Mina två änglar

Hej Emma! Jag har följt detta hela tiden och har gråtit tusen ggr för er. Jag vet inte hur det känns att missta sitt eget barn men man förstår ändå hur det känns på något vis. När jag läst allt har jag gråtit så mycket och nästan fått panik för jag har tänkt så mycket på tänk om det hade varit mina barn. Jag skulle aldrig klara av det en enda dag känns det som, men när man väl står i den situationen så måste man väl. Men jag tänker hela tiden att om jag skulle missta mitt ena barn så måste jag ju iaf leva vidare för det andra barnet men om jag misstar bägge vad har jag då att leva för. Så det är såå starkt gjort av dig att se vidare i livet och kämpa. man måste som sagt göra det men svårt att förstå det när man inte står i situationen. Min äldsta son fyllde 5 år för en vecka sedan och han bara älskar spindelmannen. Så satt jag i soffan och läste i tidningen precis om att du bar med dig hans spindelmannen docka och tårarna bara sprutade på mig, så frågar sonen mig varför jag gråter.. Jag berättade så gott jag kunde och då säger sonen. Men mamma, om någon skulle försöka göra dig illa så skulle jag rädda dig för spindelmannen räddar alla. Jag blev så glad av hans tankesätt för ett barn ska tro men grät ännu mera för såg vad din son hade sagt. Nu blir det mycket tok skriv kanske men har så svårt att få fram alla tankar så här men ville berätta. Du får säga till om du inte förstår vad jag skriver och hoppas du inte tar illa vid dig. Många styrke kramar jenny