Remouladsås? Är det bara jag som får ångest av att äta ute?

Hej!
Här har du en som har haft det jättejobbigt med maten under graviditeten. I början gick det bra men sen spårade jag ur och har fått skitjobbigt med konstiga tankar på maten och hanteringen. Jag blev deppig och ledsen och fick ångest i samband med att jag funderade en massa på det här. Har fått veta att det är vanligare än man tror att det blir så under graviditet, det rör sig ju lite kring tvångstankar...tänk om...tänk om...
Jag ringde min barnmorska och berättade och har fått hjälp, även om jag inte alls är bra.
Om du känner för det så får du gärna höra av dig till mig!
/Dino

Jag kan förstå det där med att man är rädd för bakterier i maten, man vet ju aldrig vad kocken gör, det har man ju sett på TV. Jag brukar också vara nojjig över sånt.

Men sen tycker jag inte att det finns anledning att oroa sig för innehåll i maten vad gäller graviditet (nu vet jag inte om ni som hittills skrivit här tänker så, så ta det inte personligt). Allt handlar om måtta, sen finns det viss fisk osv som man inte ska äta pga gifter. En arbetskamrat till mig som är barnmorska sa att hon hade proppat i sig gravad lax under sin första graviditet på 70-talet, då visste man inte att det kunde vara farligt. Och det gick ju hur bra som helst. Ett exempel, bara! Man behöver inte gå på tå och tro att allt man äter skadar barnet. Lev som vanligt men försök att undvika det som livsmedelsverket rekommenderar att man ska undvika. Utöver det finns ingen anledning till oro. Barnet klarar att få det du äter.

Hej tjejer!

Vad skönt att ni finns!

Här är en till som också varit supernojig kring maten (och en del annat också...)

Jag känner precis igen mig i det där spekulerandet och nästan letandet efter risker och brister med mat. _Allt_ måste vara 110% säkert, annars gick jag igång totalt och blev orolig.

Det har blivit bättre under graviditetens gång för min del, och nu är jag i vecka 35 och mår mycket bättre. Visst kan jag få små "återfall" nu också, men för det mesta kan jag knappt förstå hur jag kunde vara så tvångsmässig förut. Om den jag var tidigare i gravditeten såg mig nu skulle hon nog ibland bli chockad över hur "oansvarig" jag är. (Fast det egentligen var hon som var osund.)

Det som hjälpt mest för mig har varit:

Att fundera över hur andra gravida gjort och gör. Skulle andra våga äta detta? Skulle andra oroa sig för detta?

Att fråga barnets pappa. Han har ju lika stor anledning som jag att vilja att vårt barn har det så bra som möjligt. Verkar han orolig? Nähä. Då är det alltså ingen fara.

Att inse (när tankarna kommer) att nu är det min hjärna som spelar mig ett spratt igen och söker något att oroa sig för. Om jag bara låter detta passera så kommer det nåt nytt i stället...

Att förstå att jag duger. Min kropp är tillräckligt bra för mitt barn. Min kropp skyddar mitt barn mot mer än jag tror. Det är okej att vara lugn. Och råkar man (trots sin hysteriska försiktighet) få i sig nåt mindre lämpligt, så är man ingen dålig mamma för det. Det är tillåtet att bara helt skamlöst släppa det, rycka på axlarna och gå vidare. Oron i sig kan i alla fall inte skydda barnet eller göra misstaget ogjort.

Att inte hänga så mycket på fl. Ofta har det varit "skrämseltrådar" här som triggat igång tankarna för mig. En del uttrycker sig (säkert omedvetet) så att man verkligen kan tro att ens barn automatiskt kommer att dö eller bli allvarligt skadat bara för att man en gång vistats i ett nymålat rum eller luktat på en brie-ost.

När jag ser tillbaka nu på graviditeten, så är de saker jag ångrar inte att jag vid enstaka tillfällen råkat få i mig något som med mikroskopisk sannolikhet kunnat vara skadligt, utan att jag varit så orolig och överspänd i onödan.

Och du, Clown... Remouladsåsen var säkert helt okej. Jag kan inte tänka mig att det var något farligt i den. Den hade till och med jag vågat äta! Så den oron kan du släppa.

Och, Dinosaurien - vad skönt att höra att det här är vanligare än man tror. Kanske är det så att hormonerna påverkar vissa på det här knäppa sättet?

Hejsan Clown, Dino och Tina2!
Här är ännu en som har haft det jättejobbigt med maten under graviditeten - och lite andra saker oxå (år det farligt att andas in, anvenda detta produkt eller göra så här???) och som Dino säger: Det rör sig ju lite kring tvångstankar.....tyvärr :(
Det är jättetungt, tar mycket tid och energi och för min del har det gjort min graviditet en berg-och dalbana psykisk, så jag rekommenderer att du gör nånting vid problemet så snabbt som möjligt så tvångstankerne inte blir sämre!
Jag har bl.a. forsökt att göra som Tina2 - att fråga barnets pappa: Är det här ok att äta/göra? Och det har blivit lite bättre, men jag måste fortfarende vara 110 % säker på allt! Prata med din BM, barnets pappa asap, evt. en terapeut (och surfa inte för mycket på nettet!), så du hinnar njuta av din graviditet och tvångstankerne inte blir sämre!!

Tack så jättemycket för era svar!
Har svarat i era gästböcker!