Vi ska separera! Hur ska vi göra med våran 3-åring? :-(

Vi gick isär när dottern var 2 år.
Vi bodde på samma gård så hon var hos honom ganska mycket. Var bara egentligen varannan helg som var fast!
Vet inte hur vi hade gjort om vi hade bott längre ifrån varandra.?!

Vi har henne enligt följande schema eftersom en hel vecka utan henne känns som en livstid:

Vecka 1: Person A har henne mån, tis, fre, lör, sön och person B ons och tors. Vecka 2: tvärtom.

Själv saknar jag henne jättemycket ofta, speciellt under semestern. Men hon verkar ta det hela ganska lugnt och är glad nästan jämt. Jag brukar tala om för henne väldigt tydligt vem det är som kommer och hämtar henne på dagis när (hon är också 3 år).

Ni får väll ha varannan vecka men själklart kan man ju önska hjälp av varandra om båda känner att det är en bra ide.

Jag separerade från mina barn pappa när mina barn var 7 och 4 år.. Vi gjorde som så att barnen bodde mest på ett ställe till att börja med men nu har vi utökat det så nu är dom fler dagar.. Det är 4 år sedan nu.. Dum fråga kansek men är du riktigt säker på att det är detta du vill? Jag kan lova dig att det är super jobbigt att separera och det är tom jobbigt när man träffar någon ny!!! Men om inte känslorna finns så är det ju rätt beslut.. Men gud vad jag önskar att jag skulle ha hkänslor för mina barns pappa allt hade varit mycket lättare då!!!

Detta med på samma gård är något många gör och jag tror på det.

Åh... jag befinner mig i exakt samma situaiton, men har två små, en tvååring och en fyraåring. Snälla du, ta kontakt med mig, jag vill gärna prata!!! Är helt fötrtvivlad i allt detta...

Varför inte typ bo på samma gård och sen ha henne varannan vecka var?

Vi separerade när dottern var 2,5 år, i dag är hon 16 år och klarat sig fint

Här kommer lite tips:

1. Se till att bo nära varandra.
2. Bråka inte, se till att göra det bästa för ert barn lägga all ev bitterhet över separationen åt sidan.
3.Lägg er inte i varandras liv eller hur den andra sköter barnet, (om det inte förekommer misskötsel så klart).
4. Kom överens om de "stora" reglerna där ni behöver göra likadant oavsett var barnet befinner sig.
5. Låt barnet få känna att ni båda gör det bästa och bråka inte framför barnet utan ta det vid annat tillfälle om ni har är sura på varandra av någon anledning.

Jag tror att barn generellt klarar en separation rätt så bra bara mamma och pappa inte bråkar, vilket tyvärr är alldeles för vanligt. Försök agera vuxet och tänk på barnets bästa.

Lycka till

Jag och mannen separerade för 3 år sen,barnen var 2 år och 4 år.

Vi såg till att vi bodde på samma gård,och seprationen gick ganska smärtfritt,för vi bestämde att en kväll i veckan skulle vi alla ses,antingen samtal i skolan,eller middag,eller annat.
Detta gjorde barnen tryggare.

Vi gjorde aldrig upp varannan vecka för vi både hatade den.
Inte rätt mot barnen.
Vi såg till att barnen hade tillgång till bägge två.De bodde,och fortfarande gör,hos mig,men de sover är och är hos pappa när de vill,så träffa pappa gör de varje dag nästan.
De sover där 2-3 nätter i veckan ungefär.