Mina två änglar
Har tänkt så ofta på dina fina barn, särskilt Saga, min dotter liknar henne lite grann, så det blev så himla nära, och jag har gråtit många gånger över att dina barn inte fick vara kvar hos dig.
Jag har aldrig förlorat ett barn. Min dotter som nu är ett år föddes för tidigt och låg på sjukhus skiljd från mig första fem veckorna av hennes liv. Det har tagit väldigt lång tid för mig att knyta an till henne ordentligt. Ikväll fick jag en känsla av att jag ville skriva ned några ord om henne och det kom massor av kärlek och det var så skönt att känna, men jag visste inte var jag skulle göra av dem, orden alltså. Jag postar dom här, för att det känns som om att det ryms här.
"Jag är så kär i dig älskade lilla unge! Din mun är så fin och så bestämd och mjuk och uttrycksfull. Den blir som ett litet vitt streck med röda kanter när du hittat nåt dammkorn eller en smula att äta på. Och din hesa lilla röst som jag inte ens vet om den är hes eller inte men den är så liten och ljus, men ändå stark och mörk. Och du har fjun på huvudet som fladdrar när man blåser till med hårtorken, och du kisar och blundar och håller huvudet bakåt och drar med mungiporna på ett så roligt sätt. Din pappa ringde i dag och nämnde i förbifarten att du varit utan blöja och satt dig ned på huk för att kissa på badrumsgolvet. Det är så gulligt att du sätter dig på huk, precis som man gör när man kissar, att du vet det bara, av dig själv. Och du är så söt och fin när du sitter på huk rent generellt, det ser så kompetent ut, som när du äter själv, med sked, hur duktig som helst, så världsvan och känslig och vacker är du och jag älskar dig över allt annat."