Mina två änglar

Emma, det är en ära att fått uppleva Max och saga..

Novalee pratar ofta om max och särskillt om saga. Så fort någon nämner Ängel tittar hon upp mot himmlen och pekar och vinkar och ropar på max och saga.

här om dagen i affären var det en mamma som ropade max efter sin son, då sken hon upp som en sol och ropade "hoho mak, hoho gaga, leeeeeka".

små barn minns och saknar. men det är svårt för hennes lilla hjärta att förstå. Lika som det är svårt för alla andras hjärtan att förstå.

Hon förknippar rutchkanan på öppnaförskolan med saga. och hon står ibland länge och väntar på att klättra upp som att hon väntar på att saga ska åka först. jag vet inte men jag tror att barn känner något som inte vi vuxna gör.

vi var till graven förra helgen med två gula rosor som Novalee valde. Det var så fint där. Stenen kunde verkligen inte spegla Max oxh saga bättre än den gör. det känndes tungt för en sekund när man såg deras namn, så verkligt men samtidigt så overkligt. sekunden efter spelas minnen från barnen upp och det onda var som bortblåst en stund. det känndes som att dom var i närheten.

det är svårt att skriva, så mycket i huvudet och en oförmåga att få ut det i bokstäver.

Ta hand om dig/er.

Kraam // Therese

hej! har inte hunnit svara, vi har ganska mycket i nya huset. sen en varsin förkylning på det! men nu är vi äntligen piggare alla 3!

Hur har du/ni det? hur känns det inför tisdagen? och hovrätten och allt sånt? hur kommer det gå till i hovrätten? ska ALLT göras om? eller går dom mer på det som redan finns? jag känner mig lite orolig på ett sätt.. var så rädd att tårarna sprutade när jag fick veta att jag skulle in till köping.. men väl där kände jag att jag var tvungen att vara stark och förmedla det jag hade att säga. och det känndes ganska bra, gick så enkelt att få ut det då jag minns istortsätt alla detaljer från vårat möte den dagen. så sjukt ovant att bli ifrågasatt om man talar sanning..när man känner hur frustrationen växer innombord, klart som sjutton jag talar sannaing jag berättade ju nyss hur det ligger till. men att behöva bli synad från topp till tå av "henne"..det var hemskt..händerna skakade när jag väl satt där jag satt..men jag tvekade inte en sekund!

här sitter jag och små gnäller, men samtidigt förstår jag vekligen inte hur dom kan ifrågasätta dina minnen.. det lilla dom ifrågasatte mina klara minnen från det att vi möttes och från kyrkan är ju ingenting mot va det måste kännas för dig.

jag är helt övertygad om att max och saga kommer ner och kollar till och leker lite med sina vänner ibland. och dom är med er hela tiden.

"en dag i himlen är som ett helt liv på jorden"

hur trivs ni i nya lägenheten? (under alla omständigheter.)
hoppas oxå att vi ses snart igen!
ta hand om er!
kraam!