Förstföderskor med bf i oktober del 3

Oj, vad ni har skrivit de senaste dagarna! Det är alldeles för mycket för mig att kommentera...

Jag har 7 dagar till bf idag och jobbade sista dagen igår, skönt att vara hemma och bara ta det lugnt! LÄngtar tills bebisen vill komma men har en täppt näsa som aldrig vill gå över, hoppas lite att den ska göra det innan det blir förlossning, verkar jobbigt annars.

Hoppas miralda är inne och föder nu - spännande!

Hoppas ni alla får en riktigt fin kväll! Jag ska laga middag till oss och sen ska vi ha tvättstugan. Ska bland annat tvätta vår babysitter som min kompis bebis råkade smutsa ner när det läckte lite bredvid hennes blöja när de var på besök i helgen Man vet vad man har att se fram emot

Moirae: Haha, vilka roliga katter du har! Vår går långa omvägar runt dammsugaren, och tittar på den som att den närsomhelst ska hoppa på henne, trots att den är avstängd. Hon har det inte lätt...

Håller med om rastlösheten! Börjar också fundera ut en massa projekt nu. Ett var att rensa garderoben, lät ju bra tills jag kom på att jag ju inte kan prova några av kläderna för att se hur de sitter... Smart.

Vår katt är väldigt snäll, när vi haft barn här på besök har hon oftast gömt sig om hon tyckt det varit jobbigt, ibland kommit fram och nosat. Jag tror inte hon kommer vara elak mot bebisen, inte alls, däremot är jag lite orolig att hon ska dra sig undan lite för mycket, bli olycklig. Men vi har pratat mycket om det, jag och maken, och kommer båda se till att gosa en massa med henne också. Jag tror också att hon kommer vara glad av att vi är hemma mycket mer med henne.

Hon har varit i spjälsängen en gång bara, och verkar inte bry sig speciellt mycket om den eller skötbordet eller vagnen. Jag trodde hon skulle vara framme och nosa mycket mer. Men det är väl bara bra!

EA: stackare! Kan du inte kolla med din chef om du slipper jobba de sista dagarna? Kram!

Spännande med miralda! Och som sagt - var är miss Zmily?

Hoppas det blir fler bebisar idag... Det blir nog inte från mig i alla fall, tycker jag har mindre sammandragningar nu när jag är hemma. Har ju ändå bf på onsdag, så jag får inte tjata än

Pjanko: det låter ju verkligen som att något är på G när du har en smärta du inte känner igen! Kul!

Vi har ingen bil, men bor 10 min från Södersjukhuset där vi förhoppningsvis ska föda, så vi satsar på att ta en taxi. Maken har max en halvtimme hem med tunnelbanan, så det känns ganska lugnt. Och i värsta fall får han väl komma efter...

Han är väldigt lugn inför förlossningen, har varit det hela tiden, i början var jag nästan lite arg för jag tyckte att han borde förbereda sig mer. Men efter profylaxkursen och föräldragruppen så känns vi som ett team och det känns skönt. Jag vet inte om lugnet ör en fasad för att jag ska känna mig tryggare, men jag tror inte det. Får se hur det blir när jag börjar få ont...

Charlotta: ja, precis, det problemet slipper man med taxi! Och så ska det bli ganska kul att se hur taxichaffisen är, om han är stressad av att köra till förlossningen eller inte

Sov gott Pjanko!

Moirae: eller ta cykeln

Usch, vad svårt det är att sakna katter! En av mina blev överkörd för två år sen, och jag kan fortfarande sakna henne, komma ihåg hur hon kändes när man gosade med henne, och alla hennes små egenheter. Hon "pussades" mycket, skulle alltid stryka kinden mot min och ville bli buren mage mot mage med hennes framben runt halsen på en. Den charmigaste katten jag nånsin träffat! Dock tror jag att hon hade haft jätteproblem med bebisen, så vi hade stått inför ett svårt beslut snart om hon fortfarande levt.

Jag har BB-väskan packad, ska bara fylla på lite godis också!

Blir imponerad av att ni fortfarande har sex! Jag känner mig sjukt asexuell just nu. Stor och tung, plus att det känns konstigt när bebisen känns så tydligt. Som tur är känner min man likadant.

Jag har packat samma saker som Pjanko ungefär.

Ja herregud, jag grät också en gång efter att vi hade sex. Vi har ju haft en del missfall innan, och därför ville jag inte att vi skulle ha sex förrän efter vecka 13 (jag vet att det inte finns några bevis för att det skulle vara skadligt, men ändå, jag skulle inte kunna förlåta mig själv om något hade hänt) och det blev för mycket känslor när vi väl sen hade sex. I mitt huvud blev det som att bebisen hade dött och vi var tillbaka i att försöka bli gravida. Var ju inte direkt något som byggde upp makens självförtroende, att ha en gråtande fru efter sex. Hepp.

Pjanko, hoppas medicinen gör susen! Konstigt resonerande att det inte gör något att förlora en katt när man har andra djur - det är ju helt befängt!