Mina två änglar
När du råkade ut för detta fruktansvärda så låg jag på sjukhus i strikt sängläge i två månader då mitt vatten gick i vecka 21... jag låg och kämpade för min bebis liv och kunde inte göra annat än att titta på tv och dator men jag såg inget för jag var så uppslukad av mitt....
Den enda nyhet i media som nådde fram till mig var denna fruktansvärda.... om dig och det du gick igenom och jag grät när jag pratade med barnmorskorna och med mina anhöriga och ifrågasatte hur livet kunde vara så orättvist och hur någon kunde vara så fruktansvärt sjuk som gör nåt sånt. Jag inser nu att jag inte då kunde ta in fullt ut vad ni gick igenom och givetvis kan ingen sätta sig in i det som inte varit med om det....
Men idag... när det gick vägen för oss och vår son mot alla odds höll sig kvar i magen i två månader utan vatten och föddes 2,5 månader för tidigt svårt svårt lungsjuk och höll på att ryckas från oss, sedan mirakulöst blev bättre och bättre och av med slang efter slang och nu är en helt vanlig bebis som skrattar och äter gröt vid nästan 6 månaders ålder (egentligen bara drygt 3) DÅ hittade jag denna tråden och sedan dess läst alla artiklar och tittat på videoklipp med dig då du för första gången framträdde i tv.... och jag sitter här med gåshud och ont i hela kroppen.
Och en enorm beundran över vilken varm människa du är... och så samlad.
För om jag tänker på hur ont det gör i mig att tänka på det du går igenom och har gått igenom.... då kan jag inte föreställa mig hur ont det gör i dig.
Bara att snudda vid tanken att det var mina barn.... det gör för ont så jag måste fort flytta tankarna till annat för att inte gå sönder.
Mina varmaste tankar till dig och din familj.
Kram Linda och miraklet Elias
...