DS- en västerländsk sjukdom?

Intressant fråga, puffar...

Jag har sett en mörkhyad med downs syndrom...
Men tror ni inte.. att det är sämre vård i sådana länder,
att det på något vis blir naturens urval som sker..
Och dessutom som du säger att dessa barn göms undan på samma sätt som de gjorde i Sverige förr.. ?

Att asiater kan få DS vet jag och lika dant vet jag barn med tex arabiskt ursprung som har DS. Ngt mörkhyat barn med DS har jag iofs aldrig stött på, men det borde ju finnas där med...

Nej, det âr inget som âr specifikt fôr vâstvârlden. Det âr en kromosomavvikelse, och egentligen ingen sjukdom, som sker slumpmâssigt oavsett etnisk bakgrund.

siamusen: men är det fler i västvärlden än i övriga världen?

Borde det inte vara. Kan hânda dock att de i vâstvârlden syns mer fôr att de âr mer accepterade, men det vet jag inte egentligen.

En annan spekulation âr att de i vâstvârlden kan opereras fôr sina eventuella hjârtfel och lever langa liv, medan fattigare lânder kanske inte ens opererar eller opererar med mindre framgang.

så kan det ju vara eftersom så många föds med hjärtproblem. men man borde ändå ha sett nån mörkhyad från tex. USA. fast det kanske bara är jag som missat.

www.cureresearch.com/d/down_syndrome/stats-country.htm

Lite statistik.

Om man ser till sverige så är vi många fler vita än mörkhyade här och det påverkar ju på så vis att tex vita med DS blir mer synliga än mörhyade med DS här. Jag vet inte om jag direkt sett ngn vit med DS från USA heller, eftersom det är sällan den kategorin människor "visas upp". Ser man på TV och filmer så är det vanligen inte människor med handikapp man visar upp och skulle man göra det är det oftast ngn UTAN handikapp som bara spelar en roll som handikappad. DS är inte heller den typ av handikapp man precis visar upp i (sjuka) dokumentärer som "insider" då personerna som medverkar där dels ska ha mer uppseendeväckande "problem" och dels ska kunna föra sin egen talan utan att risk för stämningar finns.

Jag har jobbat innom handikapsomsorgen och rent allmänt är det här i sverige främst vita brukare. Nu bor jag inte i en stor stad!!! Men inte heller i en stad utan invandring..utan vi har männsikor med alla möjliga olika ursprung här i tex barnens klasser. Men innom handikapsomsorgen var helt klart vita överrepressenterade då vi är överrepresenterade i samhället i stort här. Det är egentligen samma sak innom äldrevården tex, mäst vita vårdtagare.

Ser man då till handikapp som tex DS som inte är vanligt bland befolkningen i stort (jag träffar inte på människor med DS varje dag åtminstone) så blir gruppen mörkhyade eller asiater med handikappet DS än mindre synliga. För övrigt är sverige ett av de länder som inte gömmer undan människor med handikapp på samma vis som man gör i många andra länder, här ser man människor med olika handikapp till vardags, de integreras till viss del i samhället. I många länder lägger man inte pengar på detta utan de hamnar på instutitioner. Det är oxå ngt som kan påverka hur pass synliga männsikor med tex DS blir utanför västvärden!!

Jag såg en mörkhyad liten flicka med DS häromdagen. Var dock första gången.

Kan det inte spela in att vi får barn senare i västvärlden. Äldre mammor ger fler barn med DS alltså... Sen tror jag också på teorierna om bättre sjukvård och större acceptans.

Min man har berättat att när han flyttade till Sverige så var han förvånad över hur många människor som var handikappade. Men han förstod ju snabbt att det endast berodde på att handikappade är mer synliga här. I Sydafrika, där han kommer från, "göms" de undan i hem.
Jag tror verkligen inte att de finns fler människor med DS i västvärlden. Visst får vi barn senare, men vi har också möjligheten att kolla sådant i förväg genom fostervattenprov och tror att det på så sätt jämnar ut sig.

Jag tror att det till mycket stor del beror på vår inställning till människor som har funktionshinder. Här är ju inte DS ett hinder för att vara en del i vårt samhälle. Gruppboende byggs mer och mer centralt i bostadsområden, en del bor själva i lägenhet med lite stöd bara. Många jobbar ute på arbetsplatser på olika sätt.

I en del andra länder har man inte den inställningen och möjligheter och människor med DS bor kvar hemma i större utsträckning och jobbar inte på samma sätt som man gör här.

Det är ju inte så länge sen även vi i Sverige hade institutioner och "gömde undan" människor med funktionshinder som bla DS. Institutionerna byggdes ofta lite avsides och där fanns ju allt dom behövde (alla fall grundläggande behov). Där fanns kiosk, matsal, jobb, vård etc samlat. Det byggdes ju så att dom inte skulle behöva lämna institutionen så ofta. Där hamnade ju tyvärr även personer som egentligen inte behövde på där alls. Känns väldigt bra att vi i Sverige har kommit bort från det tänkandet.
Jag tror tyvärr att institutionstänkandet finns kvar i många länder idag.

Jag har jobbat på St Görans barnsjukhus i Stockholm (det finns inte kvar längre) med invandrartäta förorter som upptagningsområde, och vi hade ofta barn med downs syndrom från alla möjliga länder.

Jag känner även personligen en kvinna från ett afrikansk land som har en son med downs syndrom, och hon berättade att alla utvecklingsstörda var tvungna att gömmas undan, som i så många andra länder. Så hon tyckte det var rena himmelriket att få komma till Sverige med honom.