Emmy, det finns inte så mycket "bra" att säga. Tröstens ord känns så futtiga i sammanhanget. Men du är en stark människa och för mig en förebild när jag kämpar i livet med svårigheter som är så mycket futtigare än dina. Naturligtvis har du det jättejobbigt, men samtidigt verkar du vara en ljus själ som förstår vad det är som betyder något i livet: familj och vänner.
Kram
Dina barn hade en sån lyskraft. Naturkigtvis är alla barn speciella, men den glädje som lyser ur Max ögon på korten, och den pillemariska envishet som finns i Sagas ögon...Barnens liv var kort ur en vuxens perspektiv, men detta varinget som de märkte av. Minns hur evighetslånga somrarna var när man var lite...Barn lever varje dag som det är ett helt liv, tar vara på varje ögonblick. Dina barn hann leva massor! Hann känna vad kärle och glädje är.
Jag är helt övertygad om att det finns nåt mer än detta "kroppsbundna" liv på jorden, och att dina barn finns med dig i vinden, i vattnet, i ditt hjärta.
Det är så svårt att veta vad man ska skriva, man vill att du ska få tröst av det man skriver, och inte bli mer ledsen.
kram igen..
Alla här inne Emma, och väldigt många andra naturligtvis, vill vara dina vänner i sorgen Emma! Ditt och din familjs öde har berört oss alla oerhört och det glädjer oss alla naturligtvis att du finner tröst i vad vi, personer du aldrig möt i verkliga livet, har att bidra med. Man önskar bara att man kunde göra något mer.
Hoppas du fortsätter skriva här och berättar om hur du mår och hur livet fortskrider. Väldigt trevligt också när du berättar små saker om barnen.
Det låter som om gravplatsen är väldigt fin, och ett ställe som man inte bara besöker hastigt och sen lämnar, utan där man kan sitta och filosofera, sörja, skratta och gråta. Vad härligt med alla ljusen och blommorna!
Hoppas din dag blir ok!
Emma. Hoppas att det rättsliga efterspelet kommer att bidra till att du och närstående kan komma till mer ro. Men samtidigt så önskar jag att du låter barnens ljus, dina vackra minnen och kärleken från dina nära och kära (och oss andra som följder ditt öde..) bli din ledstjärna framåt i livet, och inte hänger upp dig för mkt på kommande dom. Missförstå mig inte, naturligtvis så är det viktigt att rättvisa skipas rent juridiskt. Men jag kan bara utgå ifrån mig själv: för mig skulle det inte finnas ett straff hårt nog, och JAG skulle lätt fastna i ett bittert ältande, vilket än domslutet må vara. Låt de positiva krafterna vara de som för dig framåt i livet.
Å andra sidan tror jag att du har ett sinne mkt mer motagligt för den kärlek som finns omkring dig än vad jag har. Jag försöker att lära mig något av dig och ändra min inställning i livet.
Hoppas att domslutet blir "bra" för er och att det kan hjälpa er att sätta punkt för just det kapitlet (även om ni självklart kommer att gå tillbaka och bläddra också i dessa sidor av er livshistoria...)
Vilken fin idé med lapptäckena. Önskar att jag också kunde sy... Inte ens ett par byxor kan jag lägga upp, till svärmors stora förskräckelse :).