Jag måste bara få berömma dej ...enormt starkt att inte önska livet ur den som hade ihjäl ditt barn....jag måste motvilligt erkänna att jag vet inte om jag skulle vara så stark...och ärligt talat vet jag inte om jag skulle kunna möta denna person utn att försöka ha ihjäl den som tog mitt barn...TACK O LOV har jag sluppit gå igenom det du och Emma gått igenom.Och jag tackar gud för varje dag som går och jag slipper.Kram Carita
SivAndersson skrev 2008-12-20 09:35:13 följande:
Svar på #4552
Här är några tankar om det här med hat och hämnd, som många kommenterat även till mig efter mordet på min dotter Sara.Jag har aldrig önskat att mördaren skulle dödas. Det är just det som skiljer mig från honom, att jag inte vill döda någon annan människa. Jag är alltså helt emot dödsstraff. Däremot har jag önskat att han någon gång skulle förstå vilken oerhörd smärta detta inneburit för oss anhöriga. Tyvärr finns det nog inget hopp om att han någonsin skulle förstå det, eftersom det fruktansvärda han gjort visar att han helt saknar empati - något som även märktes under rättegångarna då han, liksom den tyska kvinnan, aldrig visade att han på något sätt blev illa berörd av bilder och annat han konfronterades med. Ingen annan i rättssalen var oberörd av detta. Och den här mannen hade ändå två små barn själv! Ändå skulle jag aldrig önska honom att drabbas av detsamma som jag, trots att det kanske bara skulle vara då som han skulle kunna förstå vilken mardröm man tvingas genomlida som förälder.Liksom Emma, har jag valt att inte heller känna hat till mördaren. Hatet skulle bara drabba mig själv och förgifta mitt inre. Och jag vill verkligen inte låta honom ta den platsen i mig och i mitt liv. Det han gjort, däremot, tar fortfarande efter tio år stor plats i mig. Och jag kan nog aldrig mer få tillbaka den tillit jag hade till omvärlden innan detta hände. Även om all den godhet och allt det stöd jag fått av så många människor genom åren har gjort att jag ändå klarat av att leva vidare.Även du Emma får ju ett fantstiskt stöd och enormt mycket empati, inte minst här på FL. Så här är ännu en av mina dikter, som jag skrev ett par år efter Saras död, eftersom jag behövde just ett sådant kort att skicka till de underbara människorna i min omgivning.TACK FÖR ALLT STÖD- av Siv AnderssonNär dagen är ett mörkerblir natten dubbelt lång.Då slutar solen lysa,då tystnar fåglars sång...Men nån mening kan nå infrån en omtänksam person- liksom ljuset i en blicksom inte tappat tron.Att någon bryr sig om ennär man inte längre villär just vad man behöverför att orka lite till.Det du har gjort för migär sådant som man minns.Så tack för allt ditt stöd- och tack för att du finns.Saras favoritpoet var Gunnar Ekelöf, och en gång slog jag bara upp en av hennes Ekelöf-antologier. Jag hade just pratat med en av mina vänner om det ofattbara i att någon kan göra något så grymt mot en annan människa (Sara tillfogades mer än 160 knivhugg) - samtidigt talade vi om vilken enorm medkänsla som så många människor hade visat oss... Det jag då fick läsa när jag slog upp en av böckerna helt "på måfå" gav mig en stark känsla av att Sara ledde mig till just detta citat... Och detta var inte heller den sista gången som detta hände... Så här stod det:Den som inte har sett mänsklighetens ondskahar inte sett möjligheten till godhet.Och jag är glad att det bland annat i den här tråden visas så mycket godhet. Ni som gör det är så många fler än de få människor som gör andra illa. Och det är väldigt betydelsefullt.
