Har nyss läst din blogg, tårarna rinner. Hemskt att förlora sina barn, en del av sig själv.
Max och Saga finns ju fortfarande överallt. I dig, deras pappa och i allt annat som har betydelse i deras liv.
Dom lever lixom vidare i allt.
Varje gång du ser nå som dom har upplevt kommer du le och tänka på dom. Dom finns alltid kvar i minnena.
Och där kommer dom alltid att finnas, det kan ingen ta ifrån dig.
Kan tänka mig att Max var världens lilla "gentleman" som alltid skyddade dig och lilla Saga mot allt.
Som alltid såg efter sin lilla syster, och gör än idag.
Kan se framför mig hur det lyser bus i Sagas ögon, att hon gör massa rackartyg o sedan ser sådär oskyldig ut, som bara söta småtjejer kan se ut.
Har själv en liten flicka på 8månader, även fast hon knappt kan krypa, så lyser det bus i hennes ögon.
Jag är helt säker på att dina små ögonstenar visste att du älskar dom högst på denna jord och att du på nå sett visade det strax innan "änglarna kom för att ta tillbax dom".
Du är en fin människa Emma, dina barn har haft en sån otroligt bra förebild. Fortsätt vara stark, men kom även ihåg att man även får fälla tårar och visa sin svaghet ibland.
Kramar /