Mina två änglar
Hejsan Ts
När jag först kikade in i tråden kopplade det först inte att du var hon, hon i arikeln..
Först så tänkte jag, hm barnens namn, snarlikt hennes i artikeln..
Men när ja läste lite i början av tråden får jag en rysande känsla, att fan det var ju hon..
så jag ber om ursäkt för mitt första tvivel..
Jag vet inte hur det är att förlora sina barn, men jag har som så många andra här
I sverige runt om i alla städer, läst arikeln och följt nyheterna osv..
så lågt aV HENNE att inte erkänna, men en lättnad att höra att hon inte var psysiskt störd,
Om jag inte drömmt det, för ursäkta mig nu men sveriges brottslingar
Kommer undan för mycket genom de där att dem ska få psysk hjälp ist..
Jag förundras även jag av hur stark du är, hur du orkade med att kämpa..
En sak som ja alltid velat fråga dig:
När du låg på sjukhuset, kämpade för din familj och överlevnad, du viste inte hur Läget
Var och så eller, eller viste du det när du låg på sjukhuset???
När du vaknade upp och massmedia förföljde nästan varje steg ni tog,
Hur kändes det?
Förlåt om det är för ingående frågor, inte min mening.... jag ha svårt att utrycka mig
Alltså jag tror aldrig att ja hoppats att någon skulle få rättvisa mer än du,
att jag bad för dig varje dag, att du skulle vakna, få din hämd..
Men nu i efterhand efter läst detta förstår jag att du finner friden på annat håll..
Tycker dt otroligt starkt av dig och tror faktiskt att dina barn är tacksam att du inte
Är en hämdlysten person utan önskar dina barn välbehåll och hoppas på ett liv efter detta
Jag kan inte nog med ord beskriva hur förundrad jag är över dit mod/styrka..
Jag önskar dig och resten av dina anhöriga en fortsatt välfyld resa genom livet..
Krama om stort