Men däremot har han säkert upptäckt att han har en egen vilja och att det är skittrist när man inte får göra som man vill! Bristande impulskontroll brukar dom ha med, dvs dom förstår att du säger nej och vad det betyder men kan inte hejda sej.