Inlägg från: L jung |Visa alla inlägg
  • L jung

    Nu har min andra lillebror tagit sitt liv :(

    Åh, beklagar sorgen såååå !!!

    Fruktansvärt för er att gå igenom något sånt här om igen!!

    ... och jag som har tillräckligt jobbigt med att en vän tog livet av sig förra veckan!!
    Vad går inte NI igenom då!!!

    varma omtänksamma kramar från mig!
    (¯`♥.¸(¯`♥.¸♥ Jaha, så då sitter man bakom skolbänken igen då - 49års ålder!! ♥´¯)¸.♥´¯)
  • L jung
    Super skrev 2008-09-21 16:17:14 följande:
    L jung skrev 2008-09-21 16:14:35 följande: Jag beklagar sorgen!Det är förmodligen lika jobbigt för dig som det är för mig .Fast en annan sorg kanske ...Kämpa på ! Det är det jag måste göra... Även om orken försvunnit ett x antal mil bort just nu
    Tack... men lova att sköta om dig nu.  Man märker såna här stunder hur skört livet är. Hur lätt allt ställs på kant och bara helt plötsligt faller.
    Ta hand om dig, om din lilla... och se till att få prata av dig.

    Brorsan gick in i väggen för 5 år sedan enbart (tror vi) för att han aldrig pratade av sig och ältade att vi förlorat pappa hastigt.  Vi andra syskon, pratade och ältade nätter o dagar igenom... och vi har klarat oss mycket bättre.
    Nu när det här har hänt med min vän, så är det min make som är lyssnaren och som ger mig kramarna... det är lika läkande som plåster!
    (¯`♥.¸(¯`♥.¸♥ Jaha, så då sitter man bakom skolbänken igen då - 49års ålder!! ♥´¯)¸.♥´¯)
  • L jung
    Super skrev 2008-09-21 17:32:00 följande:
    Tack för alla svar ... Dom värmer djupt inne kan jag säga !Just nu sitter jag bara i lägenheten . Mörkt och nedsläckt.... Vill inte visa mig
    du behöver någon att få prata med, att få krama om och bara sitta tyst....
    (¯`♥.¸(¯`♥.¸♥ Jaha, så då sitter man bakom skolbänken igen då - 49års ålder!! ♥´¯)¸.♥´¯)
  • L jung

    Det år svårt att se det såhär just nu... men jag vet att dr.phil alltid säger till människor som nästan grävt ner sig i sorgen och kommer inte ur den och vidare i livet....

    Hylla deras liv istället för att sörja deras bortgång.

    (celebrate their lives instead of mourning their deaths)

    Min pappa gick bort 1994 och vi i familjen hyllar hans liv istället.  Pratar om allt som var underbart med honom.... känns faktiskt lättare och lättare med tiden.


    (¯`♥.¸(¯`♥.¸♥ Jaha, så då sitter man bakom skolbänken igen då - 49års ålder!! ♥´¯)¸.♥´¯)
  • L jung
    Man måste självklart igenom alla de olika sorgestadier FÖRST... innan man kan gå vidare!!!
    (¯`♥.¸(¯`♥.¸♥ Jaha, så då sitter man bakom skolbänken igen då - 49års ålder!! ♥´¯)¸.♥´¯)
  • L jung
    Super skrev 2008-09-23 14:12:15 följande:
    Vill bara skriva tack för alla fina inlägg ni har skrivit!Jag har lite svårt att svara på alla så jag skriver det här!Kan fortfarande inte förstå och dagarna går utan att jag egentligen vet vad jag gjort dagen innan ...Helt otroligt är det...På vilket sätt kroppen kan reagera när det händer en sådan här sak . man stänger av helt enkelt !...
    att kroppen stänger av sådär, tror jag är en överlevnads funktion! 
    Sen, när vi är redo, så startar den upp lite långsamt och vi kan få insikter i vad som hänt, och gå vidare med livet i sitt 'nya utseende' om man säger så.....
    Inget blir ju nånsin som förr.

    Sättet vi 'överlevde' pappas död, var ju just det jag skrev tidigare.  När man börjar gå vidare, så hyllade vi allt som han bestod av.  Hans skratt, hans humor, hans alla olika sidor.  Vi pratar öppet om honom... 'åh, det här skulle pappa velat se'', ''tänk vad pappa skulle skrattat om han såg detta''... osv osv...
    Ämnet pappa fick inte lov att bli tabu... och tack o lov för det!!
    (¯`♥.¸(¯`♥.¸♥ Jaha, så då sitter man bakom skolbänken igen då - 49års ålder!! ♥´¯)¸.♥´¯)
Svar på tråden Nu har min andra lillebror tagit sitt liv :(