Mina två änglar
Du var jätteduktig idag Emma.
Jag förstår fortfarande inte hur du lyckas... stark, modig och man såg verkligen hur ditt stora hjärta lös igenom. Du verkar vara en genomsnäll människa!
Snygg du var i blont hår förresten! :)
Du var jätteduktig idag Emma.
Jag förstår fortfarande inte hur du lyckas... stark, modig och man såg verkligen hur ditt stora hjärta lös igenom. Du verkar vara en genomsnäll människa!
Snygg du var i blont hår förresten! :)
Alla sörjer på olika sätt.
En del gråter, en del skriker rakt ut, andra bearbetar det tyst inombords.
Kan vara så att chocken fortfarande inte riktigt lagt sig.
Att hata henne för att hon "får" nått av dig.. om du visar dig likgiltig kommer hon inte åt dig.
Man ska INTE överleva sina egna barn, det är inte så det ska vara!
Mina tankar går till er, även dig pappa Nicklas.
Kram.
Ni kan ju skriva era namn här och sedan kopiera namninsamlingen, inboxa den till Emma så får hon skriva ut den. Då slipper den gå genom nån nån tidning och Emma slipper lämna ut sin mejl. :)
Starta en ny tråd med länk hit istället;
www.namninsamling.se
Då kan man skriva ut sidorna sen om man vill.
Nu har jag kollat igenom alla inslagen från Kalla Fakta.
En sak som slog mig var att efter det första reportaget så var det en kvinna som skrivit in till programmet å sagt att det var "etiskt fel av dom att göra programmet med dig eftersom du så uppenbart var i chock fortfarande efter det traumatiska som hänt."
Jag tror inte hon förstår att även om du ler å är glad så sörjer du dina barn.
Man behöver inte gråta varje sekund, falla ihop i en hög på golvet å skaka.
Man kan, precis som du, minnas allt det fina som var dina barn och som dina barn gav... svårt att hålla leendet borta från läpparna då och glimten som syns i dina ögon, inte sant?
Alla sörjer på olika sätt, huvudsaken är ATT man sörjer.
Håller alla tummar å tår för dig idag Emma.
Kom ihåg att vi finns här!
KRAM
Vill bara skriva ner en text jag läste en gång...
En ung man stod på stadens torg o förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela bygden. En stor publik hade samlats och alla beundrade hans hjärta för att det var så vackert. Det var inte en endaste rispa eller märke i det.
Alla var de överens om att detta sannerligen var det vackraste hjärta dom någonsin sett. Den unge mannen blev så stolt att han började förkunna ännu högre om sitt vackra hjärta.
Plötsligt närmade sig en gammal man och ställde sig längst fram i publiken och sa - "Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt."
Publiken och den unge mannen tittade på den gamles hjärta. Det slog med starka slag, men det var fullt av ärr och det fanns ställen där man såg att bitar hade tagits ur och ersatts med andra bitar som passade dåligt, så det hade blivit kantigt och taggigt där de sattes in. Det fanns t.o.m. ställen där det faktiskt saknades bitar och där hade det blivit djupa hål.
Publiken stirrade - hur kunde han säga att hans hjärta var vackrare tänkte de. Den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta, såg dess tillstånd och skrattade. - "Du måste skoja, jämföra ditt hjärta med mitt, mitt är perfekt och ditt är fullt av ärr och märken."
- "Ja," sa den gamle mannen, - " Ditt hjärta har ett perfekt utseende, men jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mot ditt. Du förstår, varje ärr representerar en person som jag givit min kärlek - jag tar ut en bit av mitt hjärta och ger till dem, och ofta får jag en bit av deras hjärta tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta, men eftersom bitarna inte är exakta så finns det lite taggiga kanter på mitt hjärta men dessa vårdar jag ömt för de påminner mig om den kärlek vi delade. Ibland har jag gett bort bitar av mitt hjärta, men inte fått någon bit tillbaka av den andra personen. Det är därför jag har en del tomma hål i mitt hjärta - att ge av sin kärlek är att ta en chans. Trots att dessa tomma hål smärtar och står öppna, så påminner de mig om den kärlek jag har för dessa människor och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller det tomma hålet i mitt hjärta som står och väntar på dem nu. Så nu kanske du kan se vad verklig skönhet är?"
Den unge mannen stod med tårarna sakta rinnande nerför kinderna. Han gick fram till mannen stoppade in handen i sitt perfekta unga hjärta och rev ut en bit. Han erbjöd biten till den gamle mannen med darrande händer. Den gamle mannen tog emot biten av hans hjärta, stoppade in den i sitt och tog sen ur en bit ur sitt eget ärrade hjärta och stoppade in det i såret på den unge mannens hjärta.
Biten passade, men inte perfekt så det blev lite taggiga kanter. Den unge mannen tittade på sitt hjärta som inte var perfekt längre men ändå vackrare än någonsin eftersom kärleken från den gamle mannen blandades med hans.
De omfamnade varandra och gick iväg, sida vid sida.
Det var en gång ett barn som var redo att födas. En dag så frågade han Gud:
- "De säger att du sänder mig till jorden imorgon men hur ska jag kunna leva där så här liten och hjälplös?"
- "Bland alla dessa änglar så väljer jag ut en till dig. Hon väntar på dig och kommer att ta hand om dig."
- "Men tala om för mig, här i Himlen, gör jag ingenting annat än sjunger och ler, det är tillräckligt för mig för att vara lycklig, hur ska jag vara lycklig på jorden?"
- "Din ängel kommer att sjunga för dig, och kommer också att le mot dig varje dag, och du kommer att känna din ängels kärlek och vara lycklig."
- "Hur ska jag kunna klara av att förstå, när människor pratar med mig, när jag inte kan det språket som de människorna talar?"
- "Din ängel kommer att tala de mest underbara och rara ord som du någonsin kommer att få höra, och med stort tålamod och omsorg, kommer din ängel att lära dig hur du ska tala det språket."
- "Och vad ska jag göra när jag vill prata med dig, Gud?"
- "Din ängel kommer att föra ihop dina händer och lära dig hur du ska be."
- "Jag har hört att på jorden finns det onda människor, vem kommer att beskydda mig?"
- "Din ängel kommer att beskydda dig, även om det kommer att innebära att hon riskerar sitt eget liv."
- "Men jag kommer alltid att vara ledsen eftersom jag inte får se dig mer."
- "Din ängel kommer ofta att berätta om mig och kommer att lära dig vägen tillbaka till mig, även fast jag alltid kommer att finnas med dig."
Vid det ögonblicket var det väldigt fridfullt i Himlen, men röster från Jorden kunde redan höras, och barnet skyndade sig att viskande fråga:"
- "Oh Gud, om jag måste resa iväg nu, snälla tala om min ängels namn."
- "Din ängels namn är inte betydelsefullt, men du kommer att kalla din ängel "Mamma"."