Mina två änglar
Se, lilla Saga och Max, de var så unga, men se så många hjärtan de har berört. Deras bortgång skulle aldrig ha behövt hända, du som mamma (och givetvis alla andra anhöriga) ska aldrig behöva gå igenom något sånt här fruktansvärt. Över 900 inlägg på inte alls många dagar.
När jag läst vad som hänt på någon nyhetssida, så gick det kalla kårar längs min ryggrad. På något sätt kände jag igen historien om den fd flickvännen som det tillslut stod om i pressen. Stämmer det att du skrev om era problem med henne i en tråd här på FL?
Jag finner inga ord för att beklaga min sorg, mer än att jag är så oerhört ledsen för din och dina anhörigas skull. Läste att du inte tror på gud. Men du tror på dina barn. Du tror på dina drömmar om att dina barn har det bra. Det måste ju vara så, för hur annars skulle du orka? Jag är övertygad om att dina barn är intill dig hela tiden som små skyddsänglar, de ger dig kraft att kämpa vidare. När du är ensam kramar dom om dig, när du gråter torkar de dina tårar, när du minns något glatt och ler åt ditt minne- då busar de säkert med varandra. Dom har varandra där uppe bland molnen och de ser dig varje dag och är säkerligen stolta över dig! Vilken kämpe du är!
En jättevarm kram till dig!