Lön som behandlingsassistent?

Jag har jobbat både på ett "vanligt" HVB-hem för ungdomar med psykosociala och neuropsykiatriska svårigheter och ett ungdomsboende (iofs också ett HVB-hem) för ensamkommande flyktingbarn (vilket är pågående).

Jag tjänade runt 18000kr på förstnämnda arbete och ligger nu på ca 22500kr. Du bör nog räkna med att lägga dig någonstans på 18000-19000kr/mån om det är din första erfarenhet av branschen.

Själv är jag ett "himla hopkok" som min man så vänligt brukar kalla mig ... Har i princip samma kompetens som en socionom, men med mer tonvikt på psykologi och spetskompetens inom religionsvetenskap.

Mina upplevelser av dessa båda arbeten är lite dubbelbottnade. För det första har båda jobben varit mer praktiska än vad jag tänkt mig från början. Precis som Paisley beskriver ett arbetspass är också min egen upplevelse. Det finns vissa saker man bör tänka på innan man tar ett arbete av detta slag som jag dessvärre inte tog så stor hänsyn till. För det första måste man vara mentalt förberedd på en del psykiska ansträngningar som i vissa fall kan vara riktigt påfrestande! Det kan handla om allt från konfliktsituationer med barnen/ungdomarna (både verbala och fysiska) till självskadebeteenden hos ungdomarna som kan vara jobbigt att vara "i". För min del har jag fortfarande svårt att distansera mig till de jag vårdar. Kanske just för att det handlar om barn/ungdomar. Jag har märkt att jag är typen som "suger upp" och även får många förtroenden som genererar mycket ångest och dessvärre har svårt att krama ur den igen, om du förstår vad jag menar. Jag tror att det handlar mycket om att jag har egna barn och det därmed kan vara svårare för mig än för vissa av mina kollegor. Jag vet att jag gör ett bra jobb, men jag håller inte riktigt på hemmaplan och därför söker jag nu febrilt efter andra arbeten. MEN det är också mycket komplext att bara lämna verksamheten eftersom jag idag vårdar barn/ungdomar utan vårdnadshavare (de har iofs god man, men ändå...) och därför har banden till de blivit starkare än vad de kanske blev till barnen på det andra HVB-hemmet. De barnen/ungdomarna jag vårdar idag ser personalen som familjemedlemmar vilket inte är helt konstigt.

Så på frågan om jag trivs är svaret både ja och nej .