ha barnen själv på nätterna?

Min mans ex jobbar nätter och då är barnen hos oss. Vi har fått lägga upp ett "specialschema" som skall passa hennes arbetstider osv. Enligt dina bonusbarns biomamma skulle det alltså innebära att mina bonusbarns biomamma hatar sina barn och inte vill ha dem hos sig, eller?

Som Ärlig säger så är det mycket enklare att kasta skit på en "utomstående", troligtvis är det därför biomamman ger sig på dig. Stå på dig, det ÄR inte ditt ansvar att vara barnvakt för deras barn!

Ja ser man det så så är det ju himla praktiskt för ensamstående föräldrar att skaffa sig en ny partner. Gratis barnpassning och hushållstjänster när helst man behöver det... Undrar just vad den nya partnern har att vinna på ett sådant upplägg???

Jag anser att man skaffar sig en ny partner, inte en hushållerska/barnflicka. Om nu den nya partnern vill ställa upp och hjälpa till med de sysslor som ingår i "familjelivet" så skall det vara upp till henne/honom att avgöra när och till vilken grad detta skall ske, det är inget man skall bli påtvingad!

Självklart är det helt ok att bonusföräldern ställer upp och hjälper till om han eller hon VILL det. Men det är alldeles för ofta man läser om bonusmammor här på FL som har partners som KRÄVER att de skall ge upp sina intressen, sin frihet eller till och med ändra sina arbetstider för att ta hand om HANS barn. Ofta utan att pappan själv ställer upp tillbaka för fem öre. Då undrar i alla fall jag om det inte är främst bekvämligheten för dessa pappor som spelar in...

Som bonusförälder har man faktiskt inget ansvar för sin partners barn. Vill man trots det ta ansvar så är det självklart helt ok, men ingen förälder skall förvänta sig att partnern tänker ge upp sitt eget liv för att bli stand in mamma eller pappa bara för att man valt att bli ett par.

Jag lever också i en bonusfamilj och visst händer det att jag tar hand om mina bonusbarn när min man måste bort av någon anledning. Men han förutsätter aldrig att jag skall göra det utan han frågar om det är ok. Har jag andra planer så fixar han barnvakt på annat sätt. Att ta hand om bonusbarnen är min mans och hans ex ansvar, hade han tvingat på mig ett ansvar för deras barn hade jag sett till att bli särbo fortare än kvickt. Jag engagerar mig gärna, men på mina villkor!

Det är ju inte riktigt sant att allt som måste göras i en barnfamilj även måste göras i ett hushåll som består av endast vuxna. I en barnfamilj måste man se till att barnen har hela och rena kläder att ta på sig, att de får bra mat på bestämda tider, att de går och lägger sig i tid samt kommer upp i tid på morgonen, att de gör sina läxor, att de uppför sig osv osv. I ett hushåll som består av två vuxna så kan var och en ansvara för sig. Jag menar inte att var och en alltid bara skall tvätta sin tvätt och diska sin disk men om den ena förväntar sig att den andre alltid skall sköta allt sådant så ja, då blir det faktiskt detsamma som att det är en hushållerska han eller hon är ute efter, inte ett jämställt förhållande.

Att hjälpas åt är en sak, men att kräva att den andre tar ansvar för sådant som han eller hon inte har någon som helst skyldighet att göra det är en annan sak. Jag skulle t ex aldrig KRÄVA att min man handtvättar mina exklusiva underkläder, lika lite som han KRÄVER att jag skall skjutsa hans dotter till skolan. Däremot hjälper vi varandra gärna även med sådana saker i och med att det ibland kan underlätta familjens vardag att göra detta för varandra, men det finns inget tvång i det och det är inte heller så att vi förväntar oss dessa tjänster av varandra.

Man blir inte förälder av att skaffa sig en partner som har barn sedan innan. En förälder har nämligen rätt att vara med och ta viktiga beslut gällande barnen, de har rätt att medverka vid föräldramöten och utvecklingssamtal, det är de som går till doktorn med barnet då det blir sjukt, det är de som får den där villkorslösa kärleken som inte naggas i kanten varje gång man är tvungen att säga någonting som kan uppfattas som negativt, osv osv. En bonusförälder tillåts väldigt sällan ha denna roll för sina bonusbarn. Varför är det då så självklart att man skall behöva ta på sig allt det vardagliga slitet? (Ibland, som i TS fall, till och med i större utsträckning än vad de biologiska föräldrarna gör.)

Jag vill inte jämföra med de fall där bonusföräldern faktiskt tillåts att ta en riktig föräldraroll och där det är ok att man engagerar sig i barnet utan att någon av de biologiska föräldrarna blir hysterisk, dessa fall finns ju naturligtvis också men de är inte alls lika många.

Detta är också en intressant vinkling av frågan. Mina bonusars mamma har blivit tokig ett par gånger då jag inte velat ställa upp som barnvakt åt henne, detta trots att hon i vanliga fall inte vill veta av mig överhuvudtaget och barnen inte ens får nämna mitt namn när de är hemma hos henne. Trots det duger jag alltså som barnvakt då hon själv inte kan ta hand om dem. Själv hade jag aldrig ens tänkt tanken att frivilligt lämna mina barn med någon som jag tycker så illa om, men jag kanske skall ta det som att hon någonstans i grund och botten inser att jag och barnen faktiskt kommer ganska bra överens och trivs ihop...