Mina två änglar

Hej! Jag vet egentligen inte varför jag går in på den här delen av forumet, men jag tror att det är för att jag själv är mamma och känner så oerhört för dem som förlorat sina barn. Jag blev glad av att se att du skriver här, jag tror att det är väldigt bra för själen att skriva. Själv är jag en hängiven läsare av din bloggande Indienvän.

Jag förstår inte heller hur någon kan vilja barn illa. De utgör ju inte något som helst hot hos en människa med normal verklighetsuppfattning. Det har faktiskt inte gått en dag utan att jag tänkt på dina barn sedan det hände, och jag känner med er djupt inne i hjärtat för det ni har förlorat.

Jag låg och tänkte en kväll, jag mådde riktigt illa eftersom jag tänkte hur meningslöst det var. Då tvingade jag mig att börja tänka annorlunda och det var då jag framför mig såg välkomstkommittén i Himlen, som jag skrivit om på Malins blogg. Det blev så självklart att det var så det var. Att de fanns där tillsammans med de andra änglabarnen och att de hade en viktig uppgift, att ta hand om de nyanlända barnen och att lära dem hur det fungerar i Himlen och hur man gör när man sover på molnen. De är inte borta, rent fysiskt kan du inte ta i dem just nu, men de finns där och du kommer att träffa dem igen, se dem och känna dem, det är jag helt säker på.

Tänker på dig och de dina!

Kram Sussi

Vad tråkigt att höra att det finns människor som ifrågasätter ditt sätt att sörja på. Jag tycker att du är oerhört stark, du är stark för att du kliver upp på morgonen, för att du tar på dig kläder, duschar och äter. Det hade varit så mycket enklare att dra täcket över huvudet och bara stänga av.

Jag är glad över att du ändå kan släppa ut känslorna när du är hos barnen. De vakar över dig och de finns där hos dig.

Har aldrig sett mig som "religiös" men sedan det fruktansvärda som hände dig och din familj har jag funderat mycket och jag känner en total övertygelse om att Himlen finns. Samma övertygelse har jag om att motsatsen finns för dem som förtjänar det, där kan man aldrig komma undan att stå till svars för sina handlingar.

Det är skönt att höra att du har sådan uppbackning av dina vänner, och din familj. Glöm inte att ta väl hand om dig själv!

Kram Sussi

Hej. Förstår verkligen dina tankar, och din sorg över att inte få vara där vid slutet, att inte få vara beskyddaren. Att dina barn inte fick känna en trygg famn när de lämnade jordelivet, utan skräck. Det måste vara en av de svåraste sakerna att hantera.

Det är inte på något sätt en tröst men jag tror ändå att, med tanke på hur kraftigt våldet var, så försvann nog deras medvetande fort. Det är förfärligt vad de hann uppleva innan men jag tror faktiskt att deras själar hade lämnat kroppen långt innan hjärtat slutade slå. Och jag tror faktiskt att själarna steg ur kropparna, tog form till änglar och i samma sekund var allt det hemska de upplevt som bortblåst. När man på jorden gjorde allt för att rädda deras liv hade de redan påbörjat sin vandring till de stora portarna. Vägen de går på går en aning uppför men det är ingen ansträngning för två små änglar. De går hand i hand, de är glada och förväntansfulla. Om de vänder sig om kan de se hur man fortfarande kämpar för dem på jorden, men de känner ingen rädsla, de har fått svar på Hemligheten, vad som kommer sedan. Så de rusar uppför vägen av fluffiga moln, mot portarna som öppnats för dem. Innanför portarna är det nämligen födelsedagskalas, för två små änglasyskon har fötts till änglar och de ska firas och välkomnas av de andra barnen som ställt till med stort kalas, med partyhattar förstås!

Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att något skulle kunna hända mina barn, men något vet jag. Jag skulle få träffa dem igen och medan jag väntade skulle de ha det bra där uppe i Himlen. Dina änglar och andra änglar skulle ta väl hand om dem.

Kram Sussi

Det är ofattbart hur du kan sätta ord på allting, och uttrycka dig så klokt och så sansat. Jag vill inte kalla dig förebild för det låter så konstigt i ett sådant här sammanhang, men vad jag menar är att jag tror verkligen att du hjälper andra enormt mycket genom ditt sätt att tänka. Det är förstås omöjligt att veta hur man själv skulle reagera om man mister sitt eller sina barn men jag tror att jag hade fastnat i tankar om varför. Och om någon annan bar skulden till deras bortgång tror jag att jag hade genomsyrats av hat. Men du har så rätt i det du säger, att hatet inte får plats hos dig då du ska vårda alla minnen och alla härliga stunder ni hade tillsammans. Att hata innebär ju att personen som gjorde detta faktiskt fortsätter att ta någonting ifrån en, energi och kraft. Varför ska man tillåta det? Jag beundrar dig för hur du tänker och för att du orkar dela med dig av de tankarna, jag tror som sagt att du hjälper många.

Försökte också titta på din minnessida genom att följa länken men det gick inte.. Kan det vara så att man måste vara medlem för att kunna se? Eller något lösen eller så?

Nu fungerade det för mig också! De är så fina dina barn, så otroligt fina. Man ser deras syskonkärlek så tydligt. I allt det fruktansvärda och tragiska som hände så fick de iallafall fortsätta att vara tillsammans.
Varma kramar

Nonyati: Lyssnade lite på sångerna. Har själv inte förlorat något barn men som mamma känner jag verkligen djupt med alla som gjort det. Låtarna är så fina, men jag sitter på jobbet och var tvungen att sluta för klumpen värkte så i halsen och tårarna brände bakom ögonlocken. Ska lyssna mer när jag är ensam och kan släppa ut känslorna som kommer för man blir verkligen berörd.

Har tänt mina ljus för Max och Saga och ett extra för Emma och de andra nära och kära.

Vitulina: Du kan väl lägga upp en bild på det innan du skickar så man får se det? Tack för att du ordnar med detta.

Usch Emma, vet inte vad jag ska säga riktigt.. Men jag tror att ni alla var hennes måltavlor. Ni fick ju all den kärlek hon ville ha, i hennes vridna tankar trodde hon nog att hon skulle få den kärleken om ni inte fanns. Hon hade tur den kvällen, nästan allt gick hennes väg, men INTE allt. Jag tror att hon hade räknat med att även du skulle försvinna den kvällen. Men DU finns och er kärlek finns och är starkare nu än den var då. Hon ville med våld skilja er åt men det hon åstadkom var att föra er närmre varandra. Jag hoppas att hon får tjäna sitt straff på Hinseberg, bland alla mammor som finns där. De kommer inte att se på henne med blida ögon. Jag vill att hon ska tjäna sitt straff i Sverige, så att hon kan följa nyheterna om er, kanske dagen då ni gifter er, får barn eller andra glädjestunder i ert liv, stunder som plågar henne. Det jag önskar mest är att hon en dag vaknar upp med en frisk hjärna och inser vad hon har gjort, och sedan tvingas leva med ett samvete resten av sitt liv..

Tänker på er!

Det här med att försvaret kallar Emmas väninna tror jag i det hela sammanhanget är ganska ofarligt. Tänk er... under alla de månader som gått så har inte försvaret kommit upp med något annat än det. Om hon nu varit oskyldig, varför finns det inte EN enda människa som kan styrka hennes vittnesmål. Påstådda "vänner" som gett henne information om det ena och det andra, som skjutsat henne osv, INGEN av dem har gett sig tillkänna för att kunna styrka hennes berättelse, vilket förstås beror på att dessa "vänner" inte finns. Att försvaret försöker försvaga Emmas vittnesmål tror jag inte gör så mycket för utgången, det är förstås jättehemskt för Emma som inte kan bevisa att hon faktiskt MINNS, men i tingsrätten var det ändå annat bevismaterial som vägde tyngre än Emmas vittnesmål. Så jag tycker vi ska försöka tänka positivt och peppa Emma så mycket som möjligt.

Tänker på er och känner med er inför morgondagen och den kommande rättegången.. Önskar er all kraft inför det som kommer.

Ville bara "puffa" om ljusen som vi tänt för Emma och familjen. Kanske inte alla har läst det men vi är många som tänt ljus och tagit en bild som vi sedan använder som pres-bild, för att visa vårt stöd för Emma och hennes familj. Nu i och med rättegången så vore det ju fint med ännu fler ljus här inne.

Hej Emma.

Jag tror inte att Max i det läget hade så ont.. jag tror att han var omtöcknad och att all smärta försvunnit i det stadiet. Som vi pratat om tidigare om det där med adrenalinet så tror jag att adrenalinet gjorde mycket för barnen just när det gäller den biten, och sedan bedövar kroppen oerhört snabbt när man drabbas av skador, så i det läget tror jag nog att barnen inte kände någon smärta. Som du själv skriver, han ville nog bara bekräfta att du fanns där, och det gjorde du. Kanske var det så att barnen väntade in dig, de såg till att du blev omhändertagen och sedan kunde de släppa taget. Du sa att Max höll Saga i handen redan i soffan, kanske fanns det någon där, en skyddsängel, som redan då såg att något farligt var i görningen men som ingenting kunde göra för att förhindra. Kanske fanns skyddsängeln där och gjorde så att Max och Saga omedvetet tydde sig till varandra. Ängeln tog hand om Max så fort han släppte taget om dig, när han såg att du var i säkerhet, då kallade han på Saga och så gick de hand i hand,tillsammans med skyddsängeln, till de stora portarna. Så vill jag tro att det var.

Tänker på er så mycket!

Blir så irriterad på den där "minnesexperten" SÅC! Varför kan han inte bara tillstå att det är MÖJLIGT att Emma kan minnas vem det är när han tillstår att hon KAN minnas att det är en kvinna!? Hoppas den anklagade snärjer in sig i sina lögner under förhöret i em och att historien spricker. Håller verkligen tummarna för Emma och nära och kära idag.

xxmeyaxx: Precis. Och alla påstådda "vänner" som av någon anledning inte kommer till hennes räddning utan hellre låter henne dömas än att ge sig tillkänna. Jojo...

Därtill hennes beteende i rätten, vilket bara är till Emmas fördel. Trovärdigheten hos den anklagade är inte särskilt hög.

Emma däremot är väldigt saklig och gör ett otroligt bra jobb tycker jag. Att kunna stålsätta sig och vara så samlad.. man kan både se och höra hur barnen är hennes drivkraft, hur mycket det betyder för henne att göra detta för barnen.

Jag tror att man måste välja när man råkar ut för något så hemskt, antingen förbittras man och hatar eller så gör man som Emma, man väljer att inte ge det utrymmet. Själv undrar jag om jag verkligen skulle orka göra som Emma, det är det jag beundrar, jag tror att jag själv skulle ätas upp av allt hat. Men, jag tror att vi är väldigt många som känner en form av hat mot personen som har gjort det här, och kanske kan vårt hat tillsammans, utan att vi helt uppfylls av det, göra att Emma kan få ha sitt hjärta utan hat, det utrymmet får hon helt lägga på sina minnen med barnen istället. Och så hatar vi istället.

Nu hinner jag inte läsa igenom inläggen från idag (sitter på jobbet) så kanske har någon redan kommenterat detta, men vill bara inflika:

Om tyskan nekar till att ens veta vem NN träffat, att han ens träffat en tjej, varför i hela friden RINGER hon till Emma då????? Ringer hon fel just till den kvinna som lever med hennes ex, inte så troligt! Hoppas åklagaren ifrågasätter henne där.

Ellan76: Jag har också skrivit kommentarer som plockats bort, det verkar finnas anhängare som läser.. När man pratar om en person som faktiskt är dömd för två så brutala mord borde man få uttrycka sig lite starkare än om man pratar om en annan offentlig person, enligt min åsikt.

Rastafairy: Tror det handlade om ett kort som föreställde Emma och sambon och att det satt på spegeln. Före händelsen fanns ingen reva, efter händelsen gjorde det det. Är tämligen säker på att jag läst att man letat efter DNA på fotot men ej funnit något, kan dock inte minnas riktigt vart jag läste det.

Baba Screetch: Min son, 3,5, år har också börjat fundera mycket över döden. Jag har förklarat för honom hur jag tror att det är, att ibland händer saker som gör att man får komma till Himlen. Jag har sagt att man kan bli sjuk eller att det kan hända en olycka osv. Jag har också sagt att vi alla kommer till Himlen och att man då träffar varandra igen. Ibland frågar han lite om änglar och spöken, ibland säger han att han sett ett spöke. Jag kan inte säga till honom "de finns inte" för jag tror ju att de finns. Om han säger att han sett ett spöke så säger jag att de hälsar på ibland och vill bara kolla så att vi mår bra.