Tack igen allihopa. Känns något bättre nu.
Idag har Ronja och jag passat Liv (min systers 1,5åring) halva dagen.
När hon precis hade åkt somnade Hannes och Ronja ville pyssla med pärlorna ett slag. Jag hann bara sätta mig med en kopp the när R skrek i högan sky från sitt rum "MAMMMMMAAA!" (verkligen panik-skrik)
Ronja störtblöder från näsan, in på toa, R hysterisk. Efter ett litet slag lugnar hon ned sig, sen börjar hon skrika "pärlan, min pärla" och jag försöker lugna henne med att "vi kan leta efter den sedan" (hon blöder ju fortfarande då) men tillslut får hon fram att pärlan är i näsan!
Klockan är straxt efter 14 och det är fredag eftermiddag, lyckat!
Ringer sjukvårdsupplysningen, får instruktioner, försöker få ut pärlan, går inte. Ringer tillbaka till sjukvårdsupplysningen igen, får prata med underbara Bosse igen, han ringer våran vc. Får komma dit strax innan 16.
Cyklar dit med barnen, lyckas få tag i mamma som kan hjälpa mig med Hannes under tiden.
Får världens underbaraste barnläkare. VIlken underbar människa! Han försöker verkligen, men pärlan sitter som berget... Han hade aldrig misslyckats med att plocka ut en pärla ur näsan förrut, så lite uppgivet ger han upp och ringer öra-näsa-hals mottagningen.
Cyklar hem, H kommer hem, in i bilen iväg till sjukhuset. Pärlan åker ut på 2 röda. Det visar sig vara ett hjärta, ganska stor pärla.
Nu är vi äntligen hemma och jag ska äntligen få min kopp the, sjunka ned i soffan och bara vara framför någon såpa. Alles gutt!
Frågade varför hon hade pillat upp hjärtat i näsan "Så inte Hannes kommer och tar den"