Mina två änglar

Så många tårar som rullat nerför mina kinder när jag följt dina barns öde. Så vackra, så oskyldiga. Så många gånger som jag känt att jag velat krama dig och de dina för att ge lite värme och styrka i allt det svåra ni gått igenom.
Jag är full av beundran hur du, barnens pappa, din sambo och övriga familj delat med sig så öppet av ert liv. Ni är starka varma människor!

Max och Saga sitter under ett äppelträd i nangiala och väntar på dig, inte med ångestfylld saknad, utan med tryggheten om att ni kommer att träffas igen. Dom har varandra och dom följer dig och din familj med all kärlek som rymms i deras hjärtan.

Vi som finns kvar här, kommer att minnas Max och Saga och det fasansfulla som hände dom. Vi kände dom inte, men vi saknar dom! Dom fattas oss alla!

Ta hand om er!
*varm kram*