Hej Emma,
Jag finner inga ord. Vad ska man säga? Det ni varit med om är ju det hemskaste man kan tänka sig.
Min man och jag har varit otroligt berörda av er historia och du är otroligt stark!
Jag tittar ofta på min son och tänker på hur lycklig jag är. OCh tänker på dig och det du varit med om. Och det får mig att ta tillvara på varje liten sekund med honom!
Dina barn har det säkert bra nu. Dom har ju varandra!
Många kramar
Du skriver att du inte fanns hos dom de sista minutrarna. Men du var inte vid medvetande va? Jag lovar att era tre själar var tillsammans, färdades tillsammans, och du kramade om och vinkade av dina barn. Det var inte din tur ännu, men dina barn som du var med ända in i slutet väntar på dig samtidigt som dom är med dig hela tiden. Och jag lovar att dom vill titta ner på en glad mamma, som lever ett långt och vackert liv ändå!
Du säger även att du måste hitta vem du var innan du blev mamma.Själv har jag också tänkt så. Vad gjorde jag innan min son föddes? Vem var jag? Men du är ju fortfarande mamma! Du är samma person dom du var när dina barn var nere på jorden! Och dina barn kommer alltid att vara med dig!
många kramar!
Åh Emma,
Detta är en rutten dag för mig. Vi kan inte få barn på naturlig väg och gjorde för två veckor sedan ett frozen embryo transfer. Jag hoppades verkligen att det skulle fungera, men jag har testat negativt... Jag har ju dock min son som jag är enormt tacksam över!
Här sitter man och är ledsen, samtidigt som jag följer din tråd. Får verkligen jag vara ledsen, när du trots vad som har hänt er verkar så otroligt stark!
Jag kommer ihåg första gången som jag hörde talas om ert öde, då du låg och kämpade på sjukhuset, då tänkte jag att det bästa kanske vore om du också fick somna in... För hur kan man fortsätta efter en sådan händelse? Nu idag är jag jätteglad att det inte var din tid ännu, och det är jätteskönt att faktiskt få skriva till dig, och läsa vilken fantastisk människa du är!
Jag tänker mycket på dig, speciellt idag när jag förstår att det är dags för tyskan att få sitt straff. Jag hoppas att det är sista gången du behöver se henne, och att hon får sitta inne för alltid så att du på något sätt kan försöka gå vidare något.
Vet du hur länge du får vara sjukskriven? Pengar är ju det sista du ska behöva tänka på... Finns det föresten någon Max & Saga fond?
Många värmande kramar!
Hej igen,
En grej som hjälpte mig mycket när jag förlorade mitt älskade husdjur var en berlock i en lång kedja som satt precis vid hjärtat där jag hade ett foto samt en fjäder från min lilla fågel.
Då hade jag alltid honom vid mitt hjärta och kunde titta på honom hela tiden.
kram kram kram
Hej igen Emma.
Jag tänke ofta på Max och Saga. När jag läste här hur dom ligger i sin kista brast det och tårarna forsade ner! Dom ligger där och rår omvarandra i sin grav, fast deras själar lämnade deras små kroppar mycket tidigare! Dom var nog aldrig medvetna om vad som hände dom, ni tre var långt borta vid det tillfället.
Jag hade en gång en liten fågel som jag älskade mer än något annat. Han blev sjuk och veterinären kunde inte göra något, och han dog inom en vecka. Han dog i min hand, men hans själ lämnade lille kroppen några minuter innan själva kroppen gav upp... Hans ögon tittade på mig och på något sätt förstod jag att det var då han faktiskt dog, även om kroppen kämpade på ett litet tag till.
Det är så kul att läsa här om Max och Saga hur dom är! Vilka små underbara personer som dom faktiskt är! Och det kan ju aldrig dö bort!
Tänker ofta på er!
Många kramar!!
Ida -antagligen fick ni inte reda på vad som hade hänt för att alla polis samt media var i chocktillstånd och inte visste hur de skulle göra Detta är ju det hemskaste som har hänt i Sverige, och jag antar att dom inte visste hur dom skulle reagera! Dom gjorde jättefel, speciellt media tycker jag och hoppas att ni kan få någon förklaring om varför dom inte kom hem till er och berättade.
Jag förstår fortfarande inte att detta är sant. Jag tänker verkligen på Max och Saga varje dag, och jag hoppas att något liknande aldrig händer igen!
Lilla lilla Emma.
Läste precis expressen och jag blir så himla ledsen. Jag har följt denna tråd från start och jag lider med er. Jag kan ärligt säga att jag tänker på er dagligen.
Den tyska tjejen måste ju vara så himla sjuk. Att för det första kunna göra denna handling bevisar ju den saken, men att inte kunna visa någon som helst empati??
Men kom ihåg Emma. Hon kan aldrig ta dina barn ifrån dig, Aldrig! Dom finns hos er och många av oss varje dag som två små hjältar som förhoppningsvis spärrar in tyskan för alltid och förhindrar att hon gör fler saker.