Dikter om änglabarn

Ett brev till min son..

Detta svåra i mitt liv går ju inte att förstå. kan bara säga att jag tänker alltid på dig ändå

Som Havet Solen o Vinden bara finns där i en aldrig sinande ström

Gör mina tankar ljusare, gör mitt liv till en enda lång och vacker dröm.

Tror att där finns något större och finare som aldrig dör..

Något som lyser mina tankar och gör att ditt liv för alltid mig berör.

Jag tror på din kärlek, jag tror på ditt hopp

Men jag faller rätt ofta

kan liksom inte se vart allt detta ska ta stopp

Varför skulle detta hända varför måste det ske

Jag kan inte vända det, jag kan bara inte se

Jag vill be dig om förståelse och jag vill säga förlåt ..

allt som vi skulle gjort och allt vi borde sagt till varann, blev till gråt

Allt blev ju till inget när du vandrat din väg.

Från ditt, mitt och vårt eget land

Till din egna av ljus flödande strand..

Jag bara ber dig om tid, jag ber änglar om att du finner din frid..

Ja varje dag ber jag för dig

Att du får hjälp och att någon skyddar dig där du nu är för all evig tid..

Jag slås mellan hopp och förtvivlan ..

Och min gråt som kommer på natten

När jag vrider och vänder på allt vi nånsin sagt eller gjort

Då känner jag vacklen..

Jag tänker att bara du hör, bara du känner, att jag är din pappa, vad som än händer

Jag låtsas att jag kramar dig och håller dig hårt

Som jag gjorde när du var liten och allt i världen var vårt..

Vaknar igen och märker igen..att du ju är borta.. kramar din kudde

som du gjorde med min skjorta

För att få känna sig nära

Och i varje fall inte så långt borta.. ????

Pappa ??