Värsta mardrömmen....

Jag kan ju säga att jag spände mig en del inför förlossningen. Men den gick ju himla smärtfritt....
Men jag kan lova er killar att när ens lilla ängel slits in i ett akutrum med hög feber och näst intill medvetslös, och man börjar koppla slangar, apparateroch ta en massa prover, folk överallt och man känner sig ivägen vart man än står, allt man vill är ju att vara så nära ens lilla knodd det bara går, oavsett om hon är medveten om det eller inte...... då är man inte allt för kaxig, så jä-la hälplös. Nu ligger hon inne med bakteriell hjärnhinne inflamation, något bättre idag än igår. Värst är det att bara en av oss får sova kvar hos henne å man vill ju inget annat än vara där hela tiden. Men sambon åkte hem första natten och jag blev kvar, hon ville prata med och trösta dom äldre syskonen som var jättelessna och försöka lugna svärmor lite. Sov vet jag ju inte om jag kan påstå att jag gjorde inatt. En form av dvala när man reagerar på minsta ljud eller rörelse som lilla åstadkom, å det trots att vi hade ständigt vak vid sidan av då hennes allmäntillstånd var så dåligt. Men som tur är så har hon repat sig rätt bra under natten och har svarat otroligt bra på behandlingen....men man får hela tiden höra att det när som helst kan komma bakslag. Man får ont i själen när man tittar på den lilla varelsen och ser hur tagen och sliten hon är. En så liten och oskyldig ska inte behöva ha det så här eländigt. Nu är det bara att ta dag för dag och glädjas över dom små framsteg hon gör i kampen för att bli frisk och sedan hoppas att hon klarar sig från ev men i framtiden.....

Så grabbar, var rädd om era änglar, man vet aldrig vad nästa dag har för överaskningar.....

Sliten Stoffe