Så roligt att läsa om alla engagerade föräldrar som gör allt för att deras barn ska få en bra start i livet. Jag önskar att min lilla flicka inte behöver börja på dagis/dagmamma förrän hon är närmare tre år, men vi får väl se hur det blir. Jag kan känna solidaritet mot mina arbetskamrater och min arbetsgivare, hur hanterar man sånt? Det är inte så lätt att hitta ersättare till mitt jobb, så jag vet att de har det lite besvärligt när folk ska vara mammalediga. Inte så att man inte får, absolut inte, men jag vet att de får det tufft. Nu ska dessutom min ersättare få barn nästa år :)