Mina två änglar

God förmiddag på er alla. Jag har nu läst ifatt mig på vad ni skrivit. Jag läser varje inlägg noga o det berör mig så djupt. Jag skulle vilja svara på allihoppa, så att ni för ett personligt svar alla ni som bryr er stöttar o finns där.Jag hadde en bra kväll igår, mina vänner e helt fantastiska. Vi åt lite kräftor och satt o pratade mest hela kvällen.Ja, som ni skriver så är allt så ofattbart, jag vet inte riktigt om jag tagit in allt som hänt. Jag har ofta fått höra att jag verkar så stark, oberörd, o jag verkar inte sörja. Men, mäts sorg i tårar? Jag måste erkänna, jag har svårt att gråta inför andra, att bara släppa o gråta ut. Men, innom mig finns tårarna, jag förklarar det som att jag gråter innom mig. För hjärtat blöder ibland. Jag går ofta till barnens grav, när jag går dit själv så släpper det. Jag gråter o brukar sitta där hos dom o prata med dom tills det inte finns några ord kvar. Deras viloplats är så fin, den har jämt vart full av blommor och nu mot hösten så tänder vi ljus det lyser alltid minst två ljus, det e så fint. Det står leksaker änglar, gosedjur o massa massa hälsningar. Stenen har kommit också. Den består av två händer som håller upp ett stort hjärta. På hjärtat står det två änglar, tätt tätt ihop o fångar himlens stjärnor. Bredvid den står deras namn. Framför stenen står ett kort på dom som deras pappa ställt dit. Där kan jag minnas barnen o gråta.

åååå, vad väldigt fint du skriver. Tack.Under den här tiden när jag inte vart inloggad på datorn på ett tag o funderat mycket fram o tillbaka så har jag ett till minne som jag gärna vill dela med er.Det var mitt på dagen. Max var i vardagsrummet och lekte och jag stod i köket och lagade mat. Helt plötsligt kommer Max springande och ropar "mamma mamma det är TVÅ solar. (han håller upp en hand och visar två fingrar)"Jag skrattar och följer med honom in i vardagsrummet för att titta. Då ser jag vad han menar. Solen lyser bakom ett moln. På andra sidan himmlavalvet så syns månen svagt.Jag beättar och pekat ut att det e månen han ser där borta. Då rynkar Max ögonbrynen och säger "det är inte kväll, det ÄR två solar" Mina förklaringar blev långa och krångliga, så Max gick ifrån våran diskussion upp i soffan för att studera sina två solar mera. För mamma har faktist fel.

Idag har jag verkligen inte hunnit läsa något alls här. Jag ska sätta mig o läsa igen allt imorgon. Det e en stor dag imorgon. Dommen kommer. Läskigt, men ni ger mig styrka och jag känner stöttningen från er.... känns som jag har er alla bak i ryggen. Jag ska åka till v-ås imorgon och finnas där när domen kommer. Jag skriver när jag kommer hem. Tack för att ni finns, så jag orkar mer.

Hej Emma! Läste om dig i Aftonbladet idag. Du ser lika go och glad och strålande ut som vanligt   Lider verkligen med dig och din familj, jag förstår att julen blir en jobbig sak att gå igenom. Bra att du verkar ha en så varm och god familj att luta dig emot.Många kramar

finns tyvärr ingen det kom bara i pappersform...