Finns egentligen inte så mkt man kan säga mer än att jag förstår vad du går igenom, förlorade själv min son för 2 år sedan. Han dog oxå helt oväntat och plötsligt.
Det är såå orättvist att vi ska behöva förlora det käraste vi har när det finns så många människor som går på denna jord och överlever allt.
Jag menar mördare, våltäksmän och även folk som är mkt sjuka och som har ont.....som inte skulle vilja något annat en att få somna in.
Jag TROR på ett "liv" efter detta. Jag är inte kristen, men det finns något när man dör.
Jag vet att du och jag Emma och alla andra som förlorat våra barn kommer att återförenas med dom en vacker dag.
Du verkar vara en stark kvinna och du verkar ha en helt otrolig familj.
Här är en liten text som har betytt mycket för mig. Vi hade sången på Emils urnsättning. Den säger allt om hur jag känner och som jag tror att alla vi änglamammor känner
" Fly me up to where you are
Beyond the distant star
I wish upon tonight
To see you smile
If only for awhile to know you're there
A breath away not far
To where you are "
Många kramar Hanna
">