Förstår också vem du är, har följt saken och läst allt som går att läsa. Var så uppfylld av sorg för er skuld ett tag så det knappt gick att äta och sova, mitt hjärta blöder av sorg och maktlöshet. Ni har råkat ut för varje förälders värsta mardröm, och inte ens fått en ursäkt eller vettig förklaring. Hoppas, hoppas att din sorg blir mildare med tiden. Vi är många som tänker på er.
Kram igen Emma. Och jag tror inte du behöver vara rädd att någon ska glömma Max och Saga, deras leende har för alltid etsat sig fast och så länge jag lever kommer jag att minnas det som hänt och deras starka mamma.
Hej igen Emma! Tankarna går till dig och barnen flera gånger varje dag, såg någon med en sådan overall som Saga har på bilden och då tänkte jag direkt på henne. Vad fint att utsatta barn nu får glädje (och värme) av deras kläder, det tror jag att Max och Saga vill.
Har tänkt mycket på en sak jag läste i media, du sa att det jobbigast under den dagen i rättegången var att höra att Max hade stått upp. Vad menade du med det? Inte stod han upp när din sambo kom hem? Hoppas inte frågan blev jobbig för dig, har funderat och funderat på det bara...
Ha en så bra dag du bara kan!
Kära du, du behöver inte känna att du MÅSTE vara positiv i tråden, allt du skriver andas positivitet och ljusa minnen tycker jag. Skulle aldrig kunna hålla mig så "inom ramarna", skulle skrika ut min ilska och galla på alla tror jag.
Gråter igen när jag läser ditt svar om Max i hallen, kan ju ändå inte handla om många sekunder innan det var över och minnet och själen var borta ur rummet. Tror att de knappt hann förstå vad som hände. Så vill jag tro och då gör jag det (om jag får citera dig).
Kram igen
Jag beundrar dig så mycket Emma, det finns verkligen inte en ENDA LITEN UNS av hat eller mörker över dig, eller ditt tal, dina minnen. T.o.m. JAG är ju arg! JAG måste arbeta med mig själv för att inte känna hat för denna människa. Men det är som du säger, vi ska inte ge henne det. Tycker det är så fantastiskt att hon inte lyckats färga dig, inte lyckats ta glädjen över dina barn i från dig. Hon berövade de livet men de hade redan hunnit sprida sitt skratt sin kärlek, de har gjort massor med busiga upptåg, ni hade redan haft de, känt de, älskat de, och DET kan ingen ta i från er.
Jag kämpar på med dig Emma, jag kommer aldrig någonsin glömma.
Ni finns ständigt i mina tankar som vanligt, hoppas ni känner er starka och att ni får allt stöd ni behöver i rättegången. Får tårar i ögonen när jag läser din sambos vittnesmål Emma... Vet inte vad jag ska skriva om den där andra kvinnan som sitter där och låtsar som ingenting, blir så arg när jag tänker på henne, känslokall och fördärvad som hon är. Men kram på er som håller huvudet över vattenytan!