Mina två änglar

Hej allihoppa! Idag har jag inte gått igenom och läst vad ni skrivit. Men jag ville visa mig här. Vi har haft två middagar här hemma. En för sambons mamma o pappa och en för hans bröder och sambos med barn. I våran lilla lägenhet så får vi inte rum så många åt gången så vi får dela upp det lite. Vi har skaffat oss en lägenhet på 47 kvm. I huset hadde vi 138. Det e lite skillnad. Men det går jättebra. vi behöver inte så stor utrymme nu. Utan något billigt som vi kan äta och sova i. Men det gick att ha fyra vuxna och tre barn på besök samtidigt också. Jag satt med sambons brors dotter på fyra år och spelade lite spel en stund. Det var mysigt, jag kännde efter lite. Men det känndes helt okej. Det e Max och Saga jag saknar... jag saknar dem så det svider i hjärtat. Men den lilla tjejen, var ju hon, inte Max och inte Saga. Utan en helt egen individ. Jag kan inte erkätta dem på nåt sätt. Men jag kan se ljuset som finns kvar här på jorden och de fina minnen jag har tillsammans med mina barn. Jag satt en stund med hennes lillasyster på 3 måndader och kramades en stund. Jag kännde att det var helt okej, jag kommer nog kunna skaffa barn en dag. För det skulle inte vara Max och Saga, utan en ny individ. Jag vill inte göra det idag, o inte snart heller. Nu vill jag minnas och ägna mig åt Max och Sagas minne. Sen kanske... någon gång i framtiden...