Mina två änglar

Känns tröstande att veta att barnen har en så underbar mamma, så att man vet att under deras (allt för korta) tid här på jorden så hade barnen det så bra! Läste förresten att efter Tsunamin så gick ju några mammor ihop och skapade minnessmycken (miss dee) Jag skulle gärna bära ett Max och Saga-minnessmycke!

Hej..Första gången jag ser denna tråd.. jag letade efter den då jag läste artikeln på Expressen.se Jag beklagar din sorg och hoppas du finner lite lugn trots att du varit med om det värsta..När jag läste om det som hänt för några månader sen så blev jag så arg riktigt arg.. hur kan en människa göra så mot små oskyldiga barn.. Och när jag ser hennes bild mår jag illa.. Hoppas hon får livstid.. det gör jag.. men trots om hon hängs inte för att det händer i detta land men trots sitt straff så kan det aldrig få tillbaka dem där små söta barnen..Jag läste ditt sista inlägg i TS . ang din tro ..eller att du inte tror,,, Jag är en troende människa.. o enligt min tro finns det så klart liv efter dödenEtt barn som berövats livet blir en ängel.. Ett barn som dött blir en ängel och kan vaka över dig..En själ slutar inte existera för att livet är slut.. Och jag vet att många undrar varför om man nu tror varför det finns orättvisa... Vi är människor .. vi har fått ett hjärta och en hjärna att tänka med.. vi har fått viljan att agera som vi vill... Livet är inte enkelt livet ska inte vara enkelt.. Det kommer prover och åter prover på ditt o andras tålamod.. prover på hur vi beter oss.. precis som i skolan där vi blir bedömda efter ett prov så är livet också ett prov och när livet är slut blir vi bedömda efter det... Dina barn råkade ut för en människas brist på empati... Hon tänkte enbart på sig själv och sårade så många för att få det hon ville.. är hon nöjd med sig själv nu då... (jag hatar att se hennes flin på bilderna .. ) Jag som troende vet att det är inte straffet på jorden som kommer plåga henne.. straffet kommer sen och då kommer hon verkligen plågas... för man får sitt omdöme då... hur man levde hur man behandlade andra och vad man kände i sitt hjärta.. Dina barn har det bra... och de väntar på dig.. men deras väntan kommer inte vara jobbig, de kommer inte känna av det .. De har det bra.. det är enbart din saknad som kommer vara jobbig.. När livet slutar på denna jord så kommer du få träffa dem igen... och inget ska få göra dem illa ... för sådant skit kommer inte existera.. jag hoppas du förstår mitt inlägg.. jag beklagar verkligen ditt tillstånd.. jag själv skulle inte kunnat hantera det.. men man måste väl stå ut för .. vill inte ens sätta mig in i din situation för det låter helt overkligt....

ÅÅÅÅ, vad åtroligt fint av dig att se mig som "årets kvinna" jag blir alldeles vart i hjärtat. Jag hoppas jag hjälpt NÅGON där ute på något sätt. Jag hoppas också att jag inte rör upp några känslor genom att vara så öppen med detta. Det hjälper mig något enormt att hantera det såhär. Ja, förundersökningen, det e helt otroligt att rättsystemet tillåter det. Personummer, telefonnummer, adresser och andra personliga uppgifter finns ute på nätet om i princip alla som vart med i utredningen. Jag tror att människor som setat och tittat på bilderna och läst allt har gjort det för att de vart nyfikna, de vill försöka förstå och skaffa sig en uppfattning om villka vi var. Jag tror inte att de har vart ute efter att såra. Jag hoppas inte det iaf. Vi är ju en helt vanlig familj, visserligen en familj som gått igenom en skillsmässa, men det e ganska vanligt i sverige numera. Jag tror det är bra att se, att vi var helt vanliga människor, som inte har några hemligheter bakom ryggen. Att folk har sett hur vi hadde det hemma hos oss gör mig inte så mycket. Men att bilderna på barnen finns med, till allmän beskådning. Det känns hemskt. Och att människor gör så hemska saker med dessa. Det skär ända in i hjärtat. Barnen måste få chans att föra sin talan, även fast de inte finns i livet och även fast de bara var barn. Därför anmälde jag det.

Jag kom på det. Att efter begravningen så berättade hon som har haft hand om allt från Fonus hur det såg ut i kistan. Vi hadde valt kläder som vi visste att barnen tyckte om som vi ville att de skull ha på sig. Max fick ett par finare jeans och en jättefin och speciell skjorta. Strumpor fick de inte tag på eftersom polisen hade huset avspärrat länge. Men när jag var där på "vallningen" med polisen så bad jag innan jag gick ut igen att de skulle hämta ett par dinosarie strumpor på tvättställningen som Max älskade att ha på sig. Så han inte skulle frysa om fötterna tyckte jag. Jag fick inte gå in själv och hämta dom. Men teknikerna hämtade rätt strumpor åt mig. Saga hadde en jättefin klänning och ett par rosa strumpbyxor. Kistan var klädd i tyg på insidan. De fick täcke och kudde, med sängkläder på. Max låg på rygg, men ena amen utsträckt och elefanten under den andra. Saga låg lite på sidan på Max utsträckt arm. med sin dock i famnen. Jag har själv inte vart med och sett detta. Men de berättade det för att jag skulle känna mig trygg. Jag tyckte kistan såg så liten ut. Men hon försäkrade mig om att de INTE hadde det trångt. Det blev en vit syskonkista.

Jag har lagt till en sak i min blogg om ni vill läsa. Säg till om den ej går att öppna.

Tänker på er Emma och ska försöka se programmet ikväll på tv 4. Hoppas ni får det mysigt i London med god mat och dricka och bara vara. Många varma kramar Elin.