Anonym (trist) skrev 2008-09-28 11:30:06 följande:
Jag vet en kvinna som blev dement i sextioårsåldern... Det är inte vanligt men det händer... Det "sjuka" och ovanliga i denna situation var att hennes mamma var 85 år och fullt frisk! HON hjälpte till att vårda sin dotter tillsammans med barnbarnen (dvs den insjuknade kvinnans barn).Även om det som sagt är ganska ovanligt med så "tidig" demens, finns det fler som har det som du och jag är säker på att de går att hitta via Internet t ex! Sedan kan du ju alltid utbyta erfarenheter med dem som har demenssjuka 80-90-åriga släktingar också... Problemen, oron och ångesten är väl i mångt och mycket detsamma, förutom att du är ganska ung. Barn till 80-åringar är mer sällan småbarnsföräldrar (men det händer) och har kanske därför mer tid?
Oj det var verkligen ovanligt med en så ung person som insjuknar i demens men som dessutom har en fullt frisk förälder! Annars hör man ju bara om att det är ärftligt att insjukna i unga år...
Säkert går det att utbyta erfarenheter med såna som har äldre dementa släktingar också men jag tror att utbytet skulle vara större av någon i samma situation.
De i min ålder som jag möter på mammas boende är ju där för att träffa sina far/morföräldrar,när jag berättar att det är min mamma som bor där så vet de inte vad de ska säga.
Går man på stan med henne för att handla kläder eller något så märker man att folk reagerar och undrar. Hade hon varit 20 år äldre tror jag att det varit färre som reagerat.
Barnens kamrater har mormödrar som reser med dem eller på annat sätt finns i barnbarnens liv på ett mer aktivt sätt.
Bl.a de skillnader upplever jag,samt ångesten som dyker över en då man själv glömmer något.