Har följt dig och din familj sen dag 1 i tidningar och annat, ibland har jag dock fått titta bort, det har blivit mig övermäktigt. Då har jag nästan skämts....jag kan blunda och titta bort från allt det hemska, men du får leva med den oehörda sorgen alltid. Det jag känt är förmodligen bara en nanodel av vad du känt och känner...
Jag vill iaf beklaga er sorg, och samtidigt leende meddela att dina barn är bland det sötaste jag sett!
Hej Emma,
nu har jag också varit och tänt ljus på minnessidorna 
Kan du inte berätta mer om barnen? Du/ni måste ha många fina minnen
Varför fick Emma dropp? Fin tanke att tänka på barnterapin på sjukhuset tycker jag!
Kram
Yes! Äntligen någon form av upprättelse!
Jag har funderat och funderat över max och sagas öde och kan inte överhuvudtaget förstå hur en människa kan skada två så små oskyldiga barn. Jag tittar på min dotter som ler åt alla människor hon träffar, tänk att någon skulle göra något sådant hemskt mot henne...det går inte att föreställa sig! Har "hon" överhuvudtaget kunnat ge en förklaring till hur hon kunde ge sig på er? Och framförallt Max och Saga?? Eller hon nekar fortfarande till anklagelserna? Det hela är så grymt! Det gör ont i hela mig när jag tänker mig scenariet, inte bara psykiskt ont utan det gör fysisk ont också att tänka pådet!
Jätte fina foto! Kul att se hur du såg ut innan, söt tjej både då och nu
tittar in och skickar en STOR kram!
De flesta här inne är föräldrar och kan så lätt relatera till din sorg, jag vet inte hur jag skulle överleva i din sits, men du ger en hopp om att vad som än hemskt som händer så klarar man det, man fixar det mesta för att man måste. Och jag tycker du har gjort fantastiska saker av din sorg, vägrat stänga dig inne och gräva ner dig, istället gett dig f-n på att alla ska få veta vilka underbara barn du hade. OCh du har lyckats, du har gjort deras minne väldigt levande... VAr gång jag tänker på dig och dina barn kramar jag min egen dotter lite hårdare, det blir många kramar...tänk, bara en sån sak...du ser till att barn får mer kärlek och mer kramar!
Varit inne på barnens minnessidor och läst bloggen (ljus har jag tänt tidigare). Mormor och moster har skrivit så fint om barnen, vardagliga minnen av barnen precis som jag tror att de var. Tårarna rinner ner för mina kinder (det gör de alltid när jag läser här) men mellan tårarna kan man ändå inte låta bli att le över dina fina kloka barn! Det hela känns så overkligt för bilderna och era historier är så levande att det känns som de var här i rummet...det kasnke dom här? Dom kasnke sitter här och läser över axeln på mig, håller mig sällskap när jag inte kan sova...kanske därför de känns så mkt närmare idag.
Kram på dig, och hälsa mormor med ang. hennes fina berättelser hon delat med sig.
Gråter alltid en skvätt när jag är här inne, vilket jag är var dag. Det är konstigt, Emma, men jag tänker på dina barn var dag och jag har aldrig träffat dem! Ändå sörjer jag deras öde otroligt mkt, och jag lider med dig som mamma. Missförstå mig rätt, men jag önskar att jag aldrig fått reda på vilka de var...hade de fått leva hade jag förmdoligen inte lärt känna dem som jag "känner" dom nu eftersom ni bor i Arboga och jag i Malmö... Du lever i den mardrömmen jag fruktar och jag önskar jag kunde ändra på det, jag önskar man kunde vrida tillbaka klockan och förhindra det hela på något vis! Man blir så frustrerad...
Jag håller tummarna och tänker på er!! Hon ska inte komma undan!! KRAM
Tänker på er extra mkt dessa dagar!! KRama om och håller alla tummar jag har!
Det är skönt att veta att du har fina männsikor omkring dig som tar hand om dig så gott de kan...särskilt dessa dagar när du har det som svårast.
Och det värmer mig om hjärtat när jag ser hur många här inne som gärna delar din smärta och lyssnar, peppar, stöttar och minns Max och Saga tillsammans med dig. Jag blir så glad över att det fortfarande finns människor med ändlös empati och som osjälviskt kan glömma sitt eget för en stund.
Jag tänker på er var dag, och extra mkt dessa dagar! Stor kram från mig och min familj