Lättirriterad gravid dambo

Jag tycker inte att det är ok att bete sig hur som helst bara för att man har massa hormoner i kroppen. Jag var jättesur på min sambo ibland under min graviditet och det var inte alls kul. Inte för någon av oss. Prata med henne och säg hur du känner, öppen dialog är det bästa. Lycka till och grattis till bebin!

Det var någon liten period där i mitten då jag var jättelätt-irriterad på min sambo. Visste att jag egentligen inte hade någon rätt att vara sur o grinig så försökte hålla igen. Ibland gick de och ibland gick det inte.
Försökte förklara när jag var på bättre humör att han ska försöka ignorera mig och inte ta åt sig.
Det är mkt som försigår när man är gravid. För min del tror jag humöret sattes ur spel främst pga av stress och oro över hur allt skulle bli, sen kanske de där hormonerna spelar roll också.
Försök prata med din sambo och sen låta henne vara när hon är på det humöret, och håll ut

*Harkel harkel* svar Ja.
Nu tänker jag mig för till det yttersta, liksom föregående talar anser jag att vi som gravida inte får bete oss hur som helst bara för att vi är gravida.

Däremot ÄR det ju 48362545144 hormoner i omlopp, grodorna kommer ur ens mun snabbare än jag hinner blinka ibland.

Ja, jag får dåligt samvete efteråt och jag ser till att be om ursäkt strax därpå MEN det är inte alltid jag ens ser grodan som hoppade. Svårt att förklara.

Jag tycker att du skall sätta dig ner med din darling-preggo och berätta det du just sa här. Att du blir ledsen och att det gör dig ont. Du vet att det är mkt hormoner, att hon itne alltid kan styra sig men att du blir ledsen iaf.

Hoppas det löser sig och jag är säker på att min make sänder dig all sin omtanke i dagar som dessa

JAAAA för bövelen!! :) Nu är jag höggravid och det är hemskt för min sambo emellanåt.. Hormonstinn som jag är så fattar jag liksom under själva skällandet att jag är jättedum, men jag slutar inte. Sen får jag skitdåligt samvete och lipar i en kvart (så han får trösta).

Man känner sig hemsk, men det går ju över!!

Det låter löjligt att skylla på hormoner men det är nog lika jobbigt för din sambo som för dig Man reagerar på saker kraftigt och man vet inte ens varför.

Med sonen grät jag jämt, över allt! Min man glömde ta fram bestick till mig och då var det ju ett tecken på att han inte älskar mig längre. Såg en isbjörn på TV och tänkte genast på alla de små isbjörnsungarna som drunknar o.s.v.

Nu när jag var gravid med dottern så hade jag ett jäkla temperament istället och blev skitförbannad blixtsnabbt över minsta lilla. Kommer inte ens ihåg ett exempel Kunde börja gorma, slå i köksluckor och slänga grejer omkring mig och mitt i allt så vet man inte ens varför man blev arg från början och då blir det sååå pinsamt vilket man inte ens vill erkänna.

Det går över! Förstår att det är jobbigt men det är en period.

jag var ett monster mot min sambo när jag väntade första barnet.Kunde vara så elak utan att igentligen tänka på det själv.Nu när jag tänker tillbaka på det tycker jag synd om honnom.Han var så undewrbar och försökte verkligen vara mig till lags och jag betedde mig som en ragata.Tyvärr har jag insett det först i efterhand.När det varade tyckte jag att jag hadde rätt att vara sur och irriterad hela tiden.

Andra graviditeten var jag som vanligt.Sambon andades ut när han märkte att jag inte blev elak denna gång också.Kanske var kroppen van vid alla hormoner andra gången.Jag var inte ens trött som jag varit första gången.

tycker du ska säga till din sambo att hon sårar dig och att du försker ditt bästa.Mer kan du inte göra.Annars kan du trösta dig med att det brukar försvinna när bebiusen kommer.och försök att tänka att hon inte menar det hon sägen igentligen.

Tack för svaren....det känns faktiskt lite bättre för stunden. Jag får göra det bästa av situationen och hoppas på att det går över när vårat älskade barn kommit till världen.

jajemän, jag känner igen mig. i vårat fall gick det så långt att jag slängde ut killen och vägrade prata med honom på en hel månad innan vi vart sams igen. hade jättedåligt samvete men kunde liksom inte rå för det. detta var runt vecka 7 tror jag och efter det så har allt varit bra. vet att det är jobbigt, men försök hålla ut! Lycka till!

JA! Och jag har sagt till min sambo att det nog är bäst (om han vill slippa bråk) att inte haka upp sig på allt jag säger, det är bättre han håller med mig för jag får iaf rätt tillslut

Ibland blir jag jättearg men efteråt kommer jag ju oftast på mig själv, varför(???) blev jag så upprörd? Och då får jag såklart be om ursäkt!

Lyssna på vad hon säger men ta inte åt dig, och när hon är lugn såta upp det med henne och säg att du kan bli ledsen ibland så hon kan försöka tänka på det! :)

Det låter som att du känner dig förbryllad över hennes plötsliga humör och att du blir ledsen eftersom ni har haft det så bra förut.

Vi tjejer har ibland (det måste inte gälla din tjej - men jag själv funkar så iaf) en förmåga att tro att våra killar ska kunna gissa hur det känns. Det kan ni inte - för det är ju fysiskt omöjligt. Men om du ändå försöker så kommer hon bli skitglad!

När hon blir sådär arg så kan det bero på en känsla av maktlöshet hos henne - hon vet inte själv vad som händer, hon kan inte riktigt beskriva det heller och dessutom är hon ENSAM om det. Så om du försöker gå henne till mötes genom att t.ex. be henne beskriva hur det känns, eller gissa själv (t.ex. "känns det jobbigt för att det bara är du som kan bära barnet fastän vi är två - ? - och dessutom är det tungt och du kan inte andas som vanligt och dessutom ser du en massa månader av ammande framför dig när du kommer vara ensam och jag kommer gå till jobbet?).

Den typen av oro kan röra sig åtminstone i MITT huvud och om jag måste säga allt det där till min man själv - och han bara svarar "ojdå, det var ju tråkigt" - då kan jag bli helt galen av ledsenhet/ilska och undra om jag inte betyder NÅNTING för honom. Han kanske visst försöker förstå på sitt hörn, men det går liksom inte fram till mig.

Vad nyttigt det var för mig att få försöka sätta ord på detta. Tack för att du ställde frågan!!

Nja..alltså ett visst överseende får man kanske ha.
Men jag har väl inte varit så sur/irriterad mina graviditeter.
El jo ag har varit irriterad måååånga ggr.
Men svalt det väldigt ofta.
Så min man har inte märkt det så mycket.
Det är inte ok att bete sig hur som helst för att man har hormoner rusande runt i kroppen.
Prata med henne och tala om för henne att du blir ledsen.
Men försök också att se liiite mellan fingarna och ta det INTE personligt.
Men prata som sagt och fråga om det är något hon stör sig på?
El något som bekymrar henne?
Brukar vara så i dessa lägen.
Hoppas hon taggar ner för din skull.

Min sambo får stå ut med en hel del. Men inte så mycket elaka grejer. Mestadels svartsjuka från min sida. På det mesta. Blir till och med svartsjuk på hans dator när han enligt mej sitter där för länge.
Ber om ursäkt så fort jag märker att jag överdrivit nånting.
Och försöker då gottgöra det. Men lite får han ju också stå ut med under graviditeten. Han slipper ju tex sitta o gråta när han ammar barnet pga blödande sår. (Även fast han sagt att han gärna kunde tagit över det om han bara kunnat).

Prata med henne och berätta hur du känner. Ni är ju faktiskt två om graviditeten. Vad som helst kan man ju inte ta.

Ringde min man på jobbet och skällde ut honom. Han hade varken plockat undan sin frukostdisk från tv rummet, eller torkat upp smulorna eller satt in disken i maskinen från igår heller.!
Japp,irritationen var maximal!