Om du bara visste hur många som fällt tårar för er, som haft er i tankarna dag och natt, som bett för er och tänt ljus och önskat att vi kunde ge dig styrka och kraft.
Som önskat att tiden kunde skruvas tillbaka och ändra historien. Människor som aldrig träffat dig.
Om du bara visste... 
Kram!
Tänker på vad en gammal vän berättade för mig, vad hennes dotter sa till henne.
-Jag älskar dig, sa hon till sin dotter
-Jag älskar dig mest, sa dottern
-Nä för jag älskar dig ännu mer, sa hon.
Nä, sa dottern, för jag älskade dig först, för det var jag som valde dig.
Så tänker jag mig dig Emma, att det var dina barn som valde dig, att de älskade dig först och valde dig som mamma. Ingen kunde vara en bättre mamma än du, och fast att du inte var på samma ställe när deras hjärtan slutade slå, så fanns nog era medvetende nära varandra och ni fanns där för varandra.
Jag tror att han kan höra dig, även dina tankar känner han. Bara för att man inte kan se något, betyder det inte att det inte finns där. Han finns nog närmare dig än du tror.
Jag tycker att du har kunnat sätta ord på allt som har hänt på ett så bra sätt. Själv sitter man och skriver, raderar, skriver igen, raderar, för att man tycker att orden blir så futtiga och utan mening. Det är svårt att sätta ord på vad man vill säga till dig. Vilken pappa du verkar ha, som stöttat och verkat så lugn, samma lugn som du verkar ha. Vilken styrka du har, även om sorgen finns där.
Jag tänker på dig och barnen varje dag.
Tänker extra mycket på er idag.