Mina två änglar

Jag har kvar samma vänner som innan. De har funnits där som just de vänner de är. De finns där när jag behöver dom och finns på avstånd när jag behöver vara ensam. Jag e så lyckligt lottad med vänner som finns där vad som än händer. Igen vän el bekant har tagot avstånd, utan det e snarare jag som tagit lite avstånd ibland för att jag behöver utrymme för mina känslor som jag endast lyckas släppa ut i min ensamhet el med min sambo i närheten. Så mitt o min sambos liv är det som kommer allra först, men jag försöker att inte glöma bort att visa mina vänner hur mycket jag uppskattar dem. Men, de har aldrig krävt något av mig och det är de som kommer vara mina vänner resten av mitt liv.

Jag såg också efterlyst... De sommade in Sagas ansikte, min söta flicka. Och den storleende Max, min kloka och älskade pojke. Att de finns med i ett program som efterlyst känns overkligt. Men det ÄR inte overkligt. Jag lyssnade på vad de sa. Att 2008 år ett år vi aldrig kommer glömma. Nej, det året har etsat sig fast i många tror jag. Lilla Engla, hennes mamma berättade för mig att Engla hadde hört vad som hänt max o saga, och frågat sig mamma -hur kan någon göra sådant mot BARN. (vet ej om jag citerat rätt nu).Några veckor senare hamnade hon i en situation som hon troligtvis vart rädd för sedan hon hörde om mina barn. Hur kan en vuxen människa stå framför ett barn, se dess skräck i ögonen och göra en sådan omänsklig handling? ÄR det människor som gör sådant? Många frågor, men ingen kan nog ge svaret. Men vi som finns kvar kan göra allt för att det goda ska segra över det onda... Då lever människan vidare.

Svar på #4552 Här är några tankar om det här med hat och hämnd, som många kommenterat även till mig efter mordet på min dotter Sara.Jag har aldrig önskat att mördaren skulle dödas. Det är just det som skiljer mig från honom, att jag inte vill döda någon annan människa. Jag är alltså helt emot dödsstraff. Däremot har jag önskat att han någon gång skulle förstå vilken oerhörd smärta detta inneburit för oss anhöriga. Tyvärr finns det nog inget hopp om att han någonsin skulle förstå det, eftersom det fruktansvärda han gjort visar att han helt saknar empati - något som även märktes under rättegångarna då han, liksom den tyska kvinnan, aldrig visade att han på något sätt blev illa berörd av bilder och annat han konfronterades med. Ingen annan i rättssalen var oberörd av detta. Och den här mannen hade ändå två små barn själv! Ändå skulle jag aldrig önska honom att drabbas av detsamma som jag, trots att det kanske bara skulle vara då som han skulle kunna förstå vilken mardröm man tvingas genomlida som förälder.Liksom Emma, har jag valt att inte heller känna hat till mördaren. Hatet skulle bara drabba mig själv och förgifta mitt inre. Och jag vill verkligen inte låta honom ta den platsen i mig och i mitt liv. Det han gjort, däremot, tar fortfarande efter tio år stor plats i mig. Och jag kan nog aldrig mer få tillbaka den tillit jag hade till omvärlden innan detta hände. Även om all den godhet och allt det stöd jag fått av så många människor genom åren har gjort att jag ändå klarat av att leva vidare.Även du Emma får ju ett fantstiskt stöd och enormt mycket empati, inte minst här på FL. Så här är ännu en av mina dikter, som jag skrev ett par år efter Saras död, eftersom jag behövde just ett sådant kort att skicka till de underbara människorna i min omgivning.TACK FÖR ALLT STÖD- av Siv AnderssonNär dagen är ett mörkerblir natten dubbelt lång.Då slutar solen lysa,då tystnar fåglars sång...Men nån mening kan nå infrån en omtänksam person- liksom ljuset i en blicksom inte tappat tron.Att någon bryr sig om ennär man inte längre villär just vad man behöverför att orka lite till.Det du har gjort för migär sådant som man minns.Så tack för allt ditt stöd- och tack för att du finns.Saras favoritpoet var Gunnar Ekelöf, och en gång slog jag bara upp en av hennes Ekelöf-antologier. Jag hade just pratat med en av mina vänner om det ofattbara i att någon kan göra något så grymt mot en annan människa (Sara tillfogades mer än 160 knivhugg) - samtidigt talade vi om vilken enorm medkänsla som så många människor hade visat oss... Det jag då fick läsa när jag slog upp en av böckerna helt "på måfå" gav mig en stark känsla av att Sara ledde mig till just detta citat... Och detta var inte heller den sista gången som detta hände... Så här stod det:Den som inte har sett mänsklighetens ondskahar inte sett möjligheten till godhet.Och jag är glad att det bland annat i den här tråden visas så mycket godhet. Ni som gör det är så många fler än de få människor som gör andra illa. Och det är väldigt betydelsefullt.

någon mer som såg dokumentären på 4 fakta i gårtyckte de var så himla starkt av emma o stå i hallen på slutet av programmet och le..och jag förstår varför hon ler. Förökte tänka mig in i hennes situation och det är ju barnens bus och glädje hon minns..det är det man vill bevara i tankarna och finnas i.men nog rös man när man fick se den mörka tomma hallen och dörren och det uppbrutna golvet...alla tomma rum.

Svar på #4641Det är jag. Jag och en vän till mig skrev denna till Max och Sagas begravning. Nu är den äntligen på väg ut efter att företaget som skulle trycka den konkade. Men jag hittade ett nytt. Om man skänker 75 kronor eller mer till Max och Sagas minnefond och anger "CD: och sitt telefonnummer (ej hemligt) så får man skivan på posten inom ett par dagar. God Jul min älskade Emma och ala andra här