Ni som är hemma med barn som blviit lite större - frågar barnen någon gång om dagis..? Är de intresserade och vill gå på dagis själva..?
Vad svarar ni? 
Jag har en tvååring och vi ska vara hemma åtminstone något år till. Hon har nu börjat fråga om dagis, och säger ibland att hon oxå vill gå på dagis.
hade barnet aldrig på dagis utan hon började sen på 6 års.
nej aldrig att hon ville gå på dagis eller frågade så om det, men vi var ibland å hälsade på på dagis å gick på öppna förskolan, tog med vänners barn på utflykter å hem så de slapp vara alltid långa dagar på dagis.. å de barnen är än i dag grymt avendsjuka på dottern som har mamma hemma å kommer mer än gärna hit för att slippa va på fritids...
Har en snart 3 årig tjej och en 1 årik kille. Hade tänkt ha båda hemma ett tag till men fick tillslut inse att att dagis var så mycket bättre för min tjej. Jag räckte helt enkelt inte till och det skar i hjärtat när hon hängde mot staketet vid dagiset och sa att hon ville också vara med de andra barnen. Hon var då 2,5 år och vi fick in henne på ett kanondagis där hon har gått sedan mitten av augusti. Helt underbart för oss alla! Hon är nöjd och glad och "utlekt" 4 dar i veckan, lilleman får egentid med mig och jag får tillochmed lite egentid jag med då lillen sover middag. Ångrar det inte en sekund men då var min tjej oxå helt redo för att börja, hon var helt inställd på det själv. Inskolningen tog bara några dagar (mest för min skull)
Beror nog mycket på barnet självt så man får nog vara lyhörd. Lycka till
att ha eller inte ha på dagis men en helt skild sak..
begrepp att inte räcka till låter otroligt i mina öron, som förälder får man ju se till att räcka till å göra massa saker osv.. naturligtvis olika hur krävande barn man har men ändå, som förälder kan man minst lika mycket som tanterna på dagis eller??
Tack för era svar!
Det här med att inte räcka till är ju inget lätt begrepp - för hur man än anstränger sig som mamma så kan man ju aldrig bli jämnåriga vänner, liksom.. Och jag känner att min dotter är väldigt social och om än inte har _behov_ av kompisar så längtar hon ständigt efter andra barn att leka med. Så jag börjar så smått försöka vänja mig vid tanken på dagis till nästa höst!
För övrigt har vi börjat kalla Öppna Förskolan för dagis, och det har stillat hennes fråor kring dagis en hel del. Sen är vi båda lite sura över det faktum att det nästan bara är småttisar där och att de har öppet så sällan, men det är ju en helt annan sak!
Här är öppna förskolan öppen fyra dagar i veckan. Så finns det också sagostund på biblioteket en dag varje vecka. Kyrkis och baby-rytmik (där större barn också är välkomna). Skogsknytte (för 3-4 åringar). Så vår stora tjej (3 år) pallar inte att gå på allt. Hon får nog med stimulans. Blir helt slut om det blir aktiviteter varje dag. Som tur är finns det några mer i hennes ålder som också är hemma, om inte helt så rätt mycket.
Hon pratar om dagis ibland. Men, hon skulle inte vilja att jag lämnade henne där. Någon gång har hon sagt att vi kan gå dit, och att jag får stanna där. Jag har svarat att det inte är så man gör på dagis. Då vill hon hellre gå på öppna förskolan, säger hon.
Jag har inte alls dåligt samvete för att hon inte går på dagis. Det märks att hon får det hon behöver. Så leker hon ju rätt mycket med sin lillasyster (1½ år) med. Enligt vår plan nu så ska barnen vara hemma till 5 år och då börja 15 tim/vecka.
Jag hade sonen hemma på heltid när jag var föräldraledig med lillasyster. Han gick på förskolan från han var 1½år tills hon föddes & då var han 2½år. Sedan var han hemma tills han fyllde 4 år.
Eftersom han gått på förskolan i 1 år innan lillsyster föddes, så självklart pratade han om förskolan. Men vi löste han längtan till förskolan, genom att gå på öppnaförskolan tillsammans 1-2 dagar i veckan.
det finns som sagt så många aktiviteter (mer än öppna förskolan) för barn från 3 år+ , där de även träffar andra barn. Men beroende på var man bor så kan det kräva mycket mer av vissa att hitta aktiviteter å angagera sig. å då är vi där igen angagemang/ork.
Jag har heller inget emot att barn från 2½-3 år går på dagis några korta dagar i veckan, om de vill de själva.
(däremot finns det ingen som hellst andledning/behov för mindre barn OM de har vanliga angagerade vettiga föräldrar som vill umgås med sina barn)
obs att jag nu talar om familjer där en förälder är hemma heltid! den som valt att ha dagis pgav arbete är en helt annan sak som jag inte ens vill diskutera!
Min "stora" son, började att fråga om dagis när han var 5 år. Han älskade det! Nu går han på "lekis" o är sur för att alla andra går på fritids om dagarna. Min 4 åriga tjej vill inte börja, har frågat många gånger, men hon har inte det behovet än. Räcker gott o väl med syskonen o öppna förskolan två dagar i veckan.
att ha barnen hemma kräver ganska mycket av mig som föräldrer, vi hittar på skogs utflykter o är ute mycket. Det pysslas en hel del också här hemma
..
Jag kan tillägga att Siri är hos farmor en dag i veckan utöver de två dagisdagarna, och att jag inte vill att hon är hos farmor övriga två dagar eftersom hennes behov då inte tillfredställs. Det är jättebra att hon och farmor får en väldigt nära relation, men farmor kan inte heller hon ersätta behovet av interaktion med andra barn.
Detta är VÅR situation, jag dömer ingen som gör annorlunda men tycker att det är oerhört otrevligt att vissa kallar föräldrar som har barnen på dagis för oengagerade.