Lapptäcket lät som en underbar ide. Jag kan bara instämma till övriga och beklaga det som hänt. Jag kan inte förstå hur du orkar ta dig vidare, men uppenbarligen gör du det. Skönt att media inte attakerar dig sönder och samman i varje fall. Jag hoppas livet går din väg.
Jag tror inte heller på gud, men däremot att de vi miister får det bra. Att de finns därikring oss och vakar.
varje gång jag tänker på det blir jag så arg. hur kan någon göra så? två oskyldiga barn. nej jag förstår inte, kommer aldrig förstå.
Emma: läste på sagas sida. Tror att det vore jätte bra att ge leksaker till de platser de lekte på.
Jag kan inte läsa här, jag mår så otroligt dåligt av det som hänt. Jag är så oerhört imponerad av er som kan gå vidare, det är vad barnen troligen hade velat.
Jag är inte berörd så tillvida att jag inte känner er, men ändå tar jag till mig så otroligt av detta. Jag mår så illa över att någon kan göra så mot så små. Mot vuxna förstår jag ändå logiken med, men små barn?
Jag kramar min dotter lite extra, gråter en tår ibland, men mitt liv finns ju här. Ändå så blir det som en klump i mig. Jag förstår inte... Jag vet att många här finns för dig Emma, det märks. Jag orkar dock inte vara kvar och läsa utan kommer ta hand om min dotter istället. Att ta hand om det man har är väl vad som är viktigast? Du gav dina barn det du kunde under den tid du fick. Dina föräldrar verkar ta hand om dig med. Ta hand om varandra och sök glädjen. När allt är över hoppas jag ni kan få sörja och sedan gå vidare. De kommer alltid finnas inom er.