-
Så otroligt fint, Tack för dina ord, tack för att du ser igenom mina barn... Det blir så varmt i hjärtat när jag hör någon sånt här.Mamma Lotta skrev 2008-10-01 08:32:37 följande:Som jag sagt förut så besitter du ett mod och en styrka som är helt otrolig men som nån sa man går vidare för att man måste...Att tvingas möta sina fasor varje dag måste ta oerhört på krafterna, men jag är övertygad om att med det stöd du har i dina nära och kära samt allmänheten i övrigt och också med tanke på din mognad kommer att överbygga de värsta rädslorna relativt snabbt, men allt har sin tid, men med de tankar och funderingar du ger utlopp för här så tror jag att du snart kommer att hitta tillbaka till Emma som jag nyss sa allt tar den tid det tar, man ska inte skynda på några processer...Jag är övertygad om att detta är vad Max skulle säga och göra om han kunde....För min inre syn kan jag se hur Max klappar dig på kinden och säger tröstande; mamma du ska inte vara ledsen, jag tar hand om Saga och vi har inte ont längre, vi älskar dig med vet du, vi vet att du älskar oss och tänker på oss...men inte var orolig vi tar hand om varandra... -
åååå, så otroligt fint, jag ångrar inte en sekund att jag startade denna tråd. Får jag använda denna dikt på en av minnessidorna? Tack så mycket för att du skriver så fint.SandraS skrev 2008-09-30 23:08:20 följande:Ungefär så här tänker jag mig att det är:Brevet från himlen till min älskade mamma Nu är jag här i himlen och tittar ner på dig,jag vet och jag känner, hur du saknar mig.Jag känner av din stora smärta,som du för alltid har i ditt hjärta.Jag kom ner till jorden ett litet tag,detta var en skriven lag.Min tid på jorden blev inte lång,jag skulle tillbaka till himlen, nästan på en gång.Ett lån till dig jag bara var,och jag kunde inte så länge stanna kvar.För jag var en gammal själ,och detta kände du mamma, så väl.Älskade mamma när du känner en kärleksfull vind, är det jag som smeker din tårfyllda kind.När du känner saknad och sorg i ditt bröst,är det jag som finns bredvid dig, och ger dig tröst.När jag står vid din sida ibland,känner jag vårt starka kärleksband.Då längtar jag också efter dig,precis så starkt som du längtar efter mig.Men varje gång du stilla viskar mitt namn,känn hur jag kärleksfullt tar dig i min famn.Känn hur jag ger dig av all min styrka,och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt ut,tills den dagen då ditt liv tar slut.För då min älskade mamma och vän,ska du och jag åter mötas igen.Skriven av: Marie-anne Thörnström 2003 -
O tack. vad fint skrivet Jag håller på o skriva en hemsida för Max o Saga och om oss.... får jag använda dikten där?TrissiPrinsessor skrev 2008-10-01 10:23:54 följande:En fin dikt...Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller att alltid kunna. Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest. Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas. Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den. Att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma igen. Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast. Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.. Av: Marie Fredriksson
Jag har sagt ibland.... att jag vet att jag inte BEHÖVER vara stark. Jaqg bara är det....
Min sambo sa "barnens styrka måste ha övergått i dig"....
Fint.... -
Ja, var finner jag kraften.... Jag finner kraft i att jag lever, i att jag har min familj på sidan, att Max o Saga inte har ont idag, att läsa vad alla ni skriver, att gå till graven o sköta om den varje dag när det känns som värst. Att ha stöd från hela sverige och att jag älskar Max o Saga djupt fortfarande.kärålajn skrev 2008-10-01 10:53:46 följande:Jaa, var ska man börja?Har läst igenom hela tråden, alla säger det man själv vill säga.Fy fan, Emma.. jag fattar inte hur du orkar!? VAR hittar du kraften??Har själv en liten kille här hemma, även fast jag inte "haft" honom så länge hos mig kan jag inte tänka mig ett liv utan honom. Hur TOMT ska det inte kännas för dig!?Jag blir så jävla förbannad, hur kan man friskförklara en människa som haft ihjäl två små oskyldiga barn!?Visst, hon kanske är "frisk" i lagens mening... men annars? INTE EN CHANS!Det är nu man önskar att Sverige borde ha infört dödsstraff.Jag vet att du kämpar på redan Emma, men jag vill ändå säga KÄMPA PÅ!Tiden läker alla sår.. såret kommer läka, men.. ärren bär man alltid med sig.Tände ljus på minnessidan idag.. ett för Saga och ett för Max.Vi tänker på er!KRAM!
Tack för din omtanke...
Ja.... tomt känns det, jag var tre, nu är jag en.... -
Mamma till Max och Celicia skrev 2008-10-01 13:13:19 följande:Hej Emma. Du verkar vara en sån stark och fin människa, Nicklas oxå. Vet inte vad man skriver till en änglamamma... Dina barn ser så charmiga och söta ut på bilderna man sett. Har 2 jätte fina änglar i fönstret som håller i varsit ljus, den som jag ser som Saga håller i ett lila ljus och den som jag ser som Max håller i ett blått. Dom ljusen brinner var och varannan kväll. Jag måste fråga, är det ok att besöka deras grav? Har nämligen gjort det några gånger för att tända ljus och lämna lite saker... Hoppas verkligen inte det gör något. Jag sörjer dom väldigt mycket fast jag inte kände dom... Många styrke kramar till dig och NicklasÅååå, vad fint du skriver... o vad man skriver till en änglamamma, det vet jag inte.. för alla vi har nog olika behov. Men jag personligen känner tt inget kan bli fel, då hadde jag inte börjat slriva här... dina ord om mina barn värmer likaså ljusen du tändert för dom...
Du får jättegärna besöka deras grav. Det e så tryggt att folk hjälper oss att ta hand om den. Har du sett stenen, den e så vacker. Nästan så att den speglar barnen som dom var.
Tack ännu en gång.
-
åååå vad fint sagt... tack.. tack så jättemycket.lillamuan skrev 2008-10-01 20:20:25 följande:emma du är inte en person! du är fortfarade deras mamma fast deras älskade ängla mamma!! när det känns tungt emma så blunda,stanna upp och ta ett djupt andetag så känn efter osså vet du om att dina älskade barn står precis brevid dig hand i hand och följer dig! -
Åååå, villken fin o tröstande tanke. tack så mycket.... det e klart att jag var med dom när jag var medvetslös. Jag svävade ovanför sjukhustaket i örebro tillsammans med Max o Saga. Jag höll dom i mina armar kramade o pussade dom så det skulle räcka en hel evighet. Min gammelmormor kom och tog dom i varsin hand. Helekoptern som skulle ta mig till uppsala lyfte, jag satte mig på taket och vinkade o vinkade o grät o grät. Sen när barnen försvann ut på deras nya resa tillsammans med mormor kajsa kröp jag ned i sängen som fanns i helikoptern och började kämpa mig tillbaka till livet. Jag fick inte följa med, inte denna gång.s v e a skrev 2008-10-02 16:24:10 följande:Du skriver att du inte fanns hos dom de sista minutrarna. Men du var inte vid medvetande va? Jag lovar att era tre själar var tillsammans, färdades tillsammans, och du kramade om och vinkade av dina barn. Det var inte din tur ännu, men dina barn som du var med ända in i slutet väntar på dig samtidigt som dom är med dig hela tiden. Och jag lovar att dom vill titta ner på en glad mamma, som lever ett långt och vackert liv ändå! Du säger även att du måste hitta vem du var innan du blev mamma.Själv har jag också tänkt så. Vad gjorde jag innan min son föddes? Vem var jag? Men du är ju fortfarande mamma! Du är samma person dom du var när dina barn var nere på jorden! Och dina barn kommer alltid att vara med dig!många kramar!
O jag kommer alltid vara deras mamma. det har du rätt i, men vad gör en mamma utan sina barn i närheten? Det måste jag ta reda på. -
Ni som läser här känns som mina vänner, mina vänner i sorgen. Jag längat efter att få sätta mig här o läsa o skriva.
Idag har jag haft några vänner på besök, vi åt lite mat tillsammans och kollade igenom lite kort på barnen. Det var så skönt. Så skönt att se dom som jag minns dom. Leka, mata ankorna, sova, busa el äta... Jag log vid varenda kort. De var så härliga. Jag njöt av varje sekund, att få uppleva livet tillsammans med dom. Att lära dom saker... att bara vara vi.
jag har också vart nere på kyrkogården idag med, ibland är jag där flera ggr om dagen, just nu brinner det 17 ljus för dom. Det står ca 10-15 blommbuketer. Barnens mormor har planterat en fin blomma där också.
Det e fullt med änglar leksaker hälsningar ljuslyktor och andra saker som andra vet att barnen tyckte om. Det e en sån fridfull plats. Nära vattnet, men inte för nära... Omgiven av träd och minneslunden är bara några steg bort. Bänkar finns det överallt, så man kan vara där hur länge som helst.
så, fint -
ÅÅå, vad fint du skriver. o Du skriver att du skulle kunna skriva en hel uppsatts om dina känslor. Jag kyssnar gärna. det var också lite därför jag öppnade tråden... Vad fint att du saknar max o saga fast du aldrig träffat dom. men de fattas ju på joden. då saknar man... gå gärna till graven om du vill.... såg att du bodde i denna by du med :)CrispieIR skrev 2008-10-02 22:48:10 följande:Åh Emma, nu gråter jag mer än någonsin! Mina tårar för Max och Saga kommer aldrig ta slut. Dom och naturligtvis du, finns i mina tankar dagligen. Du är så otroligt stark, jag beundrar dig för din styrka och ditt mod! Max och Saga är nog väldigt stolta över att ha en sån mamma som du... Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om MINA tankar och känslor om denna händele. Det skulle jag behöva också men jag kommer inte göra det. Vill bara att du ska veta hur mycket jag tänker på dig och dina barn. Min konstigaste känsla är att jag saknar Max och Saga fast jag aldrig träffat dom... den känslan har förföljt mig ända sen första dagen efter den tragiska händelsen. Det ofattbara. Det hemska. Stor kram till Dig Emma! (Och till er Max och Saga, BAMSEKRAM!)Sandra, i samma stad som du!
Tack /Emma -
Nej tyvärr.... jag vågar inte det.HeartsOnFire skrev 2008-10-02 22:50:09 följande:Vill du säga vart du bor och vilken kyrkogård det är?