Egentid i förhållande

Tycker absolut egentid är viktigt. Egentid är för mig egentligen så enkelt som att man inte är med varandra. Man kan fortfarande vara i samma hus/lägenhet, beroende på vad man gör, eller så är man fysiskt ifrån varandra. Egentid för mig är t.ex.:

- Att läsa en bok för mig själv
- Att umgås med vänner utan min man
- Att ta ett långt avslappnande bad själv
- Att hälsa på släkt och vänner själv
- Att åka iväg och träna själv
- Att shoppa själv

Osv...

ja, egentid bör finnas i ett förhållande.
vad du gör på den tiden är upp till dig, den är din att disponera som du vill, det är lite det som är grejen. vill du träna, läsa, träffa kompisar etc får du själv bestämma.
jag tror egentid är bra, att man behöver vara bekväm med sig själv för att må bra i en relation.
jag tror egentid är dålig när... man vill ha mer egentid än tillsammanstid? nej, jag vet inte.

Ja egentid bör man ha, annars är risken stor att man nöter på varandra.
Egentid kan vara olika, jag behöver inte mycket egentid, det räcker med att jag är på jobbet/ skolan och sen vill jag vara med killen resten av tiden. Han dock behöver få fara på träning, umgås med vänner, resa bort osv...
Det är individuellt.
Men alla behöver det mer lr mindre, i mitt fall mindre.

Det som är dåligt är ju när man inte är på samma nivå, den ena vill umgås mer än den andra, då ser den ena sig som trängd och den andra sig som osedd, tex...

Ja, det tycker jag.

Jag:
Tränar
Stickar
Surfar på nätet
Träffar kompisar
Shoppar
Läser en bok
Tar promenader
osv.

Egentid kan bli något dåligt om egentiden går ut över tiden tillsammans. Om man hellre är själv än tillsammans med din partner kanske du ska vara singel.

Klart egentid bör finnas i ett förhållande! Hur mycke jag än älskar min sambo och mina barn skulle jag inte vilja spendera all min tid med dom. Jag är fortfaraden JAG även fast jag har man och barn.
Det behöver ju inte vara 2 veckor utomlands om sommaren utan just ett bad, käka middag med vännerna, parta nån gång, dricka en kopp kaffe i fred.

Den enda gången egentid är dåligt är väl om den ena partens egentid går ut över den andras, eller om det går ut för mycke över familjens tid. Man måste hitta en balans.

Någon som har varit med om den dåliga egentiden i ett förhållande?

Hur såg det ut då? Hur gjorde ni?

Ja i mitt fall med exet var det så att han föredrog egentid i garaget framför mig och sonen så det tog slut helt enkelt. Man msået acceptera den andras behov av egentid, men även acceptera den enes behov av närhet oxå. Det gäller att man går halva vägen var helt enkelt.

ja, i ett förhållande för många år sen märkte jag att jag hellre ville ha min egentid än vara med honom (detta trots att vi inte bodde ihop och man då "borde" passa på att träffas) och upplevde honom som klängig och tjatig som "alltid" ville träffas...
kom fram till att känslorna inte var kvar.

Det är något jag och min sambo har stora problem med, och ryker ihop om väldigt ofta. Jag har inget behov av egentid överhuvudtaget och hatar att vara ensam (går dock på nå'n kurs i veckan, träffar kompisar då & då och är på jobbet förstås). Han däremot vill helst ha minst två timmar om dan (efter jobbet) + en hel del på helgerna + att han är bortrest sammanlagt cirka en månad under hösten. Han känner sig kvävd och jag känner mig övergiven och bortprioriterad.

Jag är den som behöver egentid i detta förhållande och det är skit rent ut sagt. Jobbar mycket och när jag inte jobbar vill jag ibland bara vara för mig själv. Nu märker jag att mina sambo börjar bli stött på att jag har roligt för mig själv/på annat håll, han blir avundssjuk. Vad ska man säga och göra? Jag behvöer min tid och jag kommer känna mig kvävd om jag tvingas att ta tillbaka den, det lilla jag faktiskt har. Han accepterar min egentid iom att han inte säger så mycket men jag kan själv tänka mig hur det skulle vara tvärt om och kan tänka mig att det inte är roligt. Försöker uppmuntra honom att åka iväg, göra roliga saker men han har kanske inte samma intresse för det som jag har.

Tillägg är att han vill göra mycket tillsammans, vi två och inte själv.

egen tid behövs för att fungera!

Eller för att jag ska fungera,om jag inte får egentid så är jag arg,trött,frånvarande och vill inte att nån ska komma nära mig.

Men nu var det ju så oxå att jag fick nästan aldrig egentid och han fick det hela tiden(han var nästan aldrig hemma fast han ej jobbade).
så jag röstar på egentid men inte för mycket!

Egen tid är no ett måste för att man ska orka hålla ihop...
Vi har perioder som det finns mycket egen tid osv. Eftersom vi jobbar skiftesjobb båda två så kan det vara en längre presiod som vi inte ens ses, så då tar vi hellre tid tillsammans än på varsitt håll..
1 gång i månaden försöker vi oxå komma ut o äta tillsammans, själva.. Man måste ju ta hand om varann oxå, plus att man vet att man bara har varann att tänka på när man är ute och äter eller går på bio. Oftast går vi ut och äter eftersom vi båda tycker om det.. :o) Sen har man mysigt när man kommer hem.
Men 1 gång i månaden blir det middag utan barn iaf.. :o)