Mina två änglar

hej ar tänkt skrivit något ganska länge men ord känns så fjuttiga.
det som hänt dina barn har berört mig oerhört.kan inte läsa eller se något om dom utan att fälla tårar.
det är sånt här som får en att tänka till.
att det kanske inte gör så mycket om min dotter rycker allt vad hon kan i gardinerna,eller om hon slänger mat i hela köket,eller om för hundrade gången ber mig berätta samma saga om och om igen.
so what!? jag har henne fortafarnde kvar.

jag beundrar dig och din styrka.
du verkar vara en underbar mamma!

max o saga finns säkert där uppe bland stjärnorna å ser stolt på sin mamma varje dag!

massa kramar anni