ont efter bröstförstoring

Stolt mamma till Vincent skrev 2008-09-18 20:39:55 följande:

Det var beskrivetbra på denna sida vad som är skillnaden och varför det gör mer ont vid bakom muskeln (själv har jag framför, det var kirurgen som tog det beslutet o med tanke på smärtan man ÄNDÅ hade så är jag tacksam över det):
www.plastikhuset.se

Jag lade bakom bröstmuskeln och hade så ont att jag inte ens kunde ta mig ur sängen på 1 vecka. Fick "glida" ur och häva mig upp genom att använda sängkanten som hävbräda och använda magmusklerna är att komm upp upprätt..... vill bara försöka förklara hur jä*a ont det gjorde. Inga mediciner hjälpe. Det kändes som träningsvärk X 1000 i bröstmyúsklerna, d var om korvskinn...... fy fan säger jag bara!
Sen v 2 ar det lite bättre, men det tog 2 mån innan jag var helt bra

Mindre ont om du lägger framför. Lägger du bakom så är det som om du lägger in en boll på ca 500 g och sen förvänta dig att muskeln ska tycka det är okej. Den måste tänjas ut och et är det som gör ont. Lägger dubakom så få du inga hängbröst. Jag har ammat och mina står fint där de var innan amningen.....

Anonym (silikon) skrev 2008-09-18 21:46:42 följande:

Vad jag menade med 'inte blev jag lyckligare efter det' är att det ändrade inte min självkänsla på något sätt. Jag har komplex för vissa delar ja - men jag är medveten om att dessa komplex sitter i mitt huvud, inte i min kropp i sig. Jag är mycket medveten om att det nu är mer 'normalt' att bara operera dem så de ser 'vanliga' ut eller lyfta 'taxöron' - men allt det där är ju för samma orsaker i slutändan: man vill se finare ut... Och ingen operation i världen kan ändra på dina komplex. du ändrar brösten, har inte mer komplex för dem men kommer nästan garanterat hitta något annat att vara missnöjd över. Det är en ond spiral. Jag hade gärna haft Akupa eller taxöron - allt det där kan man fixa med rätt BH osv osv UTAN att behöva göra operationer..
För att jämföra - om min man har en hängade påse - måste den opereras då? Jag älskar ju honom för den han är, inte för att han har något komplex eller en kroppsdel som är aningen 'onormal'.
Så länge vi fortsätter att ändra på saker vi inte är nöjda med så sätter vi ett exempel till alla därute att de inte duger som de är.. det är inte rätt.

Jag gjorde min operation för att jag vart fysiskt handikappad och så ville jag inte leva. Min operation handlade inte om mitt utseende utan om att kunna fungera normalt. Jag tror de flesta här som vill lyfta taxöronen (gillar uttrycket ) eller lägga i lite extra inte gör det för att de fysiskt måste, utan för att de psykiskt mår 'dåligt' av det - och i den aspekten anser jag att en operation inte är den rätta lösningen, det är det terapi som är.

Först vill jag säga att de lägger oftast bakom muskeln på personer som är smala och väldigt tunnhudade om man säger så, det ser bäst ut. Personer som tränar mycket brukar det ofta sätt framför.

Incka; Jag svarade som första anonym på ditt inlägg. Jag känner inte att jag har problem med varken självkänsla eller så. Jag bryr mig om hur jag ser ut och är fåfäng helt enkelt.
Det känns inte som jag måste gå in i mig själv och fixa något problem psykiskt som inte finns. Det finns ju dom som lider av att det tror att de är fula fast de kanske itne är det men alla har vi nog något som vi kanske inte är nöjda med fast vi "ska" vara det för så är vi födda. Nu är ju inte världen så. Mitt utsseende är inte allt, och jag trivdes med mina a-kupor innan. DÅ var jag även pinnsmal och nu har jag mer former och att då se dessa randiga, ärriga uttömda bröst gjorde mig blyg och tyckte inte ens en bh hjälpte.
Varför mitt utseende är viktigt för mig är inget jag känner jag behöver fundera på så mycket, det är så bara och på ett sunt sätt. Jag kommer aldrig göra något annat under kniven.

Skulle det ena avlösa det andra så skulle  nog min omgivning börja undra och då har man nog ett problem. Så ser jag inte det bara för att jag fixade brösten. Om du bryter näsan och den blir sne vill man inte fixa den då, eller ska man bara acceptera den. Hur vi än funderar på det så kommer denna världen alltid vara såhär. Jag trivs och känner mig tillfreds med mig själv. Och jag är lycklig för allt annat i mitt liv är bra, brösten är egot i mig. Jag vill inte ha kommentarer på brösten det är inte det jag var ute efter, att kunna se sig själv i spegeln och känna sig nöjd, det är något som alla ska få känna. Brösten gör att mina kläder sitter bättre och att jag ser lagom ut på alla ställen. Jag klär mig inte heller på ett sätt som uppmärksammar brösten och om jag väl gör det och någon ger en komplimang för dom så får dom väl göra det.

Men jag skulle aldrig vilja ha större än mina c/d kupor. Jag förstår att större ger problem och varför folk opererar dom mindre.
Det är ju en skillnad såklart. Jag tror varje enskild person får avgöra om de lever sunt eller ej. operationer kan gå till överdrift, absolut men det är jättevanligt att kvinnor som ammat och fött barn väljer operation. Mer vanligt än vad vi tror. Och för de flesta stannar det där också.

Jag ska ge min beskrivning för jag op mig i juni. Jag var rädd för allt ovan.

Jag hade ont, men det gick att uthärda, det la sig efter några dagar. Stark träningsvärk, STARK. Men du får smärtlindring och att röra sig hjälper. Jag mådde inte illa efter sövningen, det finns de som gör det men jag gjorde inte det. Jag mådde bra. Känner många som gjort det och de har inte heller mått illa.

Det finns de som tycker det är tungt att andas men det är inte så farligt som vissa skriver. Det är ett visst tryck men det ger med sig. Dock får man sitta upp och sova och det är inte det lättaste och att komma upp från soffor och säng. Jag sov bra efter 10-13 dagar ungerfär då tvingade jag mig lägga mig på sidan.

Men jag åkte ju på semester 6 dagar efter och det gick ju bra faktiskt.

Jag gjorde ju inget lyft heller det är en lite större operation än förstoring endast.

Jag hade två tjejer boende hos mig i Stockholm efter att de gjort sina bröstförstoringar. Min syster 27 år och hennes jämgamla kompis. Båda hade fått sina barn och ville återställa bysten.

De hade jätteont. De kunde inte ligga och sova på tre nätter utan satt upp mer eller mindre. De åt smärtstillande men kunde inte riktigt röra sig. När den värsta smärtan försvunnit fick den inte lyfta tungt vilket blev ett problem eftersom barnen ville bli burna hemma.

Men nu två år senare har de inga problem och är jättenöjda

Opererade mig för exakt två veckor sedan, dom la bakom bröstmuskeln, smärtan inte alls som jag trodde ganska ömt men ingen fara det går att leva med i tre dagar, armarna kunde jag röra, kunde dock inte ta på mig kläder på över kroppen, sen efter tre dagar släppte det mesta då är det bara mest ömt. så vill man gärna ha bröst som jag ville så är det värt all smärta.

Stolt mamma till Vincent skrev 2008-09-18 20:39:55 följande:

Skillnaden är den att lägger du framför finns det inget stöd för de tunga implantaten och de kommer att börja hänga när skinnet sträcks ut, dvs tyngdlagen drar dom nedåt. Pluss att de syns och känns mer, ev räfflor från koksalt osv.

puffar lite