Mina två änglar
Jag snubblade in på denna tråd igår. Har läst och det gör så ont i mig att jag inte vet var jag ska ta vägen. Många skriver att du är en stark människa och jag kan inte komma på ett ord som passar bättre för dig. Jag vet att man klarar sig igenom jobbiga saker bara för att man måste. Har själv varit i situationen där jag inte vetat om mitt barn kommer överleva eller inte, men för oss gick det bra. Hon fick läkarvården hon behövde. För mig tog det nästan ett år att bearbeta vad jag gått igenom. Hur klarar och orkar man gå vidare i sitt liv när ens barn brutalt tagits ur ens liv?
Jag tänker på dig och barnen ofta!