Inlägg från: caliju |Visa alla inlägg
  • caliju

    Mina två änglar

    Och jag beklagar sorgen jag med.. Inget som jag någonsin läst och hört talas om har någonsin berört mig på samma sätt som det som hände Er har gjort. Vad kommer all ondska ifrån? Vad kan man mer säga? Det finns faktiskt inte ord för allt som jag känner. Att en människa kan ta det finaste man har i livet.. Alla mina tankar till Dig och din familj.
    Kramar

  • caliju

    Så många gånger har jag tänkt att om jag bara hade haft lite av de "rena" och goda tankar som du verkar ha.. Jag vet inte själv vad jag hade tagit mig till.. det är det som gör en så frustrerad. Vad f*n hade man gjort?! Jag förstår att man ju tvingas gå vidare, men om man då kunde göra det utan att resten av ens liv skulle förstöras av allt hat man känner. Du är en fin människa.. och det känns så skönt att få chansen att säga alla saker man så länge velat.

  • caliju

    Vilken jättefin sida, Emma.. Men otroligt svårt att titta in där utan att tårarna börjar forsa. Man ska ha lite tid på sig är mitt råd..

  • caliju

    Jag har varit inne och tittat på barnens fina minnessidor. Det tar alltid en stund innan jag bestämmer mig för att göra det. Jag måste tänka om jag har tid just nu för det kommer alltid ta en sån tid att torka alla tårar och samla sig igen. Det är så svårt att veta vad man ska säga för alla ord känns så futtiga. Det är precis som om inte ens alla ord i hela världen skulle räcka för att säga det man helst i hjärtat vill. Men jag följer med i tråden och tänker på er alla ständigt.

    Jag har själv en liten son (ja,jag har två stora barn också) som är 1,5 år. Varje gång någon kommer i dörren så springer han med snabba steg ditåt, nyfiken på vem det kan vara. Och varje gång så undrar jag om det var så dina barn gjorde, Emma. Så många gånger spelas bilden upp i mitt huvud om hur det kunde ha varit. Och varje gång som man hört hur det gått till så hoppas man på nåt konstigt sätt att det inte är försent, fast det ju redan är det.. Precis som när man ser en film som man sett hundra gånger förut så hoppas man alltid att det ska gå bättre den här gången.
    Jag skulle också göra vad som helst för att få dina barn tillbaka.

    En stor kram till dig och en till Ida också.

  • caliju

    Necka: Guuud vilken fin dikt.. Den säger ju så mycket och den har gett mig en tanke att ta med i livet. Kram

  • caliju
    emmy840508 skrev 2008-10-25 19:02:38 följande:
    Svar på #1628På Max och Sagas födelsedagar åkte vi till huset och tände ljus. Tårtljus, precis som de hadde fått om de fått stanna här nera på jorden. Jag köpte också några ballonger som dock smällde ganska fort av att hänga där utanför huset på staketet, men jag inbillade mig att det var barnen som visade att de var där genom att förstöra ballongerna. Men jag grät inte.... Jag grät inte ordetligt förrän de fick sin gravplats. Kan man gråta i hjärtat? det känns som jag gör det ofta.
    Man kan absolut gråta i hjärtat. Tårar är inget kvitto på den sorg man känner. Vissa har lätt för att gråta och andra har inte lika lätt men sörjer så klart ändå. Sorgen har ju många ansikten, och olika faser. Låt det bara vara och följ med din kropp och själ.

    Jag önskar att jag bodde närmare så jag kunde få gå till barnens fina grav och tända ljus. Jag tänder ljus här hemma istället, och vid kyrkan när jag går till min pappas grav. Kramar till dig och din familj..
  • caliju

    Kommer att tänka på er i morgon och följa er genom hela processen. Läste om både dig och Nicklas i expressen i dag och det hugger i mitt hjärta. Inte nog med att ni ska behöva gå igenom denna hemska mardröm överhuvudtaget, ni ska dessutom behöva gå igenom allt in i minsta detalj återigen. Ni har alla mina tankar med er. Ingen ska någonsin behöva gå igenom det ni gör!
    Kram!

  • caliju

    lillamuan skrev 2008-12-07 13:01:02 följande:


    ehm usch förlåt men visst att man kan känna nån form av samhörighet men tyvärr jag tror inte att de va emmas små änglar som var hos dig
    Nu gör jag något som egentligen strider mot vad jag tycker är rätt att göra.. gå in i Emmas tråd och föra diskution om vad som är rätt och fel, typ pajkastning.. Men jag trodde det här var en tråd där alla fritt kunde öppna sina tankar och sinnen för att ventilera denna mardröm som inträffat. Vad som är rätt och fel kanske man inte behöver diskutera, och vem vet egentligen VAD som är rätt och fel? VEM vet..?! Ingen!!
    Och sen angående om man kan känna en person genom chatt eller dyl.. varför inte? Jag tror att man många gånger kan komma närmare någon genom att chatta, skriva eller vad som helst. Man behöver väl inte fysiskt umgås för att lära känna någon..?
    Ja, ja.. nog om detta..

    Förlåt Emma och alla andra om jag körde över trådens syfte, men kan vi inte vara riktiga medmänniskor och låta tankar sväva fritt här, utan att behöva känna oro för att bli kritiserade för våra ord och känslor?
  • caliju

    ..och jag kan faktiskt stava till diskussion..

Svar på tråden Mina två änglar