Mina två änglar

Jag vet att klockan e mycket. Jag har av någon anledning ingen disiplin att gå o lägga mig längre. Men jag kommer iaf upp i hyfsad tid på morgonen. Idag har jag vart hos studievägledaren. Det gav mig mycket. jag vet precis vad jag vill göra nu. Är underbart skönt att veta åt villket håll jag vill och ska. Det e en totalt annan riktningt än tidigare. Men jag tror det blir så när livet ändrar riktlinje...Jag har vart och tränat idag också, känndes som att det var vad jag behövde efter min jobbiga dag igår. Imorse vaknade jag, låg och kännde efter lite och kännde att "idag bli en bra dag". Jag har köpt gravljus, sånna som drivs på batterier idag. Jag ska gå till graven imorgon och sätta dit dom. Får se hur länge de brinner.Det e så fina svar här inne.... jag blir så varm i hela själen när jag e inne här o läser varje dag.

Snälla du! Det e ingen fara alls. Tack för att du frågar om du undrar något! Fortsätt fråga så fort det är något som e oklart. Ang barnen, mina föräldrar stod relativt nära ambulanserna. som mest 20 meter ifrån.De har sagt, när vi läste detsamma i tidningen att det är lögn. Barnen jämrade sig inte.Min sambo sade samma sak, han var ändå inne i huset inna hjälp kom till plats. Barnen var medvetslösa, De hadde ögonnen öppna båda två och hyperventilerade. Men de jämrade sig inte. Det grannarna kan ha hört som de tror är barnen som jämrar sig är mig. Jag jämrade mig, jag var inte medvetslös, jag hadde låtit som ett skadat djur har jag fått höra. När jag satt och såg på tv en gång, det var ett förlossningsprogram, så kom min sambo in och bad mig dra ner ljudet på tv:en. Ljudet av födande mammor gjorde honom påmind om hur jag lät den kvällen. Jag hörde det jag med, på SOS inspelningen som de spelade i rättegången så hörde man mig i bakgrunden. Jag stönade och jämrade mig omvartannat.Jag har hela tiden hoppats på att barnen svimmade vid första slaget, att de inte var medvetna om något mer efter det. Tyvärr är det ju så att Max har rört sig i hallen efter första slaget. Så han har formodligen vart medveten en liten stund. Men inte när min sambo kom hem. Det som tröstar mig lite i det hela är att de inte har ont i dag. Jag vill att de ska finnas bredvid mig och inte ha ont. Men, tyvärr förlorade jag dem....